Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

Myten om den undre världen

Dödsskjutningarna i Malmö beskrivs som en grå ­massa av konflikter bland kriminella gäng. Det döljer en mer komplex sanning.

Klockan var halv tolv när två män i gula overaller kom fram till Fosievägen. Den ena bar på en borste, den andra på en dunk saneringsvätska. De hällde vätskan på parkeringsplatsen framför det gula tegelhuset och började skrubba bort fläckarna. Avspärrningarna hävdes, polisen åkte iväg och det gjorde männen från kommunens gatujour också.

Knappt fem timmar tidigare den här tisdagen den 31 januari blev polisen uppringd av människor som hade hört flera skott. Den första patrullen hittade en 48-årig man, i förarsätet på den bil han använde för att köra svarttaxi. Mannen dog senare på sjuk­huset.

Dagen efter sa Skånepolisen att man utgick från att skottdådet hade kopplingar till den kriminella miljön. Samtidigt sa man att den 48-årige fyrabarnspappan inte var en uttalad kriminell individ.

Tydligare än så blir inte förvirringen om hur de åtta dödsskjutningar som tidningarna skriver om just nu ska kategoriseras. Frågar man polisen om dem en och en så får man inte särskilt mycket svar. Ännu mindre om man frågar vad som binder samman dem. Men när polisen uttalar sig generellt om situationen, eller om de hårdare vapenlagar som skulle ge dem större befogenheter, så sveps alla morden samman till en stor grå massa av uppgörelser i det som kallas den undre världen.

Egentligen är den undre världen i Malmö diffus. Den består av många olika nätverk och kriminella individer och den tränger ofta upp i det som då blir den övre världen.

Vill man veta något om brottsligheten i Malmö ska man fråga Sydsvenskans kriminalreportrar Tobias Barkman och Joakim Palmkvist, bokaktuella med »Maffiakrig – nio avrättade män och staden de levde i«. De har följt utvecklingen under många år och de får viss förstahandsinformation från kriminella. Det är mer än vad polisen får.

I Skåne finns de namngivna, klassiska mc-gängen, med västar eller tröjor med namn på. Men det vanligaste är att de som kallas gäng inte ser på sig själva som ett sådant.

– Av det ska man inte luras att tro att det är sämre sammanhållning i de här nätverken bara för att de är informella. Men har man gått på samma dagis, börjat skvätta sand på någon annan tillsammans, begått inbrott ihop och sedan till slut fått sina kompisar ihjälskjutna framför ögonen och kanske själv skjutit mot någon, det är klart att det binder samman, säger Tobias Barkman.

Det finns dessutom en stor gråzon. Malmö­bor som skulle definiera sig som hederliga stöder den undre genom att handla svart. De som är organiserade tar ofta hjälp av bekanta, ostraffade personer för att till exempel förvara pengar.

Det finns också människor som sysslar med kriminell verksamhet, men som inte alls ser sig som någon del av en undre värld.

– Jag har träffat folk som pratat om att handla med andras kontouppgifter, förmedla narkotikaaffärer eller ordna någon som står som målvakt för ett telefonabonnemang. De är inte djupa gängkriminella, utan beskriver det mer som ett sätt att leva, säger Tobias Barkman.

Så vad är den undre världen? Frågar man Brottsförebyggande rådet säger de att det inte finns någon bättre definition än kriminella människor som känner varandra.

Nio mord från 2004 till 2010 är kartlagda i Joakim Palmkvists och Tobias Barkmans bok. Bland dem skiljer två olika typer ut sig. Den gamla generationens mord, som ofta handlar om affärsmässiga avrättningar, och där offren tillhör strukturerade kriminella nätverk.

Ett sådant är mordet på en 29-årig man från Helsingborg, som författarna ser som starten på en mordvåg på öppen gata. Några dagar före julafton 2004 skjuts 29-åringen till döds i det som kallas Jesusparken några kvarter från Möllevångstorget. Han var underhuggare till en av topparna i ett nätverk av kriminella, och motivet tros vara att han har samarbetat med polisen genom att leverera information. Ett annat mord i samma kategori inträffade mitt på en uteservering på den vimlande gågatan en torsdag i juli 2005. Den 62-årige mannen som sköts ihjäl kallades »Gudfadern« och var en medlare mellan olika kriminella.

Den gamla och den nya generationens mord överlappar varandra. Den senare handlar om yngre män, uppvuxna i Malmö. Deras gäng är inga man bli medlem i. Det är gamla kompisnätverk, utan regelböcker men med starka lojalitetsband. Till de morden räknas till exempel den 23-åring som efter ett bråk på en svartklubb mördades utanför Burger King på Gustav Adolfs torg i januari 2006. Han ingick i det som senare skulle döpas till M-falangen.

I den här nya generationen är skottlossningarna mer känslomässiga. Det krävs mindre för att använda pistolen.

De två sista morden som boken »Maffia­krig« beskriver utgör det som brukar kallas för Malmös gängkrig. Brödramorden inom K- och M-falangerna.

Namnen har de fått av Sydsvenskan, som behövde kategorisera grupperna för att rapporteringen skulle bli begriplig för läsarna. Bokstäverna togs från nyckelpersonernas efternamn. De ser inte sig själva som gäng och protesterade till en början, men nu har namnen blivit så vanliga att de inblandade även ibland kallar varandra för M och K.

Från början tillhörde de samma umgängeskrets, men någon gång runt 2007 hamnade de i bråk med varandra.

Konflikten eskalerade och ledde bland annat till flera skottlossningar.

