Christopher Kullenberg

ingangt

Med datorn som vapen

Han grävde tunnlar när myndig­heterna byggde murar. Christopher Kullen­berg och hans medarbetare gjorde ­det ­möjligt för oppositionen i ­Tunisien, Egypten och Syrien att koppla upp sig på internet.

Strax efter midnatt natten mellan den 27 och 28 januari hände det: president Hosni Mubarak gav ordern till landets operatörer att stänga ner internet. Några minuter senare hade Egypten blivit ett Nordkorea. Så när som på en kabel på Medelhavets botten som gjorde att Kairobörsen kunde hålla öppet var Egypten helt avskuret från omvärlden.

Även mobilnätet sattes ur funktion; allt för att isolera egyptierna och störa organiseringen på »vredens dag«, där hundratusentals människor skulle strömma till Tahrirtorget efter fredagsbönen för att protestera mot diktaturen.

I en studentlägenhet i ett beckmörkt Göteborg satt Christopher Kullenberg framför datorn. På dagarna är han doktorand i vetenskapsteori vid Göteborgs universitet, om nätterna nätaktivist. Han tillhör den innersta kärnan i ett kluster av hackers och aktivister utspridda i Europa som går under namnet Telecomix. Man kan kalla dem internets vänner.

Gruppen hade de senaste veckorna hjälpt först tunisier och sedan egyptier att kringgå regimernas blockeringar av sociala medier som Facebook och Twitter. De hade satt upp servrar som gjorde att de nordafrikanska aktivisterna kunde skicka vidare information helt anonymt. De hade skapat speglar av sidor som myndigheterna försökte censurera – i linje med den så kallade Barbra Streisand-effekten, som säger att ju mer aktivt någon försöker radera information från internet, ju mer kommer informationen att kopieras.

Nu såg de på sina datorskärmar hur internetanslutningarna i Egypten bara dog. Christopher Kullenberg var mitt i en konversation med en egyptisk aktivist när kommunikationen bröts. Vad skulle de nu göra?

Diskussionen på Telecomix chattkanal blev intensiv. Det ena förslaget var mer galet än det andra. Kan man stå vid den egyptiska gränsen och sända in morsesignaler? Kan man skicka in satellittelefoner?

En antenn sattes upp i Belgien i förhoppning att få kontakt med radioamatörer i Egypten – men allt som hördes var den egyptiska militärradion.

Någon kläckte idén att man kunde dammsuga Google på egyptiska faxnummer, det fasta telefonnätet var ju fortfarande i gång. Och det gick. Till en början använde de numren de hittade till att skicka in läckta Wikileaks-dokument om den egyptiska regimen, men insåg snabbt att det inte var mer motivation som egyptierna behövde.

I stället letade Telecomix medlemmar fram gamla modempooler från tiden när den digitala kommunikationen skedde via det analoga telenätet. De fick även en fransk internetoperatör att plocka fram sina undangömda modempooler och erbjuda gratis anslutning. När utrustningen väl var på plats faxade de telefonnummer och instruktioner om hur man skulle göra för att koppla upp sig.

Som mest var ett 50-tal egyptier uppkopplade till internet på det här sättet samtidigt som nätet officiellt låg nere. Inte speciellt många av en befolkning på 80 miljoner. Men tillräckligt många för att informationen från aktivisterna skulle leta sig ut ur landet när Mubaraks säkerhetstjänst attackerade Tahrirtorget några dagar senare.

Då hade Christopher Kullenberg och hans vänner knappt sovit på flera dygn.

Telecomix bildades den 18 april 2009 på en fest hemma hos Christopher Kullenberg. Från början var de ett tiotal personer som hade lärt känna varandra genom Piratbyrån. De hade träffats under The Pirate Bay-rättegången och nu var de oroade över det så kallade telekompaketet som diskuterades i EU. Över att rätten till ett öppet och fritt internet var hotat.

