Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

Räkna med bråk

Sverigedemokraternas strategi, och en ny grundlag, kan skapa parlamentariskt kaos efter valet.

Förra helgen samlades sverigedemokrater i huvudstaden. Jimmie Åkesson tog en selfie, höll tal och slog återigen fast strategin. Vågmästarpositionen ska säkras genom att hämta väljare hos Stefan Löfven.

– Jag sa att han inte skulle komma undan. Jag sa att han inte kommer att kunna gömma sig hur länge som helst. Jag sa att jag tänker besöka hans starkaste fästen. Jag sa att jag tänker besöka arbetsplatserna där hans väljare jobbar, berätta för dem om vad en röst på Stefan Löfven och hans rödgröna kartell faktiskt innebär.

De rödgröna har majoritet i många opinionsmätningar, men den är så knapp att sverigedemokraterna har goda chanser att lyckas. Men man kan fråga sig vad de ska ha den till, vågmästarpositionen. Inflytandet den här mandatperioden har inte varit vad de önskade. De andra partierna har inte anpassat sin migrationspolitik efter sverigedemokraternas, till skillnad från i andra europeiska länder med liknande partier i parlamenten. Tvärtom har regeringen gjort flyktingpolitiken mer generös.

Men de vill ha den ändå, vågmästarpositionen, för att få uppmärksamhet. Och framför allt vill de ha den att besvära med.

– Vi ska fortsätta vara besvärliga under det halvår som återstår fram till valdagen och vi ska fortsätta vara besvärliga under de fyra år som följer därefter, var så säkra, sa Jimmie Åkesson från scenen på Stockholmsmässan i Älvsjö.

Förutsättningarna att ställa till med svårigheter är större än efter förra valet. Den här gången finns en ny grundlag, som gör vågmästarrollen tyngre.

Tidigare har en statsminister kunnat sitta kvar efter val och tvingats avgå först efter att ha fått majoriteten emot sig i en misstroendeomröstning. Enligt den nya lagen ska det numer alltid hållas en förtroendeomröstning så länge statsministern inte avgår, senast två veckor efter att riksdagen har samlats, vilket i år sker den 29 september. I grundlagen är det formulerat som att statsministern entledigas om mer än hälften av ledamöterna röstar nej på förtroendefrågan. Har sverigedemokraterna vågmästarpositionen räcker det alltså med att de lägger ner rösterna för att alliansen kan sitta kvar, oavsett hur stora de rödgröna är.

– Det kan uppstå en frestelse hos någon av de tänkbara regeringsalternativen att indirekt ge sverigedemokraterna någonting för att lägga ner rösterna. Det är många jag talar med, olika politiker, som inte utesluter att den situationen kan uppstå. Det är rimligt att Reinfeldt säger att det inte kommer att bli så, men samtidigt har vi lärt oss den senaste veckan att besked från statsministern inte varar så länge, säger Olof Ruin, professor emeritus i statsvetenskap och grundlagsexpert.

Om statsministern självmant begär entledigande hålls ingen omröstning. Då undersöker talmannen som vanligt läget hos partiledarna innan han föreslår en statsminister inför riksdagen. Samma röstregel gäller, röstar fler än hälften emot blir det ingen statsminister. Då blir vågmästarrollen återigen viktig.

Efter fyra misslyckade försök att bilda regering blir det nyval.

Sverigedemokraterna, säger källor nära partiledningen, förstår att ingen kommer att erbjuda partiet några regeringsplatser eller en formell stödpartiposition. Men det kan räcka med mindre erbjudanden, som att få en tydligare position i politiska diskussioner, för att lägga ner rösterna. Ett viktigt steg på vägen mot normalisering.
Ett sätt att beröva sverigedemokraterna inflytande är att andra partier lägger ner sina röster. Så brukar partierna göra. När Carl Bildt väckte misstroendevotum mot Göran Persson 1998 la de andra borgerliga partierna ner sina röster med hänvisning till överenskommelsen mellan de rödgröna partierna. Att Göran Persson satt kvar efter ett valnederlag är en av anledningarna till den nya grundlagen.

– Det klassiska exemplet på att lägga ner rösterna är det med Ola Ullsten 1978. Då släppte socialdemokraterna fram Ullsten som statsminister genom att inte rösta emot, säger Olof Ruin.

Fredrik Reinfeldt har tidigare sagt att han tycker att det största blocket ska regera. Stefan Löfven har vägrat säga samma sak, och statsministern har anklagat honom för att inte ta tillräckligt stort avstånd från sverigedemokraterna. När Löfven meddelade att han kommer att söka stöd både till höger och vänster började Fredrik Reinfeldt sväva på om han skulle släppa fram socialdemokraterna. Saken gällde en regering med alla de tre rödgröna partierna, sa han.

Fredrik Reinfeldt vill villkora regerandet med blocken. Stefan Löfven vill inte bli fastlåst.

Det ger sverigedemokraterna möjlighet att förverkliga sin önskan om att vara till besvär. Och det ger motståndarna rimliga argument för att säga att en röst på sverigedemokraterna är en röst för mer oordning i Sveriges riksdag.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera