När mobbarna vinner

Jag börjar bli tystare. Fogligare. Försiktigare. Jag orkar inte något annat. Jag är så fruktansvärt, in i märgen trött. Någon måste säga det rakt ut, men kommentarsfälten på internet håller på att bli en mycket effektiv munkavle på allt fler viktiga röster. Vi måste prata om det eftersom störtfloden av avsky, förakt, hån och mobbning är något vi faktiskt redan börjat vänja oss vid.

Först och främst vill jag poängtera att jag älskar internet. Jag älskar möjligheterna. Jag faller ihop i bön när jag ser diktaturernas skörhet inför nätet. Jag är därtill kraftigt surfberoende sedan många år.

Men. Det finns ett men. Nej, förlåt, nu skrev jag fel.

Det finns män.

Män som hatar kvinnor. Som hatar kvinnor som tar sig ton, som är smartare än dem, som höjer sina röster. Män som inte står ut med att kvinnor har åsikter som går emot deras. Som verkar ägna en allt större del av sina dagar och nätter åt att ösa skit och dynga över personer de inte känner – personer de aldrig kommer få möjligheten att känna – via anonyma, fega inlägg.

Det krävs ingenting. Jo, en dator. Och förmågan att något så när sätta ihop ord och meningar, men det är inte helt avgörande.

I övrigt räcker det med hat, hat och hat.

Det är förstås inte bara kvinnor som skräms till tystnad av hånfulla inlägg. Det är förstås inte heller bara män som skriver vidriga, elaka, ryggradslösa meningar som verkar rinna ur vissa som urin. Snabbt formulerade, knappt genomtänkta, i vredesmod nedskrivna ord som stinker värre än avföring och som år efter år ligger där ute i cyberrymden.

Jag har aldrig öga mot öga mött någon av alla dem som skrivit riktigt elaka saker – det är ju just det som är en del av problemet – men jag skulle ändå bara så här lite urskiljningslöst vilja ställa frågan: hur tänker ni?

Varför hatar ni så? Vad är det som gör att andras åsikter måste bemötas med ord som idiot, hora, imbecilla jävla missfoster, feministfitta eller svartskalleluder?

Ja, jag vet att det finns en enkel, sociologisk förklaring om att det går bra mycket snabbare och krävs mindre att bara skriva rövknullare, än att förolämpa sina motståndare med en finess som Catullus, eller genom att vara påläst och laddad med motargument.

Men jag tror också det är internet. Med risk för att låta just som någon censurivrande diktator, så är möjligheten att alltid kunna säga vad som helst, när som helst om vem som helst – utan någon som helst eftertanke – ett gigantiskt, demokratiskt problem.

Jag minns mina journaliststudier för snart tjugo år sedan då vi pratade mycket om redaktörsrollen och riskerna med att allt »gick så snabbt«. För varje utgivningsbeslut behövs det helt enkelt flera hjärnor. Olika personer som har möjligheten att korrekturläsa, säga stopp, dra i nödbromsen eller helt enkelt bara tona ner en elak, insinuant eller osann formulering. Bloggosfären, chattrådarna och inte minst kommentarsfälten är nästan helt befriade från denna eftertanke.

Visst finns det ord som plockas bort för att de är för stötande, men det massiva hatet som möter många debattörer, krönikörer och skribenter – oftast kvinnliga – är slående. Just så: slående. Det klubbar en till marken. Vissa reser sig om och om igen, skakar av sig, ger svar på tal och blir till och med taggade. Jag tillhör, oftast, dem.

Men alla de som tystats? Som försvunnit för att de helt enkelt inte orkar? Som inte tycker att det är värt det?

Det är ju nästan det värsta. Att de där fega mobbarna så många gånger vinner. Utan att ens fatta vad de har ställt till med.

Prenumerera på Fokus!

41 nummer av Fokus för bara 1095 kronor!

33 comments

  • [...] och demokratisk debatt. Katarina Wennstam å sin sida menar internets snabbhet innebär ett gigantiskt demokratiskt problem (2011-07-01) ”Med risk för att låta just som någon censurivrande diktator, så är möjligheten att [...]

  • [...] Så, hur farligt är det här? Vilka åtgärder behöver man ta? Med risk för att låta just som någon censurivrande diktator, så är möjligheten att alltid kunna säga vad som helst, när som helst om vem som helst – utan någon som helst eftertanke – ett gigantiskt, demokratiskt problem. [källa] [...]

  • Mikael Nehrer skriver:

    Bästa Katarina,

    Luftsvingar missar målet, både vad gäller de marginaliserade individer som inte förmår använda vanlig svenska, etc.,liksom de inlägg du gör här.

    För visst är det naturliga att de flesta av oss bara knogar på som vanligt utan att influeras alls av medial hets, åtminstone där jag kommer ifrån.

    Fann en spännande länk, spännande då den belyser konstruktionerna, en amerikansk idé(abolitionism) med fransk subkultur(feminism) , allt skapat av människan.

    Att lyfta fram ord skapar deras innehåll, och lär inte ge Dig den frizon Du efterlyser…

    Nä, back to basic, vi lever som vi gjort så blir det bra och utan en massa styggelser i båda riktningar.
    Manipulation i media eller på annan plats har inget att vinna!
    http://www.transcendentalists.com/what.htm

  • Per skriver:

    Det skulle vara bra om Katarina exemplifierar vad hon menar med näthat. Är det t.ex. det som ”Patrik” skriver ovan att uppfatta som näthat i Katarinas ögon?

    I mina ögon är det bara samma argumentationsteknik fast från andra sida.

  • [...] Som journalist och författare är naturligtvis Katarina Wennstam van vid att få stå oemotsagd och inte behöva argumentera för eller belägga sin ståndpunkt. Därför blir hon enormt upprörd över alla vanliga människor som får komma till tals i kommentarsfälten till tidningarnas artiklar eller på bloggar. Alla dessa som kritiserar och ifrågasätter henne kallar hon för internettroll, näthatare och mobbare. [...]

  • [...] Wennstam har skrivit en krönika om näthatet, eller snarare det specifika näthat som riktas från män mot kvinnor. Utan att lägga mig i [...]

  • Mikael Hansson skriver:

    Har nu läst Wennstams artikel och gud hjälpe oss män mot dessa batikhäxor.

  • classe skriver:

    Hon det här internettrollet självt skriver att kvinnor är smartare än män. Exakt hur definieras detta förutom sin egen subjektiva åsikt om detta?

    Man kan aldrig säga att någon är smartare än någon annan.

  • hmm skriver:

    Jag tycker du ska ta vara på din frustration och skriva fler artiklar som smutskastar män. Gör det nu så mår du säkert bättre. Sprid gärna ännu mera lögner vettja, det är du bra på.

  • Mihail S. skriver:

    Det är väl snarare så att feminister inte riktigt tål att bli emotsagda, något som aldrig händer när de underdånigt intervjuas av televisionen eller i någon statligt understödd tidning.

  • Gustaf Nilsson skriver:

    Det är väl snarare så att Wennstam, och andra feminister, inte riktigt gillar att nätet ger människor som ogillar feminism en kanal att uttrycka sig genom. Wennstam och hennes likar inom medieetablissemanget skulle helst vilja att det av de själva dominerade gammelmedia fick behålla sitt monopol över informationsflödet. När ny teknik gör det omöjligt så väljer man istället måla sina motståndare som ”näthatare”.

  • Per skriver:

    Näthatet är fruktansvärt. Brukar själv bli kallad diverse invektiv i diskussioner bara för att motståndaren inte har några argument. Exempel som jag får höra är ”fascistsvin”, ”rasistjävel”, ”nazist”, ”gubbslem”. Och jag skulle inte vilja påstå att män är mer överrepresenterade bland mobbingen än den generella överrepresentationen i nätdiskussioner.

  • Bo skriver:

    Jag kan berätta att en del kvinnor som är feminister kan skriva mycket elakheter på
    tex Per Ströms GenusNytt etc så det är ingen könsfråga.

  • Veronica skriver:

    Om man har ingen utbildning uttrycker man sig så gott det går. Det är klart at överklassen tycker inte om det!

  • Dan skriver:

    Har du läst vad visa feministskribenter skriver i olika tidningar där man t.o.m. tar bort komentarfunktionen så att allt ska vara emotsagt?

    Skribenter som använder allsköns fula ord för att sprida sitt hat om mansläktet. Vi får heta Gubbrörs, Gubbslem, Grottmänniskor och allt möjligt av statsfeminister i olika media.