Chansen att bygga en allmän opinion kring en i offentliga debatten så perifer fråga som nätneutralitet bedömdes vara liten, och Telecomix försökte därför påverka beslutsfattarna direkt. De satte upp en hemsida med telefonnummer till Europaparlamentarikerna. Och en uppmaning till folk att ringa.

– Vi hittade ett sätt att kortsluta den politiska processen, säger Christopher Kullenberg.

Förbryllade Europaparlamentariker rapporterade hem hur det plötsligt hade börjat ringa väljare till Bryssel som ville prata om internet.

Sedan dess har EU varit huvudmål för Telecomix arbete. De skriver remisser, de åker på kongresser, de försöker röra sig så högt upp i EU-byråkratin som möjligt. En lobbygrupp helt enkelt, om än lite okonventionell. Då hjälper det om man har en person som Christopher Kullenberg, vars akademiska titel ger organisationen legitimitet i politiska kretsar.

Men sommaren 2009 hände det något som försköt nätaktivisternas fokus: det började röra på sig i Mellanöstern. Det startade med den gröna revolutionen i Iran i samband med presidentvalet. När den iranska oppositionen mejades ner på gatorna och regimen gjorde vad den kunde för att kontrollera informationsflödet till omvärlden: slog ut en nyhetssatellit från BBC, försökte spärra mobilnät och blockera sociala medier.

Telecomix insåg att deras nätaktivister satt på massor med kunskaper om hur man använder kryptering för att undvika övervakning. Kunskaper som de iranska aktivisterna var i desperat behov av. Så Telecomix sökte kontakt med demokratikämparna – och fick det. Iranierna kom till dem och bad om hjälp.

– Vi fungerade som en tekniksupport till revolutionärerna, säger Christopher Kullenberg.

Här såddes det frö som senare skulle blomma ut i fullstor skala under den arabiska våren. Telecomix såg vad som var möjligt att göra, men insåg också sina egna begränsningar.

Det var inte bara revolutionen som hade misslyckats utan även nätaktivismen, konstaterar Kullenberg i efterhand. Telecomix bestämde sig för att nästa gång skulle de vara bättre förberedda. Nästa gång internet hamnade under attack skulle de ha de tekniska lösningarna och organisationen för att hålla nätet vid liv. Ett antal sido­projekt startades för att sprida krypteringskunskaperna i vidare kretsar.

Iran var bara början, som Christopher Kullenberg formulerade det i »Det nätpolitiska manifestet«, hans första och hittills enda bok, publicerad ett halvår innan den arabiska våren bröt ut. Han fick rätt.

Nu sitter han inklämd med två andra doktorander i ett litet rum i hovrättens gamla tegelbyggnad i Göteborg. Manifestet ligger där någonstans på skrivbordet bland travarna med böcker och högarna med papper. Egentligen är det tänkt att han ska skriva klart de sista kapitlen på sin avhandling, men på datorskärmen rullar Telecomix chattkanal.

Att porträttera Christopher Kullenberg är inte helt lätt. Bakgrunden är enkel: han föddes 1980 i lilla Bodafors i småländska bibelbältet, flydde efter tonåren till den akademiska friheten i Göteborg. De närmaste åren praktiskt taget bodde han i universitetsbiblioteket. Han läste i dubbla studietakten och fick högsta betyg på proven. Blev doktorand.

Sedan sögs han – som då mest rörde sig i den analoga världen – in i nätpolitikens svarta hål. Kanske var det inte så konstigt; det här var en period när polisen gjorde tillslag mot The Pirate Bay, när piratpartiet bildades. Snart fick lagboken nya förkortningar som Ipred och FRA.

Christopher Kullenbergs intresse handlade inte om huruvida han kunde ladda ner gratis musik eller inte, utan om vad som höll på att hända med vår gemensamma infrastruktur för det fria ordet.

