Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
spde7e92 Veckans reportage

Tjuvjägarna går fria

Att skjuta stora rovdjur är i princip säkert – mindre än en procent av tjuvjägarna fälls.

Läget kring de misstänkta rovdjursbrotten är så desperat att Brottsförebyggande rådet (Brå) nu vill att Säpo ska kopplas in.

– Med tanke på att folk ofta inte vågar vittna, och alla hot som länsstyrelsepersonal och de brottsutredande myndigheterna utsätts för, är det befogat. Säpo har ett ansvar för brott som rör demokrati och nationell säkerhet, säger Johanna Hagstedt, utredare på Brå.

Rovdjur i SverigeUnder 2005 dödades mellan 170 och 225 av de stora rovdjuren varg, lodjur och järv. Men mörkertalet är omfattande. Långt ifrån alla fall rapporteras in, oviljan att anmäla är stark. »En sensationell omfattning av civil olydnad«, kallar Brå det i sin färska rapport om illegal jakt som presenterades förra veckan.

Johanna Hagstedt säger att jaktbrott i många fall har politiska förtecken, i vissa fall också hatbrottsliknande.

– Man vill förmedla ett budskap genom att döda djuren, säger hon.

Att rovdjurshatet jäser ute i landet går inte att ta miste på. Avståndet till beslutsfattarna är långt. Inte bara geografiskt. Inge Johansson bor i värmländska Torsby och är ordförande i föreningen Folkaktionen ny rovdjurspolitik. De kräver att det ska bli lättare att få skjuta rovdjur som ger sig på tamdjur. Han välkomnar därför Brås förslag, men efterlyser betydligt hårdare tag.

Det är inte vargarna i sig han ogillar, det är den ojämna koncentrationen i landet.

– Här i Torsby har vi nästan hundra av Sveriges vargar, i ett område som är drygt en procent av landets yta. Det är för mycket. En bekant till mig var ute och jagade älg i dag alldeles här i närheten, och han hade inte sett ett enda älgspår, men däremot nio vargar, säger han.

– Myndigheterna borta i Stockholm ser inte problemet. Vi som levt här i hela våra liv, vi känner förändringen år för år. Vargarna blir fler.

Inge Johansson har jagat sedan han var ung. Sedan tjugo år tillbaka anordnar han kurser i jägarexamen. Att jaga är en livsstil, säger han.

– Det är själva samarbetet med hunden som är tjusningen. Man kommer ut i skogen och får rensa hjärnan, känna lugnet och stillheten.

Han säger att det inte finns några djur som mår så gott som de som lever ute i frihet. Men nu vågar han inte längre släppa hundarna lösa i skogen av rädsla för vargen.

Svenska Jägareförbundet är också kritiskt till dagens svenska rovdjurspolitik.

Förbundsordförande Torsten Mörner talar sig varm för en riktad legal jakt. Då kan utbildade jägare välja vilka individer som skjuts bort, rovdjur som inte stör ska inte komma till skada. Något som den illegala jakten aldrig kan ha kontroll över.

– Men om det ska kunna finnas stora rovdjur i Sverige måste det också finnas en acceptans hos lokalbefolkningen som har vargen runt knuten, det måste finnas en dialog, säger Torsten Mörner.

Men att engagera sig i rovdjursfrågan kan kosta. Det vet den förre riksdagsledamoten och socialdemokraten Jan Emanuel Johansson. Han betecknar svenska jägarlobbyn som en av landets mest effektiva och resursstarka organisationer.

– Samtidigt uppfattas den nog av gemene man som harmlös och obetydlig.

Men något utrymme att ifrågasätta jaktlobbyn finns inte över huvud taget. Man får intrycket av att om vi inte skjuter älg i Sverige kommer landet att gå under, säger han.

Även i riksdagen har jakten ett väl cementerat stöd.

– Vill du verkligen skaffa dig ovänner, bli impopulär och idiotförklarad – då ska du ifrågasätta jakten i Sverige, säger Johansson.

När han tog ställning för vargens överlevnad i rovdjursdebatten häpnade han över att det var så känsligt.

– Inget väcker sådana känslor som vargen, säger han och berättar om hotelser och hatbrev som strömmade till honom. Det kunde stå saker som »Hoppas att dina barn blir tagna av vargen«.

Men snarare än att skrämmas av hoten blev han mer förvissad i sin övertygelse.

– Jag ville visa vilka de här tokstollarna är som vill skjuta varg.

Den förra miljöpartistiska riksdagsledamoten Gudrun Lindvall utmålades under sin tid i riksdagen som »Jaktens fiende nummer ett«. Det är helt fel, säger hon och förklarar att hon inte alls är emot jakt – hon vill bara att den ska bedrivas på ett vettigt sätt. Hon vänder sig till exempel emot att allt fler personer utan gedigna naturkunskaper börjar med jakt – det påverkar förtroendet för hela verksamheten.

– En duktig jägare skjuter bara en gång, sedan är jakten över. Det är de där andra klantarslena jag inte ger mycket för.

Själva lobbyverksamheten märkte hon inte så mycket av. Lobbyisterna talade inte med henne över huvud taget.

Just nu sitter regeringens särskilda utredare, Åke Pettersson, och skriver det sista på sitt betänkande om rovdjurens framtid. Det handlar om rovdjurens roll i den biologiska mångfalden och hur man ska kunna ha en dialog när frågorna är kopplade till konflikter och starka känslor. Om man ska kunna få ned den illegala jakten måste regelverket förankras.

Nu har Åke Pettersson fram till den första december på sig att lösa knutar som hur ersättningssystemet ska se ut för renskötseln, som drabbas mest av en ökad rovdjursstam.

One thought on “Tjuvjägarna går fria

Kommentarer är avstängda.

Video: Erik Fichtelius

»3:12-reglerna gör folk till skatte­planerande kapitalinkomsttagare«

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera