Gigantens avsked

Text: Christofer Brask

En av Sveriges största idrottsstjärnor genom tiderna har kommit hem för att ta farväl. Ett hundratal golfintresserade svenskar följer henne runt banan, men den enda som hörs är amerikanen Mike McGee – Annika Sörenstams fästman.

Vid artonde greenen möts hon av en fullsatt läktare som gör vågen, men festen känns ändå avslagen. Den forna världsettan gör dubbelbogey på sista hålet och slutar sexa i tävlingen.

För bara några år sedan hade en sådan avslutning varit otänkbar. Allt annat än perfektion var en avvikelse från det normala. Om hon inte vann en vecka spekulerades det om formsvacka, om en putt snurrade i hålkanten måste det ha varit fel på hennes kontaktlinser.

Det är lätt att rabbla hårda fakta om hennes karriär – 72 segrar på LPGA-touren, rekordscoren 59 slag, drygt 20 miljoner dollar i prispengar – men idrottskvinnan Annika Sörenstam är mycket mer än så:

En golfspelare som, likt Tiger Woods, har omdefinierat vad som krävs för att vara bäst i världen i sin sport. Ett fysiskt fenomen som knästående på en balansboll klarar av att svinga en klubba och slå en golfboll 250 meter. En kvinna som skapat hysteri genom att utmana de bästa männen. En individualist som andra svenska golfproffs retat sig på i smyg.

Under en grå himmel på Frösåkers Golf & Country Club utanför Västerås i augusti 2008 gör hon sin sista tävlingsrond på svensk mark. Hon gör det i sin egen tävling på Europatouren, Scandinavian TPC Hosted by Annika. Det är en händelse som går relativt obemärkt förbi i svenska medier.

En förklaring är att OS samtidigt pågår för fullt i Kina, men det är inte hela sanningen. I Sverige har Annika Sörenstam aldrig hårdbevakats och hyllats på samma sätt som Björn Borg, Ingemar Stenmark, Gunde Svan eller Zlatan Ibrahimovic.

I sitt gamla hemland är hon respekterad för sina resultat och för att ha satt svensk golf på kartan. Folkkär har hon aldrig blivit.
i  en glasmonter i golfens Hall of Fame ligger en barnbok med titeln »Duktiga Annika«.

Gunilla Sörenstam köpte den när dottern var två år och familjen bodde i Viksjö norr om Stockholm. På baksidan till Elsa Beskows bok kan man läsa att Annika är »en snäll och duktig flicka«.

Under uppväxten var Annika Sörenstam just en snäll och duktig flicka, som utmärkte sig i både skolan och idrotten. Hon gick ut nian med 4,8 i snittbetyg, trots att hon sällan räckte upp handen i klassrummet. Att få allas blickar på sig var det värsta hon visste.

På fritiden var hon en hängiven tennisspelare och så duktig i utförsåkning att en tränare rekommenderade familjen att flytta norrut, så att hon kunde satsa ordentligt.

Till slut fastnade Annika Sörenstam för golfen. Den var perfekt eftersom man inte behövde någon träningspartner. Helst stod hon för sig själv, i utkanten av övningsfältet på Bro-Bålsta Golfklubb, och nötte slag timme efter timme.

– Jag har sett många som varit större talanger än Annika vid 15 års ålder. Men det finns ju såna som inte orkar stå och slå i ens en timme innan de tröttnar, säger tränaren Henri Reis som följt Annika Sörenstam sedan mitten av 80-talet.

Lillasyster Charlotta, som så småningom också skulle bli golfproffs, var länge den mest lovande i familjen. Först under gymnasieåren tog Annika Sörenstams utveckling fart.

Men det hände att hon medvetet slog bort sig i slutet av en tävling, bara för att slippa hålla segertal.

I augusti 1990 reste hon till USA för att plugga på University of Arizona i Tucson. Collegelivet började med en kulturkrock, då lagets tränare gav en välkomsthälsning under första passet:

– Sorenstam, I don´t like your swing.

Det var en miljö där hon fick vatten i stället för juice till maten, om hon gjorde en dålig tävling. Från det svenska juniorlandslaget var Annika Sörenstam van vid en annan mentalitet, att man frågade sina lagkamrater hur de mådde. Här var den vanligaste frågan i stället: »Vilken score hade du?«

Hon skulle snart lära sig.

Sommaren 2006 svor Annika Sörenstam den amerikanska eden under en ceremoni i hemstaden Orlando.
Efter 16 år i USA var det ett naturligt steg att bli amerikansk medborgare.

Hon har inte bara haft sin idrottskarriär i USA. I större utsträckning än många andra har hon levt ett amerikanskt liv.

– Annika har blivit mer amerikansk än svensk. Amerikanerna är mer individualister, de tänker mer på sig själva. Här är det mer accepterat att du är världsstjärna och tjänar pengar, säger Henri Reis.

Annika Sörenstam har blågula överdrag till sina klubbor, men många amerikaner tror att hon är född i USA – eller så bryr de sig inte. Hon pratar ibland om att hon längtar efter svensk mjukglass med lakritsströssel och att hon skulle vilja köpa ett sommarhus i Sverige, men det är långt mellan besöken i det gamla hemlandet.

Både hennes före detta och nuvarande man är amerikaner, hon är omgiven av amerikanska rådgivare och de flesta av hennes sponsorer är stora amerikanska bolag. Bakom Sörenstam står IMG, ett bolag som bakom kulisserna styr stora delar av den kommersiella idrotten. Mark Steinberg, chef för IMG:s golfavdelning i Cleveland, har två personliga klienter: Tiger Woods och Annika Sörenstam.

Omkring dem finns en jätteapparat som styr allt från sponsoravtal och ekonomiska investeringar till säkerhetsfrågor. Under riktigt stora tävlingar har Sörenstam lånat Tiger Woods livvakter.

Det är också IMG som bestämmer vilka medier som ska få exklusiva intervjuer med bolagets guldkalvar. Annika Sörenstam må vara född i Sverige, men numera är hon i första hand en produkt som ska säljas till den amerikanska publiken. För svenska journalister är det betydligt lättare att få en halvtimme på tu man hand med Fredrik Reinfeldt än fem minuter på telefon med Annika Sörenstam.

Det är två världar som kolliderar: den svenska traditionen med folkliga idrottshjältar och den amerikanska där sport är business.

I samband med tävlingen på Frösåker blir Mike McGee irriterad på en svensk golfjournalist som vill göra ett reportage om Annika Sörenstams golfakademi i USA. Tidningen har hittills skrivit alldeles för lite om henne, tycker McGee som kräver bättring.

På frågan om hans blivande fru fått tillräcklig respekt i Sverige, svarar han:

– Jag hör från andra att hon inte får det.

Annika Sörenstam blev professionell golfspelare i en tid då överviktiga bolltalanger fortfarande kunde slå sig in i världseliten.

Under 90-talet började golfen alltmer likna andra idrotter. Sörenstam var den första spelaren på LPGA-touren som skaffade egen fystränare, och hon jobbade aktivt med sin mentala utveckling. Även i träningen som rörde själva spelet var hon mer strukturerad och hängiven än konkurrenterna.

– Jag har haft andra, yngre spelare som sett det mer som en hobby. De lägger inte ner åtta timmar om dagen på golfen. Annika är på en helt annan nivå. Man kan inte jämföra hennes mentalitet med den hos andra svenska spelare, säger Henri Reis.

För en utomstående kunde det verka som om hon befann sig inne i en bubbla – onåbar, helt igenom koncentrerad på sin uppgift. Bland de andra svenskorna på touren har hon aldrig varit en i gänget, och inte heller velat vara det.

– Jag känner henne inte så väl. Under en period hade vi samma tränare, men Annika tycker om att vara ganska privat, säger Lotta Neumann, US Open-segrare 1988.

Men där finns en annan Annika Sörenstam, även om hon bara visar upp den sidan för en begränsad krets av människor som hon känner förtroende för.

– I en liten grupp som hon känner väl kan hon vara en sprallig person. Då kan hon sjunga och spexa, säger Pia Nilsson, golftränare och nära vän.

Lediga dagar, omgiven av vänner, är hon inte den robotlika golfmaskinen vi läst om i sportreferaten. Utan en ganska vanlig tjej som tycker om att påta i trädgården, spela bridge och gå danskurser.

– Den andra Annika är väldigt känslig. Hon är i grunden en svensk förortstjej som vill att alla ska må bra. Hon är alldaglig, nästan tråkig. Hennes stora dröm är att skaffa barn och leva ett lugnt förortsliv, säger Thomas Tynander, sportreporter på Aftonbladet.

Kanske var det förorts-Annika som talade i en intervju med Aftonbladet vintern 2007, då hon bekände att hon började tröttna på golfen och att hon längtade efter att skaffa barn. När citaten nådde USA skickade IMG snabbt ut en pressrelease där Sörenstam förnekade att hon hade några som helst planer på att sluta spela golf.

Likt ett börsbolag måste hennes kommunikation skötas på rätt sätt, så att inga affärsrelationer skadas. Om hon skulle sluta, måste sponsorer och andra samarbetspartners informeras först. Och framför allt – det måste ske vid ett lämpligt tillfälle, med tanke på hennes image.

Det tillfället kom i maj i år, två dagar efter att hon tagit sin sjuttioandra seger på LPGA-touren. Hon hade besegrat den nya golfdrottningen Lorena Ochoa och var återigen, symboliskt, nummer ett i världen. Genom att meddela sitt beslut i det läget kunde hon sluta när hon stod på toppen, oavsett vad som skulle hända under resten av säsongen.

Men planerna på att avsluta karriären hade funnits länge.

– Hade det inte varit för skilsmässan (2005) hade det förmodligen hänt tidigare, säger Mike McGee.

Annika Sörenstams förra man, David Esch, hade en viktig roll under åren då hon var som allra bäst på golfbanan. Han gav upp sin egen yrkeskarriär och fungerade som ett slags allt-i-allo. Han gjorde allt från att boka möten och hämta extrakläder till att hålla journalister på avstånd. I keps och solglasögon, ständigt tre steg bakom frun, var han förvillande lik en caddie. Bortsett från Rolexen på handleden.

Mike McGee har en annan roll i teamet runt stjärnan. I ett skede då alltmer av hennes fokus riktats mot livet efter golfen, är han snarare en kompanjon i Annika Incorporated. Med sin bakgrund som sportagent är han lika affärsinriktad som rådgivarna på IMG.
Mike McGee säger att han och Annika har samma livsstil.

– Vi har aldrig ledigt. Vi har varit tillsammans i tre år och jag kan inte minnas en enda dag som varit helt utan jobb. Om vi är iväg och åker skidor kollar vi mejlen på morgonen och lunchen och sedan jobbar vi på kvällen. Det är alltid något.

Inför 2003 var Annika överlägset bäst i världen i sin idrott, men inte särskilt känd utanför golfkretsar. I slutet av maj det året ställde hon upp i The Colonial, en tävling på herrarnas PGA-tour. Sedan var allt förändrat.

Varje steg hon tog den veckan bevakades av ett medieuppbåd värdigt ett världskrig. 40 000 åskådare löste entré till banan i Texas – varje dag.

Efter att ha skrivit hundratals autografer varje dag kom hon på ett sätt hinna med fler. I stället för att hela namnet nöjde hon sig med att skriva Annika.

Ett varumärke var fött.

– Annika är väldigt ovanligt och exotiskt i USA. Det är ganska stort att kunna använda sitt förnamn, det är få förunnat. I Sverige har vi Carola, Zlatan och möjligtvis Bert, säger varumärkesstrategen Niklas Olovzon.

Enligt medieuppgifter är Annika Sörenstam god för närmare en halv miljard kronor.

Utmaningen blir nu att få förmögenheten att växa ytterligare, genom olika affärsprojekt. Förutom golfskolan Annika Academy har hon hittills en egen golfkollektion hos klädtillverkaren Cutter & Buck och kommer snart att lansera ett eget vin. Annika Foundation har bildats för att stödja golfspelande ungdomar.

Under idrottskarriären har hon lärt sig att ingen detalj är obetydlig. Tiger Woods – som hon lärt känna genom deras gemensamma agent – har kallat sig själv »något av ett kontrollfreak«.

– Det är samma sak med Annika, säger Mike McGee. Den här säsongen har hon träffat nästan varenda green men inte haft flyt med puttningen. Det har gjort henne galen, för det ligger utom hennes kontroll. När det gäller affärer kommer hon att vara på precis samma sätt: jobba hårt och förklara för folk hur hon vill ha saker gjorda.

Efter avslutat spel på Frösåker väntar han vid sidan av artonde greenen medan spelarna signerar sina scorekort. Mike McGee berättar att paret bokat en veckas skidsemester i Kanada direkt efter bröllopet i januari. Sedan väntar Annika Invitational, en tävling på den amerikanska juniortouren. Han talar länge om framtiden och Annika Sörenstams möjligheter att slå mynt av sitt namn.

– Om du säger Annika vet alla runt om i världen vem du pratar om. Utom möjligen i Sverige.