På den vägen är det. Men att i dag försöka kategorisera honom är desto svårare. Dels därför att han rör sig i flera världar parallellt, dels därför att han sticker ut oavsett var han befinner sig. Bland politikerna – han var senast och talade inför Europarådet i Wien – är han den piercade nätaktivisten. Inom hackerkulturen är han filosofen som i grunden är mer intresserad av humaniora än teknik. Som vetenskapsteoretiker var han ganska ensam när han nyligen stod i tårgasen på Tahrirtorget, inbjuden till Kairo av svenska ambassaden för att tala inför bloggare.

Om något är Christopher Kullenberg en gammal hederlig folkbildare fast i en digital tid, med en speciell förmåga att översätta avancerad teknik till en politik som berör alla.

Telecomix är bara en kanal. Han är också aktiv i Juliagruppen, en tankesmedja som arbetar för ett fritt och öppet internet. Han har startat en vetenskaplig tidskrift för motståndsstudier. Han bloggar och twittrar.

Överallt samma budskap:

– Jag försöker göra politik av en praktik som redan existerar.

Han tillhör varken de mörkaste dystopikerna eller de obotliga teknikoptimisterna. Varken dem som menar att vi oundvikligt rör oss mot storebrorssamhället eller dem som säger att fler fiberkablar med nödvändighet kommer att leda till ökad demokrati i världen.

Just därför menar han att nätaktivismen behövs. För att styra utvecklingen i rätt riktning.

Internet i sig är inte demokratiskt. Christopher Kullenberg är den första att erkänna det. Internet skapades ursprungligen i slutet av 1960-talet av den amerikanska armén som ett resultat av kalla krigets kärnvapenkapprustning, det slog igenom bland allmänheten på 1990-talet med world wide web, och det styrs i dag i stor utsträckning av ett antal multinationella företag – Google, Microsoft, Apple – som helst av allt vill begränsa kommunikationen till just sina kommersiella tjänster.

Ändå ser Christopher Kullenberg en radikal demokratisk potential i den tekniska utvecklingen. För honom är internet som Prometheus eld – döpt efter titanen i den grekiska mytologin som stal elden från gudarna och gav den till människorna – det vill säga en fruktansvärd kraft som både kan befria oss och förslava oss beroende på hur vi förvaltar den.

Betänk hur boktryckarkonsten gjorde att upplysningsidéerna kunde spridas. En förutsättning för den franska revolutionen.

För första gången i historien har vi nu en teknik som möjliggör en jämlik fördelning av makten över ordet, precis som den franska revolutionen en gång utlovade. Med över en miljard datorer sammankopplade i ett enda stort horisontellt nätverk kan alla kommunicera med alla. Uttrycka åsikter, byta idéer. I hastigheter som aldrig tidigare skådats.

Den arabiska våren visade exakt hur låga nätpolitikens trösklar är.

– Vem som helst kan starta en blogg, vem som helst kan börja twittra, säger Kullenberg.

I stället för de gamla massmediernas enkelriktade informationsflöde växer en ny form av deltagarkultur fram. Där några musklick är allt som krävs för att skapa opinioner.

Detta har i grunden förändrat förutsättningarna för att bedriva politik, anser Kullenberg.

– De sociala medierna gör att unga människor i Mellanöstern inte behöver representeras av andra, de kan nu tala direkt till dig och mig.

I takt med att fler och fler aspekter av våra liv utspelar sig på och genom internet – oavsett om vi vill det eller inte – håller öppenheten på nätet att bli vår tids stora yttrandefrihetsfråga. Precis lika viktig som tryckfriheten och offentlighetsprincipen någonsin har varit.

2010 års nobelfredspristagare, kinesiske dissidenten Liu Xiaobo, skrev för några år sedan på sin blogg att »internet är Guds gåva till Kina. Det är det bästa verktyget för det kinesiska folket i dess projekt att avskaffa slaveriet och uppnå frihet.«

Lite förenklat kan man i dag säga att två krafter står mot varandra: en som försöker begränsa öppenheten, en som försvarar internet som ett offentligt rum. Då räcker det inte bara att luta sig mot deklarationer om mänskliga rättigheter och principer som formulerades på 1700-talet, menar Kullenberg.

– Man måste bygga yttrandefriheten på ett materiellt sätt. Det som är yttrandefrihet på internet är att internet fungerar och att kontrollen över internet ligger så nära användarna som möjligt.

Det är här Telecomix kommer in i bilden. När internets infrastruktur är trasigt är det de som lagar det. När Facebook och Twitter censurerades under den arabiska våren var det de som såg till att de sociala medierna fungerade igen. När diktaturer bygger murar gräver de tunnlar.

– Om vi inte försvarar det öppna internet så vet vi inte vad som händer på Tahrirtorget just nu.

Efter att det egyptiska folket störtade president Hosni Mubarak blev Syrien nästa stora uppgift för Telecomix, och det land de lägger mest krut på i dagsläget. På flera sätt påminner Syrien mer om Iran än om Egypten. Regimens kontroll över internet är betydligt mer sofistikerad än att bara stänga ner det. I Syrien kapar myndigheterna konton och använder sociala medier för att sprida desinformation och kartlägga oppositionen. Eftersom det är omöjligt för syrierna att själva lägga upp videoklipp från demonstrationer på Youtube så skickas de numera till Telecomix som publicerar dem utan att ursprungskällan går att spåra.

– Vi fungerar som mänskliga proxyservrar, säger Christopher Kullenberg.

Telecomix motaktioner i Syrien har också krävt betydligt mer avancerade metoder än gamla modem och faxar som användes i Egypten.

Den 15 september i år utförde de en operation där alla internetanvändare i Syrien omdirigerades till en hemsida med information om hur de kan kringgå myndigheternas övervakning. Och för en månad sedan avslöjade de det syriska övervakningssystemet – som visade sig vara byggt av ett amerikanskt företag vid namn Blue Coat, som sålt utrustningen till Irak, som sedan har sålt den vidare till Syrien.

Avslöjandet kom efter att hackers från Telecomix skapat ett script som systematiskt scannade av hela internet i Syrien och gick igenom vartenda ip-nummer i ett försök att identifiera vad det var för hårdvara som dolde sig bakom numren. Det var då de hittade de mystiska Blue Coat-maskinerna.

– De är datorer vars enda uppgift är att övervaka. Det de gör är ungefär detsamma som datalagringsdirektivet i Europa, skillnaden är att människor blir arresterade och torterade i Syrien. Det blir de inte i Europa. Men tekniskt sätt så är det ungefär samma sak: automatiserad datalagring, säger Kullenberg.

Upptäckten har tvingat Blue Coat att erkänna att de har maskiner i Syrien och amerikanska myndigheter har satt i gång en utredning för att se om företaget har brutit mot landets handelsembargo mot Syrien.

Men framgången har inneburit ett högt pris för Telecomix, vars franska aktivister efter tv-framträdande har sökts upp och hotats av syriska agenter.

– Man märker att man gör något rätt när man får en underrättelsetjänst efter sig. Då har man hittat något känsligt, säger Kullenberg.

I jämförelse med andra hackerkollektiv har Telecomix, och inte minst Christopher Kullenberg, valt att vara väldigt öppna med vad de gör. Anledningen är simpel:

– Man kan inte vara anonym om man vill vara med i en session i Europaparlamentet i Bryssel, som han uttrycker det.

Men tillägger:

– När man hackar nationers nätverk så gör man något olagligt. För att få i gång internet i Mellanöstern och Nordafrika så måste vi bryta mot en massa lagar i de här länderna. Men vi har ett moraliskt stöd hem­ifrån.

Och inte minst ett stöd från alla människor som de svenska nätaktivisterna har lärt känna i Iran, Tunisien, Egypten och Syrien – och på andra ställen. Att bistå kinesiska aktivister med krypterade tunnlar under Kinas »gyllene sköld« är en ständigt pågående process.

Nästa projekt för Telcomix är en webbpublikation som ska heta The Internaut, där de kan publicera nyheter av typen Blue Coat. Både egna och andras. Christopher Kullenberg har ansökt om utgivarbevis så att sidan inte bara ska vara beroende av aktivisternas krypteringskunskaper utan även ha ett juridiskt försvar i form av det svenska källskyddet.

Redan nu sitter de på nyheter om västerländska företag som har levererat utrustning till övervakningssystemen i Burma. Andra stater och företag står på tur.

Att rädda det öppna internet är ett mödosamt och tidskrävande arbete. Någon måste hålla Prometheus eld brinnande. Men den som gör det sitter också på möjligheten att forma framtiden, vilket kan förklara hur en person som Christopher Kullenberg – som själv varken har smartphone eller Facebook – lägger merparten av sin vakna tid på att kämpa för att människor han aldrig har träffat ska få möjligheten att uttrycka sina åsikter på sociala medier.

Det lär bli fler sömnlösa nätter. För, som Christopher Kullenberg avslutar »Det nätpolitiska manifestet:

»En stat som inte kan hantera att människor kommunicerar fritt med varandra är inte en demokrati värd namnet.«

Fakta | Christopher Kullenberg

Född: 1980, i Bodafors, Småland.

Bor: Göteborg.

Yrke: Doktorand i vetenskapsteori.

Aktiv: Nätaktivist i Telecomix och Juliagruppen.

Hemsida: christopherkullenberg.se

Telecomix är ett kluster av nätaktivister som uppstod i Sverige och har nu spridit sig främst över Europa. Nätverket arbetar i förs­ta hand gentemot EU för att främja ett öppet och fritt internet, men blev under arabiska våren involverade i att konkret motarbeta övervakning och censur.

Grundat: 18 april 2009.

Hemsida: telecomix.org

Prenumerera på Fokus!

41 nummer av Fokus för bara 1015 kronor!

12 comments

  • [...] att hon genom sitt medvetna konstnärskap blivit en förebild för många. 2011 gick priset till Christopher Kullenberg för att han bidragit till att göra nätaktivismen till en internationell demokratirörelse. [...]

  • [...] Årets svensk är Christopher Kullenberg. Jag rekommenderar absolut läsning av hela Fokusartikeln. [...]

  • Thomas Tvivlaren skriver:

    Mycket välförtjänt!

  • Andreas skriver:

    Microsoft och Apple styr internet? Vad hände med hårdvaran – nätets infrastruktur och serverhallar? Och boktryckarkonsten och franska revolutionen i samma mening, utan hänsyn till de sekel som gick däremellan? Fokus, i ny skrud och med allt sämre faktagranskning, liknar alltmer kusinen från landet i jämförelse med de internationella nyhetsmagasin tidningen försöker efterapa…

  • Henry skriver:

    Blev oerhört rörd av att läsa detta engagemang för andra människors frihet. Inspirerande!

  • [...] Läs hela reportaget om Christopher Kullenberg. [...]

  • dennis töllborg skriver:

    Jag tillhör dem som bett Christopher fara åt helvete. Det är bara ett exempel på alla gånger jag haft fel. Fantastiskt bra val, det bästa!

  • Tor skriver:

    Vilket glad nyhet. Ett stort grattis!
    Fint personporträtt förresten.

  • Colombo skriver:

    Oerhort lyckat!!

  • Carl Lumetzberger skriver:

    Oerhört fängslande och välskriven artikel. All heder åt Telecomix (absolut och synnerligen ej bara Kullenberg) och diverse icke-fanatiska, rättmätiga frihetskämpar världen över.

    Dock vill jag påpeka ett ur språk- och journalistsynpunkt oförlåtlig misstag i artikeln; felcitat:

    ”… Men tekniskt sätt så är det ungefär samma sak…”

    Det bör stå: ”… tekniskt sett…”.

  • jan-erik engdahl skriver:

    Stort tack för att du håller elden ”glöden”levande en fantasisk prestation!Oxå Smålänning

  • Eddy Nehls skriver:

    Stort grattis till en värdig vinnare! Böjer min nacke i vördnad för Christoper som är en varm, intelligent, engagerad och otroligt produktiv människa. Ett föredömme, på alla plan!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*