    Varifrån kommer all er hat mot män? Varför finns det ingen bland er skribenter som tycker att det får vara nog med manshat? Varför måste ni feminister kasta så mycke skit mot alla män men också kvinnor som är emot er livsfilisofi?

    Kasta inte sten i glashus. Det hat du känner är nog en bråkdel av det hat som ni sprider omkring er under det fria ordets flagga. Samma fria ord som du så gärna skulle vilja ta ifrån oss.

  • [...] inlägg är för att visa hur Katarina Wennstams artikel i Fokus hade sett ut om den handlade om invandrare och inte om män. Sålunda har artikeln körts i [...]

  • [...] gången var det Natalia Kazmierska. Nu har även Katarina Wennstam gnällt ut i media över att internet inte följer samma regler som Kubas politik. I tidningen [...]

  • Patrik skriver:

    Det skrivs mycket skit i kommentarsfälten. Det håller jag med om. Men Katarina och hennes vänner bl.a. Maria Sveland skriver polemiskt med många svepande elaka kommentarer om män. I deras ögon verkar vi män bara vara våldsamma våldtäktsmän. Jag känner mig illa till mods och orättvist angripen när jag läst många av deras texter.

  • Maria skriver:

    Tyvärr, så har den här arge bloggarens rätt på den här punkten:

    ”..när [Per Ström] just hade publicerat sin bok. Han möttes då av en störtflod av härskarteknik, okvädningsord, vulgäriteter och vrede från flera välkända feminister. Vad skiljde då dessa feminististers agerande från det Katarina Wennstam beklagar sig över? Jo, skillnaden var att deras störtflod inte återfanns i kommentarsfälten till tidningarnas artiklar, utan i själva artiklarna!”

  • Det verkar råde begreppsförvirring hos människor i allmänhet som säger sig ha det alenarådande svaret. Det finns inget ”hat”, det finns bara rädsla, men det är ett populistiskt drag att utmåla människor av avvikande åsikt som att dessa skulle stå för ett hat också. Någon sa en gång ju mer osäker man själv känner sig ju starkare ord tenderar man att använda sig av. Så egentligen bevisar bara det vem som faktiskt är rädd för vem.

    Om nu denna artikel riktar sig mot hr Ström uttryckligen, finns det nog inget som kan hjälpa att karln är på den politiska högersidan och därför kommer med näbbar och klor försvara ett elitistiskt system, oavsett vem eller vilka som gynnas av det. Mer hr Ström har faktiskt en poäng och det är att polarisering inte leder framåt.

    Låt oss göra ett tankeexperiment: om vi säger att feminismen är att vara optimist så är maskulinismen att vara pessimist – ty de är tes och antites eller polariseringarna av varandra. Jag är själv hängiven ekvalist och jag brukar likna det med att vara realist – man ser till hela situationen så att inte ivern att vara den ena parten till lags av sentimentala skäl går över till förtryck av den andra parten.

    Just detta sker ofta lättare än vi tror. Jag har ju pysslat mycket med konfliklösning och det är samma lagar som styr även detta. Mellanmänsligt är det lika fel att frånta någon ansvar som att vara förväntad av någon att axla ansvar som inte är sitt eget. Därför är skuldbördan lika stor, och om ena parten då jämt körs över och inte blir hörsammad så blir den inte alls medgörlig att vilja möta den andra parten.

    Så sett från andra hållet är många kvinnor uppmärksamhetssökande människor som älskar att alltid utmåla sig som offer och behöver aldrig faktiskt tänka på hur de för sig eller uttrycker sig. Skulle fler kvinnor med dessa åsikter försöka se sig själva utifrån skulle de snart bli varse om de korkade misstag de gör vilka faktiskt gör jämställdhetsprocessen långsammare och mer orättvis än den behöver vara.

  • Medborgare X skriver:

    Katarina!

    Kastar man skit så får man räkna med att få skit tillbaka. Det så kallade näthatet är en spott i havet mot det hat som vissa (företrädesvis feministiska) journalister och kulturpersonligheter sprider omkring sig, dig själv inkluderad!

  • [...] Tack för tipset, Andreas! Läs artikeln här. [...]

  • [...] Katarina Wennstam, När mobbarna vinner, [...]

