Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Minnesord

Maj Samzelius

Författare och dramatiker, dog den 31 augusti, 98 år gammal.

Medan snön yr och vinden viner utanför planetariet tar Mytha fram sin stjärnglob. På den djupblå glaskulan finns stjärnbilderna tydligt utmärkta. Orion. Andromeda. Haren. Björnarna. Lyran. Duvan. Pegasus. För sin unge kamrat Astro berättar hon historierna som de gamla grekerna hittade på med stjärnorna som utgångspunkt. Stjärngloben blir en sagobok. Hela himlen ett äventyr.

Hemma hos Maj Samzelius i lägenheten i Stockholm står ett likadant fantasieggande, djupblått klot. Hon är en verklighetens Mytha, gestalten hon själv skrivit fram och som i SVT:s julkalender »Stjärnhuset« porträtteras av skådespelerskan Sif Ruud. I december 1981 trollbinder Majs berättelser via tv-apparaterna barn över hela landet. Mytologin blir modern underhållning för en hel generation ungar när Maj bjuder in dem i himlavalvets många mysterier. Hon har redan gjort detsamma på radion. I en serie barnprogram har hon för radioteatern iscensatt det svindlande drama som de gamla grekerna såg i stjärnorna. Hjältar och monster på himlavalvet är Majs specialintresse. Det ska också bli titeln på en älskad bokserie i fyra delar, som under början av 1980-talet blir för svenska barn vad Harry Potter många år senare ska bli för världen.

Maj Samzelius hade svenska föräldrar men föddes och växte upp i Tyskland. Som ung skådespelerska befann hon sig mitt i andra världskriget. Strax innan nazisterna tappade greppet om nationen blev hon och dåvarande maken evakuerade från hemmet i München, ut på landsbygden. I januari 1945 släppte brittiska styrkor 2000 ton bomber över staden. Att få tag i bröd och att hålla sig levande medan allt rasade samman bara några mil bort blev huvuduppgiften för dagen. Kroppen behöver mat, men hur skyddar man själen när bomberna faller? Kan fantasin lugna den som är rädd?

Några år senare flyttade Maj till Sverige. Att komma till Stockholm 1948, vara 31 år gammal skådespelerska med utbildning från ett annat land, innebar inte precis någon gräddfil till Dramatens Stora scen. Men Maj lärde känna en kvinna som hette Elsa Olenius. Hon hade just startat en teaterverksamhet för barn och ungdomar i Medborgarhuset på Södermalm, i anslutning till biblioteket. Hit anlände Maj med en air av kontinenten. I välskräddad dräkt, med hatt på huvudet och en energi utan dess like bildade hon en kreativ treenighet med Elsa och den lika nyvunna vännen Astrid Lindgren. Astrid lät lilla Vår Teater vid Medis sätta upp hennes manus i pjäsform helt gratis. En av de allra första i världen att ikläda sig rollen som Pippi Långstrump var en flicka som hette Anita Wall.

Maj tyckte själv också om att skriva. På biblioteket fanns mängder av böcker, inte minst ruskiga gamla folksagor som Maj gjorde om till pjäser. Att barnen kunde få riktiga roller, få spela i riktiga uppsättningar med kostym och dekor och hela fadderullan, skapade en extra nerv. Medan Vår Teater växte och snart hade över dussinet filialer både i stan och i förorten blev Maj en extra populär ledare. På fredagskvällar och helger tog hon emot grupper som egentligen blivit för gamla för barn- och ungdomsverksamhet, men som inte ville lämna sin teaterlärare. Vissa kom från trasiga hem, andra från trygga, lugna familjer. Men i fantasins värld var de alla lika. Än i dag träffas flera av dessa unga skådespelare med jämna mellanrum. Vissa av dem fortsatte sina liv på scenen, som Marika Lagercrantz och Irene Lindh. Andra kom att göra något helt annat som vuxna. Gemensamt har de att pjäserna de spelade i som barn gav dem vänner för livet.

Så som Maj föreställer sig det sveper Mytha med armen över horisonten. Hon och Astro blickar ut över ett svart himlavalv från planetariets höjd:

– Här känner jag att jag lever mitt emellan himmel och jord, säger Mytha.

Kanske är det hennes upphovskvinna som talar genom henne, men med en annan plats i åtanke. För i fantasin kunde Maj Samzelius ta sig högt upp i himlen, till helt nya, andra världar. Och hon älskade att genom sitt berättande låta så många som möjligt, både barn och vuxna, få följa med.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera