Konstnären Lars Vilks rätt att tala är okränkbar. Det är också rätten att kritisera honom.
Yttrandefriheten är grundläggande för vår demokrati och får inte kränkas. Våld eller hot om våld, som har förekommit mot konstnären Lars Vilks, kan aldrig accepteras.
I förra veckan försökte två män bränna ner Vilks bostad i Skåne. Vid Uppsala universitet avbröts den föreläsning som Lars Vilks höll på filosofiska institutionen. Det är en internationell skandal.
I och med att Lars Vilks föreläsning avbröts beskars hans yttrandefrihet, och därmed allas. Vi måste alla försvara Lars Vilks rätt att tala, oavsett vad vi tycker om hans konst, hans politiska åsikter, hans religion, hans vänner, hans dialekt, hans kön, hudfärg, ålder, sexualitet eller hans frisyr.
Ur den aspekten är vi alla Lars Vilks.
Den senaste veckan har politiker, publicister, akademiker, konstnärer, opinionsbildare, journalister och enskilda avkrävts inte bara ett entydigt ställningstagande för att Vilks har rätt att tala. Smygande har också infunnit sig en förväntan på ett entydigt ställningstagande för att Vilks har rätt.
Detta uttrycks på olika vis. Här finns de öppet rasistiska debattörer som inte bara gillar rondellhunden i sig, utan också uppskattar Lars Vilks färgstarka uttalanden i stil med »det finns för många muslimer i Sverige«. Och här finns ärbara publicister som inte vill beblandas med sverigedemokraterna, bara anklaga andra för »tystnad« eller för att »villkora Vilks ytrandefrihet, fransa den i kanten«.
Två liberala debattörer, Dilsa Demirbag-Sten och Isobel Hadley-Kamptz, har kritiserat Vilks för att han sitter i en tv-studio och applåderar Ayan Hirsi Ali som har föreslagit att muslimer som känner sig utsatta för rasism i Europa »kan åka hem igen«, eller att muslimer borde lämna sin dumma religion och gå med i något, lite minde dumt, kristet samfund. Att de stödjer Vilks rätt att tala fritt är självklart, men innebär deras kritik att de »fransar yttrandefriheten i kanten«? Jag anser inte det, men vad tycker Heidi Avellan i Sydsvenskan som berörde ämnet i veckan?
Vi talar snart i munnen på varandra i yttrandefrihetens namn. Om vi alla talar samma budskap, i samma upphetsade tonläge, i ädel tävlan om att vara Allra Mest För Yttrandefrihet, men undviker allt som komplicerar saken – har då inte det offentliga, demokratiska samtalet allvarligt »fransats i kanten«?
Men det är Lars Vilks som är mordhotad, inte vi alla. Mordhotad, bland annat efter att ha signerat verket »Mohammed som rondellhund.« Om hoten leder till självcensur hos konstnären Vilks eller någon annan är det illa. Man kan aldrig utesluta att hot leder till självcensur, alltså är vi redan där.
Vad bör göras?
En möjlighet är att vi alla blir Lars Vilks på riktigt, och signerar varsin rondellhund. Det skulle tillfälligt förvirra extremisterna. En möjlighet är dialog och kunskap i den liberala toleransens namn. En dialog som försöker begripliggöra varför det öppna samhället på samma gång måste visa respekt för andras åsikter, som att hävda rätten att kränka, häda och smäda varandras tro och gudar. Ingen småsak, det heller.
En tredje möjlighet är att förbjuda en massa tankar i yttrandefrihetens namn.
Per Bauhn, professor i praktisk filosofi vid Linnéuniversitetet, varnar för detta:
»På kort sikt tvingar händelserna kring Vilks fram en nyttig diskussion om yttrandefriheten. Men på lång sikt kan det bli svårare att ha en konsekvent syn på de fri- och rättigheter vi har. Förbudet mot att bära burka på offentlig plats i Belgien är ett exempel på inskränkningar i den personliga friheten.«
Det är en paradox att även islamister med politiskt reaktionära åsikter använder den extrema västerländska individualismen för att försvara anti-individualistiska ståndpunkter, till exempel rätten att bära burka, eller rätten att kräva att Lars Vilks inte ska använda sin lagstadgade yttrandefrihet.
Det öppna samhället står inför utmaningar, det är tydligt.
I väntan på fler förslag om vad som kan göras, vill jag framhålla ett konkret steg:
Uppsala universitet bör försvara den akademiska friheten och låta Lars Vilks tala till punkt. Ja, universitetet är kanske den enda instansen som nu kan göra skillnad. Det var på universitetet han blev tystad. Lars Vilks måste alltså få hålla sin föreläsning till slut, och polisen ska garantera hans och publikens säkerhet. Yttrandefriheten, fritt informationsflöde och fri akademisk debatt är okränkbara värden.
***
För övrigt är det alltid skojigt att påminna sig Thomas Thorilds citat som pryder universitetshuset i Uppsala: »Att tänka fritt är stort – att tänka rätt är större«. Universitetet har nu möjlighet att göra båda.
Prenumerera på Fokus!
41 nummer av Fokus för bara 895 kronor!
2013-20
2013-19
2013-18
2013-17
2013-16
2013-15
2013-13
2013-12
2013-11
2013-10
[...] Ulrika Knutson i Fokus 20/5: Lars Vilks rätt att tala är okränkbar [...]
»Att tänka fritt är stort – att tänka rätt är större«.
I vår kultur är yttrandefriheten okränkbar, okränkbar är Profeten Mohammed i muslimsk kultur.
Vilka säger att ytrandefriheten är okränkbar? Vi.
Vilka säger att Profeten Mohammed är okränkbar? Dom.
Har ordet Okränkbar olika valörer, beroende på vem som uttalar ordet OKRÄNKBAR?
Vem avgör, i så fall, vem som äger högsta valören i detta ”heliga” ord?
Nä, den domaren existerar inte, jo, som dumhetens dräng inom vettvillingar, totalt tomma på vanligt, helt vanligt folkvett, det bräckliga, men demokrati och civilisation bärande.
…hmmm… och mina tankar, vad är de värda? Platt intet i denna galna värld…
Bra där. Men lite för sent och under galjen för att kännas helt gediget från PK’s ordförande. Verkligheten drog ner brallorna på U.K’s förra ansats i ämnet ”Ett hot mot Vilks” när mobben sket och trampade på hennes egna akademiska trappa i Uppsala.
Har Vilks sagt ”det finns för många muslimer i Sverige”?
Har han applåderat Ayan Hirsi Ali för att hon föreslagit att muslimer som känner sig utsatta för rasism i Europa ”kan åka hem igen”?
Det har jag missat
Gäller yttrandefriheten alla?
Sugen på att försvara yttrandefriheten?
Ta tag i det här!
Arbetsgivaren i ett spanskt företag hade sagt upp sex fackliga förtroendemän på företaget. Facket reagerade bl.a. genom att publicera en teckning på omslaget till fackföreningens informationsblad. Teckningen föreställde företagets personalchef sittande bakom ett skrivbord och en annan man på alla fyra under bordet, med ryggen vänd mot betraktaren. Bredvid stod två av företagets anställda som väntade på sin tur att få tillfredsställa chefen. På bilden fanns pratbubblor som, med domstolens ord, var “tillräckligt otvetydiga”. Inne i tidningen fanns artiklar som i grova ordalag uttryckte kritik mot de två anställda, som hade vittnat till arbetsgivarens fördel i en arbetstvist. Alla förtroendemännen blev uppsagda. De gick till domstol och hävdade att deras yttrandefrihet hade kränkts och att uppsägningarna var en hämnd för deras fackliga engagemang.
Men alla de spanska domstolarna ansåg att publiceringen överskred yttrandefrihetens gränser. De sex gick då vidare till Europadomstolen där de åberopade artiklarna 10 (om yttrandefrihet) och Il (om föreningsfrihet) i Europakonventionen.
Men inte heller Europadomstolen höll med dem.
Kom igen nu ledarredaktionerna på SvD, Sydsvenskan, DN, EskilstunaKuriren, Expressen m.fl liberala tidningar!
Upp till kamp för yttrandefriheten!
Marios blogg http://matteoni.blogspot.com/
Källa: EU&Arbetsrätt nr 1/2010
Affaire Aguilera Jiménez et autres c.
Espagne, requétes flos 28389/06,
28955/06, 28957/06, 28959/ 06,
28961/06 och 28964/06 ,dom den 8
december 2009
http://arbetsratt.juridicum.su.se/euarb/10-1/13.asp
Någon har tagit mitt namn så nu använder jag ovanstående. Ditt omvändande under galgen är patetiskt. Jag litar inte på ditt omdöme Ulrika Knutson. Jag tycker att du i dina första inlägg menade att Vilks hade sig själv att skylla. Kan inte du som har ett sånt centralt uppdrag helt utan reservationer ställa dig på yttrandefrihetens sida så är det ynkligt. Var skall det annars sluta. Skall vi kunna njuta av bildkonst eller musik i framtiden måste vi stämma i bäcken. Skäms Ulrika.
Vilken tur att Vilks blev utslängd från Uppsala universitet så att vi fick ordning på vad som är rätt och fel i den här sörjan av dålig konst, sura muslimer och förvirrade tillskyndare till yttrandefriheten. Innan jag slog upp Fokus och läste en del annat så kände jag att nu var det dags att alla som vill yttra sig, konstnär, bloggare eller vanlig insändarskribent, att skaffa sig en kommunikationsstrateg för att göra RÄTT i konstens, och de mänskliga rättigheterna namn. Det är det som historien dessvärre lämnat efter sig.
UPP TILL KAMP FÖR SJÄLVRESPEKT, Källan till respekt för andra!!!
Att yla om obrytbar respekt för yttrandefrihet, och därtill inkludera respekt för den som anser sig äga oinskränkt rätt att, med hänvisning till yttrandefrihetens okränkbarhet, kränka andra, är icke trovärdig – som människa!
Sådan varelse är i mina ögon en clown, en pajas, en förbrukad cirkusartist, mer värdig vård och uppfostran, än polisskydd!
[...] var pusha_bakgrund = "#FFFFFF"; var pusha_nyttfonster = true; Inte medlidande,utan uppmärksamhet, att vända under galjen ↩ Print [...]
Yttrandefriheten i Sverige är grundlagsskyddad, okränkbar, gränslös.
Varför då ”undersöka var yttrandefrihetens gränser går.” Det gränslösa är just – gränslöst, alltså utan gränser.
Är det tvivel på att yttrandefriheten faktiskt är gränslös, som driver nu aktuella ”Undersökning, om så faktiskt är fallet” – eller är det andra skäl som ligger bakom ”undersökningen?”