  • Camilla skriver:

    Jag tycker förstås inte heller om kommentarer som är elaka, mobbar etc. Men, som någon ovan skrev man får ta det för vad det är, snabba kommentarer.
    Och jag vet inte om jag håller med om att jag tycker att det är ett demokratiskt problem. Alla medborgare som skriver kommentarer, har ju knappast någon makt eller inflytande.
    Däremot de som skriver ledarsidor, sätter agendan för hur nyheter ska vinklas i media etc. -de har ju en reell makt, skulle jag vilja säga!

  • Emelie Tillegård skriver:

    Katarina,

    Jag vet inte om du läsar kommentarerna givet innehållet i din senaste krönika, men om du gör det så vill jag att du ska veta att du skriver kloka, vassa, ögonöppnande krönikor som jag önskar att jag kunde läsa på fler ställen. Jag önskar att du ska veta att dina krönikor är ett av skälen till att vi fortfarande har Fokus, som som tidning i en del avseenden saknar din skärpa och analys och istället rör sig i grunda vatten. Jag önskar att jag kommer kunna diskutera och resonera med mina barn, både sönerna och dottern, utifrån dina texter och baserat på dem förklara för dem varför jämställdhet, allas lika värde och tolerans och respekt är så sjukt viktigt för mig.
    Jag vill och önskar att du fortsätter skriva lika bra och vasst och fränt och rakt på sak framöver, ja att du gör det ännu mera. Låt inte tystnanden vinna, låt inte elakheterna ta skruv. Om du vill ha mer pepp så kan jag skicka dig peppmejl inför varje publicering, starka tankar o reflektioner på dina texter.
    Men det viktigaste – fortsätt.

  • [...] Wennstam har skrivit ett debattinlägg i Fokus som jag tycker är obehagligt sannringande, inte bara på grund av att jag känner igen [...]

  • Anders Friis skriver:

    Detta är mycket äldre än ”webben”. Det fanns ett system som hette ”Usenet” i Internets begynnelse där man kunde diskutera ungefär som på ett klotterplank, ganska likt kommentarssidor på en blogg.

    Uttrycket ”Flame-war” kom ifrån de hätska diskussioner som pågick om den ena eller andra processorn, operativsystemet eller annat som på ett år eller två ändå blev irrelevant.

    Skillnaden var att det var så få användare att den lilla andel som ägnade sig åt ”flames” kunde man ignorera.
    Idag kan man inte ens läsa kommentarerna på di.se eller nyteknik.se på grund av alla oinsatta kommentarer som bara ägnar sig åt att spy galla över resten av världen och framför allt den stackars skribenten.
    Än mindre på samhällsanalyserande tidskrifter/sajter.

    I förlängningen tar man ju bort kommentarerna eller kör genom en moderator för att slippa grottmänniskorna.

  • Krillzzz skriver:

    Det kan även vara en generationsfråga. En yngre person idag läser/ser inte denna ”mobbning” på samma sätt. Den är mer genomskinlig och knappast något som tas på allvar av den som blir utsatt. Jag menar inte att den inte ska tas på allvar, fast i sitt sammanhang. Jag tror att den nyare generationen som växer upp med nätet kommer att bli bättre på att hantera denna omognad som det oftast handlar om, vare sig det rör sig om en kommentar där den som skriver det har i princip en obefintlig bildning eller för ung och oerfaren om livet. Så på många sätt måste man ta dessa kommentarer för de är, just en snabb åsikt nästan helt utan eftertanke. Och ska även behandlas som sådana, kommentarer utan närmare eftertanke, en snabb känsloyttring med ytlig förankring till vetenskapliga studier. Då just vetenskapliga studier är oftast att ta på allvar. Till skillnad från dessa snabba känslosamma kommentarer oftast utan substans.

  • Magnus skriver:

    @ Jonas Tyvärr hjälper det inte ens med forum/kommentatorsfält där personer skriver under sin sanna identitet. Jag har lämnat sidor pga detta. Det är inte värt att debattera någonstans längre då folk bara vill få bekräftat det ”de redan vet”, påvisar man att de har fel med hjälp av undersökningar påstår de att undersökningen är felaktig och påhittad.

  • [...] Katarina Wennstam skriver om näthatet mot kvinnor. [...]

  • janicke skriver:

    hejjar på dig & hoppas att din förmåga att resa dig ger andra kraft att inte heller tystna!

  • Jonas skriver:

    TV4:s facebookchatt under nuvarande VM är bland det mest svinigt sexistiska man läst. Finns inget annat att göra än att stoppa möjligheten till anonyma kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*