I augusti 2009 sköts M-falangens ledares storebror ihjäl i sin bil på Söderkulla. I ett av få mordfall som polisen lyckats klara upp dömdes sedan en man som är nära sammankopplad till K-falangen. Hämnden kom den sista januari 2010. Då sköts K-falangens ledares storebror till döds på en parkeringsplats på Stortorget i Malmö, efter ett nattklubbsbesök. Ledaren för M-falangen satt häktad för mordet, men släpptes i brist på bevis. Både M- och K-falangen har bedrivit sina egna mordutredningar. Ingen samarbetar med polisen.

De nio morden mellan 2004 och 2010 är väldigt olika, men det finns några människor som knyter dem samman. Skulle man rita upp kretsar över offren, de få misstänka och nätverken omkring dem så skulle alla vara sammanlänkade på något sätt. Men det finns inga direkta linjer mellan varje mord. Efter mordet på K-falangens ledares storebror i januari 2010 var det lugnt i Malmö under femton månader. Eller lugnt och lugnt, det var skottlossningar och sprängningar, men det var inga dödsskjutningar.

Sedan kom åtta mord på kort tid och intresset för Malmö ökade. Vanligtvis är det ganska lite rapportering om den här typen av mord.

– När polisen säger »Vi ser det här som en uppgörelse i den undre världen« tycker man att man redan har fått alla svar. Har man hållit upp gängskylten så är alla sanningar i det där ordet, säger Tobias Barkman.

Än så länge har det inte framkommit så många detaljer om de senaste åtta morden. Men i de fem första finns faktorer som gör att de skulle vara av samma typ som dem i Joakim Palmkvists och Tobias Barkmans bok. Offren är själva med i kriminella kretsar, eller har släktingar eller kontakter med människor som är det. Men det betyder inte att man vet att motiven har med det att göra.

De tre som har skett 2012 är svårare att kategorisera, tycker Tobias Barkman. Den femtonårige pojken som sköts på nyårsnatten, mannen som sköts på Kantatgatan några dagar senare, och han i bil på Fosievägen den sista januari.

– De senaste tre skiljer ut sig för mig på så sätt att jag inte känner till offren sedan tidigare, säger Tobias Barkman.

Det har betydelse att man fastslår att skottlossningar handlar om uppgörelser i en svårdefinierad undre värld.

– En tioårig flicka som mördas får betydligt mer polisresurser än en 25-årig gängkriminell, säger Tobias Barkman.

Polisen hänvisar ofta till att brotten är svårlösta. De kriminella pratar inte, av hedersskäl och för att inte behöva avslöja egna affärer.

– Jag tycker inte att det är någon skillnad på utredningarna, förutom att tipsflödet är mindre när det handlar om den kriminella världen. Men det är möjligt att om man studerade detta skulle man se att vi trappar ner tidigare eftersom ingen vill samarbeta med oss, säger Jan-Bertil Cederholm, kriminalkommisarie vid länskriminalpolisen med stor erfarenhet av mordutredningar.

Om antalet tips varierar med allmänhetens engagemang verkar det vara viktigt ifall mordet kallas en uppgörelse eller inte. Att tala om uppgörelser i den undre världen kan också ge en bild av kalla och beräknande gäng som mördar varandra. De med insyn beskriver i stället många av de kriminellt aktiva som rädda, alltid klädda i skottsäker väst och med vapen. Morden sker i panik och tillvaron är hemsk.

Begreppet den under världen skapar i sig en distans. Det finns en pedagogisk lucka, säger Tobias Barkman, mellan den enklare kriminaliteten och avrättningslika mord. Stegen är inte så stora som vi kanske tror. Är den som kör svarttaxi en del av den undre världen? Är den som åker svarttaxi också det i sådana fall?

– Om offret är bekant för polisen, så tycker vi att det har betydelse att berätta för allmänheten. Det drabbar ingen vanlig Svensson eller vanlig Stefanovic. Därmed inte säkert att vi vet att motivet har med kriminaliteten att göra. Men jag har samtidigt svårt att tänka mig att icke-kriminella börjar skjuta, säger Jan-Bertil Cederholm.

Det finns förstås undantag. Det säger också Jan-Bertil Cederholm. Förra gången Malmö utsattes för en skottvåg, var det en rasistisk serieskytt som till slut blev misstänkt.

Malmö är litet. Många känner någon som har någon koppling till de diffusa kriminella närverken. Mördade Trez West Persson hade det, och satt bredvid en sådan person när hon sköts till döds 2009. Gängkriminalitet, sa polisen då. Serieskytten säger den nu.

I ett av de andra fallen som serieskytten misstänks för satt två män i en bil i stadsdelen Hermodsdal. Polisen misstänkte den undre världen, och trodde möjligtvis att skytten hade tagit fel på person, eftersom de som satt i bilen var okända och verkade oskyldiga. En av de två männen sa efteråt att det började gå rykten om att han var kriminell efter skjutningarna. Rubrikerna som följde om det grova våldet och gängkonflikter gav bilden av att de var inblandade.

I de tre senaste morden har människor känt sig tvungna att gå ut och försvara sina döda anhöriga. Femtonårige Ardiwan Diaa Samirs pappa har pratat med flera medier för att ge en bild av sin son: Det gick bra i skolan. Han fick flera VG. Basketföreningen Malbas gjorde samma sak för ungdomsledaren Charles Limerius, den 48-årige man som sköts till döds på Kantatgatan i Lindängen. Supersnäll och omtyckt, sa bröderna till Ahmed Hadrous som mördades på Fosievägen i förra veckan. Allt i försök att ge mänskliga ansikten till offren bakom rubrikerna om den undre världen.

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera