Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

Motstånd via manifest

Numer bedrivs opposition genom att hindra regeringen från att lägga fram förslag.

Ledamöterna i trafikutskottet var i stort sett eniga. Frågan om obligatorisk utbildning för båtförare hade diskuterats i många år. Att införa körkortskrav för fritidsbåtar, resonerade ledamöterna, skulle bidra till att nå målet att halvera antalet allvarliga båtolyckor till 2007. Därför skrev utskottet ihop ett tillkännagivande och krävde att regeringen skulle utreda saken. Tillkännagivandet röstades igenom i riksdagen som i sin tur överlämnade skrivelsen till regeringen den 17 mars 2005.

Att riksdagen lämnar tillkännagivanden och därmed uppmanar regeringen att agera på ett visst sätt i en viss fråga är inget ovanligt. Men i år väntas antalet bli fler än på länge. Sedan regeringen tillträdde i höstas har oppositionen drivit igenom över hundra stycken. Och så sent som i tisdags kom ytterligare ett då allianspartierna tillsammans med sverigedemokraterna krävde en ny utredning om vinster i välfärden.

Desto ovanligare är att flera av tillkännagivandena på senare tid har varit negativt formulerade, med en uppmaning till regeringen att inte genomföra vissa åtgärder. Ett sådant exempel är tillkännagivandet om att regeringen inte ska återkomma till riksdagen med ett lagförslag som handlar om LOV, landstingens skyldighet att ha vårdvalssystem inom primärvården.

– Vad gäller dessa tillkännagivanden är den konstitutionella analysen lite knepigare. Endast några enstaka tidigare tillkännagivanden har haft en sådan negativ karaktär, säger statsvetaren Thomas Larue.

KU granskar nu regeringens hantering av ett så kallat negativt tillkännagivande. Det handlar om att regeringen inte borde tillsätta en förhandlingsperson för att avveckla Bromma. KU-granskningen ska vara klar den 12 juni.

– Frågan om negativa tillkännagivanden är invecklad och kräver noggranna överväganden, säger Thomas Larue.

För det finns argument som talar mot negativa tillkännagivanden. Enligt en paragraf i regeringsformen, till exempel, får regeringen väcka förslag om i princip allt som kan komma under riksdagens prövning. Man skulle alltså kunna hävda att ett negativt tillkännagivande har avsikten att hindra regeringen från att väcka förslag.

Å andra sidan är riksdagens möjlighet att lämna tillkännagivanden inte reglerad i grundlagen utan bygger på praxis. Regeringen förväntas följa riksdagens uppmaning men tillkännagivandet är alltså inte rättsligt bindande. I praktiken kan alltså regeringen strunta i dem.

Det har regeringar genom åren också gjort. Eller åtminstone har man varit duktiga på att förhala dem. Något som KU kritiserat vid ett flertal tillfällen.

Just båtfrågor har tenderat att hamna i långbänk.

Allra längst dröjde riksdagens önskemål från 1975 om att förbättra yrkesfiskares möjligheter att få ersättning för skador efter ett oljeutsläpp. Först 20 år senare ändrade regeringen reglerna och kunde därmed avskriva ärendet. På andra- och tredjeplats, som tog 19 respektive 16 år att slutbehandla, hamnar tillkännagivandena om försäkring av fritidsbåtar samt ett återinförande av det statliga båtregistret.

Hur gick det då med frågan om körkort och utbildning för båtförare?

När regeringen i mars 2015 redovisade vilka tillkännagivanden som slutbehandlats, kunde man bocka av en rad ärenden. Men den tio år gamla frågan om förarbevis till sjöss, den ligger fortfarande kvar och skvalpar.

Fakta | Färre men mer krävande

2006 gjorde KU en omfattande utvärdering av tillkännagivandena. Då såg man att antalet ärenden hade minskat drastiskt sedan sjuttiotalet – från runt 250 per år till färre än hundra. Trots det verkade handläggningstiderna inte kortats, snarare tvärtom. Något som, enligt KU, tydde på att tillkännagivande blivit mer krävande i sin karaktär.

Fakta | Tillkännagivanden – så funkar det

Regeringen är inte rättsligt bunden att tillgodose ett tillkännagivande, men utgångspunkten enligt praxis är att den ska göra det. Om regeringen inte tänker tillgodose riksdagens önskemål ska den, enligt samma praxis, underrätta riksdagen och förklara varför.

Blir riksdagen missnöjd med svaret kan den rikta en misstroendeförklaring mot det ansvariga statsrådet som då tvingas avgå.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera