Här är din nya S-regering

Socialdemokraterna bildar regering om vänstersidan vinner valet i september. Allt annat får betraktas som uteslutet. Enklast blir det om S får majoritet i riksdagen tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, vilket en del opinionsmätningar gett vid handen, till exempel SVT/Verian i maj.

En möjlighet är att Socialdemokraterna då ensamma får bilda en minoritetsregering och att statsminister Magdalena Andersson får tillsätta samtliga 20 till 25 ministerposter efter eget huvud. Eller så tvingas S ge efter i regeringsförhandlingarna och släppa in MP och/eller V i regeringen. V:s krav på egna ministerposter för att stödja en S-ledd regering går inte att sopa under mattan. Nooshi Dadgostar fällde Stefan Löfvens regering 2021 och hon kan göra det igen. 

Om Centerpartiet får en vågmästarställning blir regeringsförhandlingarna betydligt mer komplicerade. Att C och V skulle samsas i samma regering är otänkbart. För fördelningen av statsrådsposter spelar det mindre roll vilket eller vilka partier som tillkommer vid sidan av S, förutsatt att det inte slutar med en bred mittenregering där Moderaterna ingår. 

S är minst tre gånger större än övriga tänkbara koalitionspartier och tar därför hand om merparten ministerposterna. Måste man dela med sig av gracerna till ett eller två partier vid regeringsbildningen sjunker antalet med mellan fem och tio. Den hårda S-kärnan i statsrådskretsen kommer att se likadan ut oavsett vilket.

Vilka socialdemokrater blir det då statsråd i en regering med Magdalena Andersson som statsminister? Det finns några avgörande parametrar att beakta. Det första – och styrande – urvalet sker med hänsyn till vilka som sitter i den högsta partiledningen, det mäktiga verkställande utskottet med sju ordinarie ledamöter och sju suppleanter. En VU-plats smäller högt, särskilt i kombination med tunga uppdrag i riksdagen under oppositionstiden, och ledamöterna kan känna sig säkra på att erbjudas ministerposter.

En annan aspekt är regionala hänsyn med en geografisk spridning över landet. Göteborg/Västsverige, Malmö/Skåne och Norrland bör ha representation. En tredje är att partiets sidoorganisationer – SSU, kvinnoförbundet och de troende i Tro och solidaritet – ska få sitt. En fjärde stipulerar en jämn fördelning mellan män och kvinnor. En femte är att det är en fördel med facklig anknytning. En sjätte att det trots allt måste till något överraskande – ett oförutsägbart namn som statsministern väljer att lyfta fram i ljuset. 

Ofta rör det sig då om yngre personer i 30-årsåldern. I Göran Persson fösta regering 1996 var Ulrica Messing, 28, jämställdhetsminister. I den sista Persson-regeringen 2002 blev Morgan Johansson, 32, folkhälsominister. I Stefan Löfvens första regering 2014 valde han Aida Hadzialic, 27, som rekordung minister med ansvar för gymnasiefrågor.

När Magdalena Andersson utsågs till Sveriges första kvinnliga statsminister i november 2021 ingick fem miljöpartister till en början i regeringen. När MP hoppade av bildades en minoritetsregering med 23 socialdemokratiska ministrar, varav 14 satt i Stefan Löfvens sista regering. Ett antal statsråd från den tiden kommer med all säkerhet tillbaka i Andersson II.

Vid partikongressen i Göteborg förra våren tog S avstamp mot vad man hoppas ska bli en valseger till hösten. Det övergripande budskapet var förändring och förnyelse av politiken under parollen Ny riktning för Sverige. I sitt linjetal talade Magdalena Andersson om att S ”är ett rakare och mer handlingskraftigt parti i dag, än för fyra år sedan. Ett parti som har den kraft som krävs för att hantera omvärlden.” 

Inför kongressen restes också krav på att förnyelsen skulle omfatta inte bara politiken utan även personerna i partitoppen.  ”Det är hög tid för ett omfattande generationsskifte i partiets VU. Det behövs nya perspektiv. Det är helt nödvändigt. När Magdalena Andersson utser de som blir ministerkandidater är det jätteviktigt med förnyelse”, dundrade Hans Hoff, tidigare riksdagsledamot i 27 år och ledamot i partistyrelsen i 18 år.

Bakgrunden till salvan var valberedningens förslag till VU. Innan det presenterades hävdade S att det var stora förändringar på gång och fick genomslag för det i media. Rubrikerna talade om att ”Socialdemokraterna stuvar om i toppen” och ”Framtidsnamn tar plats i S-toppen”.  Men det blev inte så. Några VU-namn bytte plats med varandra från ordinarie till ersättare och vice versa. I praktiken saknar det betydelse, samtliga deltar i utskottets möten. Vid sidan av fackets båda representanter från LO och IF Metall, satt flertalet ledamöter kvar i orubbat bo. De tre nyvalda var välkända personer som befordrades ett hack från partistyrelsen.  

Ett år efter partikongressen är nio av tolv partipolitiker i VU självskrivna i en S-ledd regering efter valet. I samtliga fall utom ett rör det sig om tidigare ministrar:

• Magdalena Andersson, tidigare finansminister under Stefan Löfven, blir statsminister igen.

• Mikael Damberg, före detta inrikesminister och i dag ekonomisk-politisk talesperson, är given som finansminister.

• Morgan Johansson, då justitieminister, kommer att ta över på UD som utrikesminister.

• Peter Hultqvist, tidigare försvarsminister, nu ordförande i försvarsutskottet, återkommer på den posten.

• Anders Ygeman, ordförande i Stockholms partidistrikt, tidigare bland annat integrationsminister, nu talesperson i utbildningsfrågor, blir utbildningsminister.

• Lena Hallengren, socialminister på Löfvens tid och gruppledare i riksdagen, får en ny tung ministerpost.

• Ardalan Shekarabi, före detta socialförsäkringsminister, har bytt område och blir arbetsmarknadsminister.

• Anna-Caren Sätherberg, tidigare landsbygdsminister, får samma uppdrag igen.

• Terese Carvallo, rättspolitisk talesperson och gruppledare i justitieutskottet, tar över som justitieminister.

Utöver det finns det flera tidigare statsråd och andra tungviktare i partiet som ligger bra till för en ministerpost.

• Lawen Redar, integrationspolitisk talesperson, sitter i partistyrelsen och blir med all säkerhet integrationsminister.

• Fredrik Olovsson, ordförande i partidistriktet i Sörmland, gruppledare i näringsutskottet är en tänkbar näringsminister.

• Niklas Karlsson, ordförande i partidistriktet i Skåne samt ordförande i skatteutskottet är möjlig på olika ministerposter.

• Matilda Ernkrans, ledamot i partistyrelsen, är före detta biståndsminister och kan bli det igen.

• Ida Karkiainen, före detta civilminister, nu ordförande i KU, kan återkomma på posten.

• Åsa Westlund, ordförande i partidistriktet i Stockholms län, gruppledare i miljö- och jordbruksutskottet, tidigare EU-parlamentariker, kan bli miljö- och klimatminister.

• Johan Danielsson, tidigare bostadsminister, i dag EU-parlamentariker, kan bli aktuell för den posten igen.

• Annika Strandhäll, tidigare bland annat miljö- och klimatminister, nu ordförande i kvinnoförbundet, adjungerad i VU och med tidigare erfarenhet även från en rad andra statsrådsposter kan återkomma.

• Tobias Baudin, före detta ordförande i Kommunalarbetarförbundet, nu partisekreterare med plats i VU, kan följa traditionen och byta partiexpeditionen mot en ministerpost.

• Ylva Johansson, tidigare EU-kommissionär och arbetsmarknadsminister i Löfvenregeringen och statsråd redan på Ingvar Carlssons och Göran Perssons tid. En dark horse som EU-minister i statsrådsberedningen.

• Anne Linde, före detta utrikesminister i Löfvens och Anderssons regeringar, inga tunga partiuppdrag men en rutinerad politiker, tidigare även handels- och EU-minister. En outsider i sammanhanget även hon.

• Urban Ahlin, rutinerad utrikespolitiker, tidigare talman, slutar som ambassadör i Washington i höst och kan möjligen komma tillbaka till politiken på en ministerpost.

• Björn Wiechel, riksdagsledamot i dussinet år för Västerbotten, kulturpolitisk talesperson sedan förra hösten är en tänkbar kulturminister.

• Lisa Nåbo, 31, tidigare ordförande i SSU. Nästan alla som lett ungdomsförbundet brukar förr eller senare hamna i regeringen. 

Totalt blir det 23 givna eller aktuella namn, lika många statsråd som satt i Magdalena Anderssons minoritetsregering i ett knappt år före förra valet. I denna krets på tolv kvinnor och elva män finns stommen till en ny socialdemokratisk regering. Det kan bli något fler beroende på departementsindelningen, eller färre om fler partier tar plats i regeringen. Kvinnlig majoritet skulle vara en markering och motvikt till den manliga övervikten på de tyngsta posterna som finans-, utrikes- och försvarsminister.

För Magdalena Andersson blir det svårt – för att inte säga omöjligt – att bryta gå förbi det gamla gardet i partitoppen när ministerlistan spikas. 

***

Läs även: Erik Hörstadius: Är vänsterblockets skakighet rentav dess styrka?

Läs även: Bo Rothstein: ”Vänsterpartiet underskattar kulturkrocken med S”