Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Den svenska sjukan. Ett knallskott exploderade i örat på en linjedomare i veckan. Nätet mot våldsverkarna på arenorna har grova maskor.

Inrikes

Huligankamp på läktaren

Trots forskning och erfarenhet från utlandet har Sverige dröjt med rejäla åtgärder mot läktarvåldet.

Engelska sjukan kallades den, efter flera uppmärksammade huliganbråk på 1970- och 1980-talen. Nu borde sjukan kanske få epitetet »svensk«. Med några undantag är det i dag Sverige som står ut i Europa när det gäller bråk på idrottsarenor.

De senaste veckorna har varit en bekräftelse av denna bild. Först i början av april, under derbyt mellan Djurgården och AIK. Fyrverkeripjäser, som förts in olagligen, kastades och bidrog till försenad matchstart. I måndags kastade en supporter ett knallskott som exploderade i örat på en linjedomare under Syrianska–AIK.

En kollektiv allmänhet undrar nu än en gång: Hur katten kan dessa idiotier fortgå i Sverige? Varför lyckas inte klubbarna, förbundet, polisen och övriga myndigheter stävja bråkmakarna?

Helt uppenbart har alla parter dragit fötterna efter sig. Åtgärder, såsom matchvärdar och en ny lag om förbud för tillträde till arenorna, har hittills visat sig vara otillräckliga.

I Storbritannien har framgångsfaktorerna varit förbud mot ståplatspublik, ökad polisiär underrättelseverksamhet samt kameraövervakning. Dessa har understötts av lagar, som syftat till att hålla de identifierade bråkmakarna borta från arenorna. Det är bland annat lagligt möjligt att stänga av personer i tre år eller mer, samt att kräva att sådana personer anmäler sig på polisstationer under matchdagar.

Några av de mest långtgående brittiska initiativen, såsom personliga biljetter och visitering, har samtidigt varit verkningslösa, enligt huliganforskare. Bråken har heller inte försvunnit helt, utan försvunnit till lägre divisioner och till andra platser än arenorna.

Det finns alltså både forskning och en framgångsmodell att ta efter. Och, även om man inte kan tro det, finns nu en process inom den svenska polisen att göra just det. Länspolismästaren i Stockholm, Carin Götblad, lanserade sin önskelista inför ovan nämnda derby, på DN:s debattsida:

• Höjd maxtid för tillträdesförbud till arenor, från dagens ett år till tre år.

• Vidgat tillträdesförbud till att gälla andra platser, och andra arrangemang.

• Förändring i personuppgiftslagen som möjliggör för klubbar och arrangörer att föra register över tillträdesförbuden.

• Krav på klubbarna att biljetterna ska göras personliga och innehavaren fotograferas vid insläppet.

Om förslagen nu finns, varför då inte bara trycka på knappen och lagstifta?

Längre upp i polisens organisation är analysen lite annorlunda. Per Engström är ansvarig för metodutveckling på Rikspolisstyrelsen, RPS.

– Vi vill gå fram mer systematiskt, steg för steg och se vad som fungerar, säger han i en kommentar till Carin Götblads förslag.

RPS initierade för två år sedan ett samverkansråd mot idrottsrelaterad brottslighet med åklagarmyndigheten och representanter från de olika sporterna, som ska arbeta fram till 2013. Enligt Per Engström måste man, innan man går vidare med nya lagar, utvärdera de som finns och analysera hur stort problemet faktiskt är.

– Vi håller nu på att ta fram ett normvärde. Det kan låta konstigt men tidigare har vi inte vetat om våldet på och kring idrottsarrangemang har ökat eller minskat.

Ett annat arbete är att utvärdera lagen om tillträdesförbud, som bara har funnits i två år i sin nuvarande form. Hittills har under år 2009 102 personer och 2010 105 personer meddelats tillträdesförbud. Det kan jämföras med Storbritannien där siffran ligger på flera tusen.

– Vi måste ta reda på varför lagen inte får full effekt och tillämpas lika mycket överallt, säger Per Engström.

En vidareutveckling kan vara ett lagförslag som, i likhet med det brittiska, kräver att personer med tillträdesförbud har anmälningsplikt på polisstationer på matchdagar. Alkoholutskänkningen på krogar i anslutning till arenorna är ett annat område som kommer att ses över.

Sammantaget finns alltså inom polisen en kraftanstränging att få bukt med läktarvåldet, delvis baserad på brittisk förlaga, om än sent och med olika syn på hur hårt och snabbt förändringarna ska ske. Allmänheten väntar på resultatet.

Fotnot: en tidigare uppgift om att en 14-årig träffades av en fyrverkeripjäs på derbyt på Råsunda är rättad. 14-åringen träffades vid matchen mellan Syrianska och AIK.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera