Krönika

Ta bladet från munnen

Missriktade alkoholvarningar gör att dagens unga banaliserar haschrusets faror.

Jag gick nog i femte klass när två ungdomar som gått SANT-utbildning kom till skolan. SANT stod för Sniffning, alkohol, narkotika och tobak – och alla dessa klumpades ihop till en enda hotbild. »Alkohol är minst lika farligt som cannabis« sa tjejen vid svarta tavlan, för att få oss att förstå hur farligt sprit var. Senare, när hon kom in på hasch, använde hon samma metodik: »Hasch är minst lika farligt som tunga droger«. Vi grabbar var inte sämre på logik än att vi konstaterade att hon således dömde ut våra föräldrars lördags-Rioja som värre än en sil heroin. Vi bara skrattade åt henne.

Över 30 år av halvdan droginformation senare (oftast genomförd av andra aktörer än skolorna själva, och där bottennoteringen var när den överläts på en organisation styrd av landets kanske obehagligaste sekt: Scientologkyrkan) skrattar jag inte längre. Flertalet personer under 35 jag möter hävdar nämligen att cannabis är mindre farligt än alkohol och inte ger någon baksmälla och knappt några skador.

Skriver man på sociala medier att det är trevligt att dricka vin men negativt att ta en joint blir man nedsablad av en hord nätkrigare som dänger länkar, forskningsrapporter och alternativ fakta i huvudet på en tills man tvingas sjappa – såvida man inte råkar ha en semestervecka över att lägga på diskussionen. Något stöd från den dominerande massa som säkerligen delar ens åsikt får man inte; kanske för att de finner påståendet så självklart. Men för de unga är det inte självklart. På sistone har Piratpartiet sorgligt nog tagit skönmålandet av cannabis till hjärtefråga sedan deras isländska systerparti nått stora framgångar på detta sätt.

Förutom den starka lobbyingen för att förringa cannabisens skadeverkningar, som pågår i många länder, har vi i Sverige ett problem i att alkohol jämställs med narkotika. De flesta organisationer som arbetar mot narkotika arbetar nämligen även mot alkohol. Och alkohol är (trots en ettrig nykterhetsrörelse) så accepterat att dess smak lovordas i varenda dagstidning, och det serveras i nästan alla sammanhang. Att jämföra cannabis med alkohol förvandlar inte farmor med sitt glas söta starkvin till en knarkare, utan normaliserar haschet.

Men att röka på är inte samma sak som att ta sig ett glas sherry. Cannabis ger extremt många skadeverkningar. För en del ger det ångesttillstånd, psykoser eller schizofreni – för samtliga: dåligt närminne, försämrad intelligens, inåtvändhet och slapphet. Om detta vittnar vetenskapen, informerar Statens folkhälsoinstitut och skriver kloka professorer – men deras röster når inte fram.

Bland unga liberaler har jag till och med mött ett blundande för cannabisens skadeverkningar av ideologiska skäl, vilket är så onödigt. Man kan ändå förespråka legalisering: att något är destruktivt behöver inte betyda att det ska vara förbjudet, få vill i dag återkriminalisera självmord. Det är inte heller säkert att en restriktiv drogpolitik skapar minst skada, då den göder organiserad brottslighet, ökar antalet stölder och lägger hela regioner i tredje världen under knarkkartellers våld – men att hävda att cannabisbruk inte skulle vara värre än att ibland ta sig en fylla är lögn!

Det finns de som råkar ut för olyckor under alkoholberusning, det finns de som blir aggressiva eller alkoholiserade. Men för de flesta är alkoholen något som ger livet guldkant, såväl för dess fantastiska smak som för dess sociala rus. Vi måste bli tydliga med att alkohol och cannabis inte är samma sak. Vill vi slippa se våra barn växa upp till flummiga haschtomtar är det dags att ta bladet från munnen och skilja på druvor och blad.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera