Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

Kärnavfall jackpot för kommuner

Snart avgörs om det blir Oskarshamn eller Forsmark som får bygga avfallsanläggningen. Men båda kommunerna är vinnare. Förloraren får 1,5 miljarder.

Strax före Oskarshamns kärnkraftverk ligger samhället Fårbo, mest känt för att kronprinsessan Victoria åt på den lokala pizzerian i mitten av 1990-talet och för att Aftonbladet utsåg byn till »Sveriges mesta byhåla«. En Konsumbutik, ett nedlagt sågverk och en igenbommad mack, inte mycket mer än så.

Efter ytterligare någon dryg mil ut mot kusten går en avtagsväg in till vänster. Genom steniga småländska åkerlappar leder en enskild väg upp på en höjd. Två mätstationer inneslutna i metallcontainrar mäter trycket i berget. Det är knäpptyst. Endast vinden och en hackspett fångar besökarens öra, men inom kort kan idyllen förvandlas till vad som kommer att likna ett gigantiskt dagbrott och göra plats för Sveriges samlade kärnavfall.

Efter årtionden av provborrningar, protester och lokala folkomröstningar är det  dags för det avgörande beslutet. Under juni månad ska SKB (Svensk Kärnbränslehantering AB) slutgiltigt sätta ner foten, och det står mellan två orter som mer än gärna härbärgerar avfallet. Östhammar i norra Uppland som i kommunen har Forsmarks tre reaktorer, och så Oskarshamn som har en minst lika kärnkraftspositiv befolkning. Stämningen är närmast att jämföra med dagarna före en VM-final i fotboll.

– Bara att köpa mjölk tar en timme. Alla vill prata om hur det ska gå, berättar Eva Häll, informatör på SKB, i bilen på väg till platsen för det eventuella slutförvaret.

Och det är mycket som står på spel. Avfallslagret är ett jätteprojekt som kommer att ge jobb till flera hundra personer. Framtidstro och optimism i en tid när varsel och uppsägningar duggar allt tätare.

Från sitt kontor har kommunalrådet Peter Wretlund en bra utsikt över stadens historia. På andra sidan vattnet syns batterifabriken SAFT. Åt väster ligger det som en gång var världens längsta träsoffa, innan Jönköping byggde en som var längre. Bort mot öster tornar bockkranen på det gamla varvsområdet upp sig och strax intill forskar SKB om kärnavfallslagring i sitt kapsellaboriatorium. Forna stoltheter samsas med framtida möjligheter till försörjning.

Oskarshamn har historiskt haft låg arbetslöshet och sysselsättningen finns till stor del inom industrin, framför allt vid Scanias hyttfabrik. Lastbilsjätten drar hela kommunen under högkonjunktur men när tiderna blir sämre blottas Oskarshamns svaghet: att vara allt för beroende av ett fåtal stora industrier som påverkas av ekonomiska svängningar internationellt.

–  Vi har två stora grenar, fordon och kärnkraft, konstaterar Peter Wretlund.

Och när den ena grenen knakar ställs hoppet till den andra. Peter Wretlund beskriver stämningen som att Oskarshamn väntar på sin egen framtid.

– Skulle vi inte få slutförvaret så förlorar vi inte främst skattekronor eller arbetstillfällen utan en vision om framtiden. Det kan vara väldigt tungt för en kommun, säger han.

Sedan 1990 har Oskarshamns befolkning minskat, från drygt 27 000 personer till 26 000. Under den senaste högkonjunkturen har invånarantalet stabiliserats, men någon vändning är det inte. När arbetslösheten nu stiger i kommunen ökar självklart risken att utflyttningen tar fart igen.

Tidningsarkiven skvallrar om otaliga försök att profilera orten och eventuellt locka folk att flytta dit, men få har lyckats eller används i marknadsföringen av kommunen idag. Det har varit planer på att förvandla gamla industrilokaler till vibrerande konsertanläggningar dit busslaster med besökare från hela länet skulle komma för att roa sig. Under en period fanns en storvulen körfestival, men efter problem med finansieringen lades den ner. I slutet av 1990-talet presenterades en ambition att bli ett svenskt nav i handeln med Östeuropa. I fullmäktige visades kartor upp som illustrerade ortens förmånliga placering i framtida affärer med Baltikum. En satsning av mer lokal karaktär var försöken att bli Sveriges barnvänligaste kommun.

– Det ligger i betraktarens ögon, men jag kan väl säga att när det gäller barnvänlighet har vi inte nåt så långt som vi trodde. Det är klart att man får mycket stryk om man inte lyckas. Jag ångrar det inte, men jag hade nog hoppats att vi skulle ha nått längre, säger Peter Wretlund.

Kärnkraftens betydelse för Oskarshamn har varit tydlig under våren och ger möjligen en fingervisning om effekterna av ett slutförvar. Ett tusental personer har de senaste månaderna tillfälligt bosatt sig i kommunen för att jobba med omfattande underhållsarbeten på kärnkraftsreaktorerna. Restauranger och hotellnäringen på orten har haft fullt upp. I höstas öppnade Hotell Ett i Oskarshamns gamla simhall. Efter några tuffa månader har hotellet varit fullbelagt sedan janauri, mycket tack vare den tillfälliga arbetskraften.

– Men jag tror att det blir positivt oavsett hur det går, säger Gunilla Linnér, hotellchef på Hotell Ett.

Anledningen till hennes odelade optimism är det så kallade mervärdespaketet, som förhandlades fram mellan Oskarshamn, Östhammar, SKB och SKB:s ägare inom kärnkraftsindustrin: Vattenfall, Eon, Forsmarks Kraftgrupp, och Oskarshamns kraftgrupp. Genom att gå ihop lyckades Östhammar och Oskarshamn pressa fram ett paket värt två miljarder kronor där den kommun som blir utan slutförvar får 1,5 av dessa miljarder.

En och en halv miljard till en kommun, samtidigt som finansminister Anders Borg hårdnackat motsätter sig allmänna tillskott till kommunerna, är ett tröstpris som heter duga. Pengarna ska användas till utvecklingssatsningar. I Östhammar, en kommun med 23 000 invånare, kan det bli svårt att hitta projekt till alla pengarna. Att bygga en ny väg mellan Uppsala och Östhammar, ett sedan länge efterfrågat projekt, kostar som mest 500 miljoner, en tredjedel av »andrapriset«.

För Oskarshamn kommer en del av pengarna att användas till en ny färjeterminal, forskningssatsningar vid SKB:s ­laboratorier och infrastruktur. Peter Wretlund tror att kompensationsmiljarderna gör att beslutet om slutförvaret inte blir lika ödesmättat som det kunde ha blivit.

– Men alla problem löses inte med mervärdespaketet eller ett slutförvar. Vi kan inte sluta bry oss eller ha en övertro på vad det här ska ge, säger han.

Något som under många år har diskuterats är det dåliga näringslivsklimatet i kommunen. Peter Wretlund hoppas att såväl ett slutförvar som mervärdespaket kan bidra till en bredare arbetsmarknad.

– Det vore toppen om vi kunde lyckas med det. Det är inte många gånger man ges den här sortens möjlighet. Förr ringde industriägare och bad om mark med löften om 200 anställda, men den tiden är förbi. Jag kommer aldrig att vara med om något liknande tillfälle under min politiska karriär, säger han.

I skenet av Peter Wretlunds tro på en framtid för Oskarshamn som kärnkraftskommun, är det inte konstigt att stödet för ett slutförvar bland oskarshamnarna ligger på 83 procent. Samtidigt som konjunkturen skapar oro och ett slutförvar skulle innebära trygghet, ger mervärdespaketet andrum. Peter Wretlund beskriver situationen som ambivalent.

– Å ena sidan har jag aldrig varit med om en tuffare situation för kommunen ekonomiskt, det finns inte i mannaminne. Å andra sidan har jag aldrig varit med om en period som känns så dynamisk som nu, där det pyr så mycket under fötterna, säger han.

Men hur ska kommunen lyckas att locka nya invånare till kommunen? När Volvo stängde sin fabrik i grannkommunen Kalmar, skapade orten en ny bild av sig själv. Med högskola, satsning på handelsplatser och besöksnäring lyckades Kalmar bli en inflyttningskommun i en region drabbad av avfolkning. Sofie Gunnarsson, projektledare för marknadsföringssatsningen Attraktiva Oskarshamn,  hoppas i stället att Oskarshamn ska kunna stärka och utveckla sin industriella profil, antingen genom kärnavfall eller mervärdespaket.

– Det handlar inte om att färdigställa ett eventuellt slutförvar och så är det klart. Man måste se vad det här kan leda till, med forskning, nyetableringar och optimism. Vi försöker inte säga att vi är något vi inte är, vi har inget fantastiskt uteliv eller bra shopping. Vi har grym industriell kompetens och en spännande miljö, säger hon.

Den 3 juni har SKB ett ordinarie styrelsemöte. Besked om slutförvaret kan komma då, men det kan också dröja ända till midsommar. Peter Wretlund är redo att korka upp champagnen redan första veckan i juni, oavsett vad SKB beslutar.

– Det är klart att det skulle vara en fjäder i hatten och stärka kommunens självförtroende om det hamnade här, men med mervärdespaketet kommer vi ändå vara en viktig del av kedjan, säger han.
Även i lilla Fårbo vågar man hoppas på framtiden. I en av lokaltidningarna kan man läsa att det finns planer på en ny bensinmack.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera