Redaktionsbloggen

Skyll inte på Gustav

Orkaner och översvämningar orsakar skador för miljarder. Men felet är till stor del vårt eget.

Nästan på dagen två år efter världens dyraste orkan, Katrina, fick södra USA återigen se gigantiska stormvirvlar närma sig från havet. New Orleans borgmästare Ray Nagin varnade för att Gustav skulle bli »alla stormars urmoder« och manade invånarna att fly sina hem. Två miljoner lystrade till hans ord och i en av de största evakueringarna i USA:s historia packade staden ihop det nödvändigaste och styrde norrut på igenkorkade motorvägar.

Natten till tisdag dundrade Gustav in över fastlandet med vindar på upp till 49 meter i sekunden. Då hade den nedgraderats till en tvåa på orkanskalan men lämnade ändå minst åtta döda och mängder av förstörda byggnader efter sig. Ett facit långt mycket bättre än Ray Nagin fruktat och staden andades ut – för den här gången.

Men redan nu tornar nya oväder upp över Karibiska havet. Hanna väntas rulla in över Florida nu i dagarna och Ike strax efter helgen.

Många analyser tyder på att 2008 blir en ovanligt intensiv orkansäsong, men osäkerheten i tolkningarna är stor. Säkert är däremot att de tropiska cyklonerna, som är det korrekta namnet på det som slarvigt kallas för orkan, har blivit fler. I alla fall de som uppstår över just Atlanten. Det var FN:s klimatpanel IPCC enig om i sin rapport förra året.

Erland Källén, professor i meteorologi vid Stockholms universitet, satt som svensk representant i panelen och menar att i ett framtida varmare klimat kan det komma att bli än vanligare med intensiva tropiska cykloner.

– Det verkar också som att säsongerna förlängs eftersom havsytetemperaturen kommer vara högre under fler månader, säger han.

Bara de materiella skadorna efter Katrina beräknas ha kostat 80 miljarder dollar. Lägger man därtill ökad arbetslöshet och andra följdeffekter blir summan nästan dubbelt så hög.

Men att skadekostnaderna för naturkatastrofer i allmänhet slagit rekord hänger bara delvis ihop med klimatförändringarna. Vi tar större risker numera, medvetet eller av ren okunskap.

Ett tydligt exempel är tsunamin i december 2004. Det är klarlagt att konsekvenserna blev så förödande bland annat för att mangroveträsken vid kusterna hade dikats ur för att ge plats åt räkodlingar. Vågorna saktade inte in som de hade gjort annars.

Och i Kina byggs just nu flera enorma kraftverksdammar, även i områden där jordbävningar förekommer frekvent.

Men även här i Sverige tar vi ökade naturrisker. Det märker de svenska försäkringsbolagen av. Sedan millenieskiftet har de lagt över 20 miljarder kronor på ersättningar för översvämningar, skred och stormar. En utgiftspost som ökat de senaste decennierna.

Trots det fortsätter vi vilja ha strandtomt och bygger följaktligen hus och hela bostadsområden nära vattnet – utan att ta hänsyn till att såväl natursköna älvar som den spegelblankaste badsjö kan svämma över.

Staffan Moberg, förbundsjurist på Sveriges försäkringsförbund, anser att kommunernas vatten- och avloppssystemen ofta är både underdimensionerade och dåligt underhållna.

– Åttio procent av översvämningsskadorna är baktrycksskador, det vill säga att vatten tränger upp ur avloppen, säger han.

Hans Frank, skadechef på Länsförsäkringar, instämmer i kritiken. Han menar att kommunerna skulle kunna minska skadorna rejält genom bättre underhåll.

–Kommunerna behöver sig en uppsträckning, säger han och menar att det också ges bygglov alldeles för lätt för strandnära tomter, där riskerna är alldeles för stora.

Länsförsäkringar har omkring en tredjedel av Sveriges skogsförsäkringar och Stormen Gudrun vintern 2005 kostade bolaget tre miljarder kronor, den i särklass dyraste händelsen i bolagets historia.

I december året därpå tog Per nästan samma bana och orsakade skador i Europa för sammanlagt 6,1 miljarder dollar. Den mest kostsamma naturkatastrofen för de europeiska försäkringsbolagen det året.

Visst blåste det mycket, men skadorna hade inte blivit alls lika omfattande om vi tagit större hänsyn och anpassat oss till vädrets naturliga variationer.

Det gäller inte minst även skogsbruket i sig, hur och vad som odlas. Det bekräftar Mats Olsson, professor på institutionen för skoglig marklära vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.

– Hur vi gallrar och avverkar kan ha stor effekt för hur vinden får fäste och träden faller, säger han.

– En naturskog skulle sannolikt ha lägre grad av stormskador.

Gran är det känsligaste trädslaget medan lövträd generellt klarar kraftiga vindar bättre, särskilt när bladen trillat av. Blandas lövträd in i planterad granskog klarar de stormar bättre.

Om klimatexperternas prognoser stämmer kommer det om ett par generationer vara flera grader varmare än i dag och skogsbruket måste anpassa sig redan nu.

–I södra delen av landet kommer det bli torrare och då kommer till exempel gran få svårare att klara sig. Det vi planterar nu ska ju avverkas först om femtio, eller kanske åttio år.

Sedan ett par år tillbaka tas därför klimatförändringarna med aktivt i undervisningen på SLU. Men den hänsynen tas inte överallt. Det fick Mats Olsson själv se när han besökte en av USA:s viktigaste skogsregioner i somras.

– Jag kunde inte se någon som helst medvetenhet om klimatförändringarna. Man sa rent ut att frågan inte hade särskilt hög prioritet, säger Mats Olsson.

–Det kommer att få stora konsekvenser så småningom, det är min farhåga.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera