Jag kan inte låta bli att tycka synd om regeringen
"Den borgerliga pressen" består till stor del av kampanjarbetare för Magdalena Andersson och ljumma försvarare av regeringen.
Bild: TT / Claudio Bresciani
Minns ni räkningen av högerskallar i tv häromveckan, som kom fram till att public service i själva verket är högervridet? Om vi för ett ögonblick låtsas att vi tror på det, vem är det i så fall som tjänar på det? Det är uppenbarligen inte Tidöpartierna.
Låt oss gå till den borgerliga pressen, där högerskallarna hämtas, och se om vi kan lista ut varför. Vi börjar lite mjukt, på nyhetsplats, där views inte ska tävla med news.
Förra veckans märkligaste artikel i svensk press stod Svenskans Etezaz Yousuf för. Han förklarade redan nu att Miljöpartiet ”ser ut att göra ett succéval i höst”. Jaså? Hur vet han det?
Jo, Svenskans samarbetspartner Demoskop påstår att andelen väljare som ser klimatfrågan som den viktigaste frågan har vuxit kraftigt, med hela fyra procentenheter, på bara två månader. Detta är alltså samma Demoskop som i mars påstod att Liberalerna plötsligt fördubblat sitt väljarstöd och nådde 4,5 procent. Hos alla andra mätinstitut ligger de fortfarande kvar mellan 2 och 2,5 procent. Ingen, utom uppdragsgivarna Svenska Dagbladet och Aftonbladet, tar Demoskop på allvar längre.
Men skit samma, nu är det alltså fastslaget på nyhetsplats i Svenska Dagbladet, nästan fyra månader i förväg, att Miljöpartiet går mot succé. Om Svenskans läsare ändå inte förstår vartåt det lutar kan de försjunka i tidningens nya ”specialpodd” som handlar om en enda person: Magdalena Andersson. Det finns tre avsnitt så långt. Vem vet hur många det kan bli? Man skulle kunna kalla podden ”möt din nya statsminister”.
Det var news, nu går vi till views. Låt oss titta på ledarsidorna. Den största morgontidningen Dagens Nyheter har en borgerlig ledarsida som kampanjar ilsket och dagligen för Magdalena Andersson som statsminister, även om den kanske kan tänka sig en moderat finansminister eller så i den stora koalitionsregeringen. Man skulle kunna tro att den hållningen borgade för en Stockholmsduell, med motsvarande frenesi åt andra hållet på Svenska Dagbladets ledarsida, men Svenskans ledarskribenter har i så fall inte fått fatt i värjan än.
De har visserligen inte gjort en Svegfors och bytt planhalva, men stödet för regeringen i ledartexterna är ändå påtagligt ljummet. Särskilt om texterna läggs bredvid de dagliga utskällningarna i Dagens Nyheter. Expressen och Dagens Industri verkar faktiskt mer taggade i det här avseendet.
”Den borgerliga pressen” i Malmö, Sydsvenskan, har en ledarsida där Heidi Avallan och den eviga moderatavhopparen Moa Berglöf turas om att rynka på näsan så snart Tidö kommer på tal. Det är DN på skånska. Göteborgs-Posten, däremot, har en borgerlig ledarsida som inte argumenterar för en socialdemokratisk statsminister. Men så etablerades den också, om ni minns det, under hot om bojkott, protestavhopp och uppmaningar att sätta press på annonsörerna. Det finns också större och mindre borgerliga lokaltidningar runt om i landet. Flera förespråkar ett omval av regeringen.
Lite blandad kompott, alltså, men många av de tongivande högerskallarna – de som kallas till tv och radio – sitter på redaktioner som antingen backar upp Magdalena Andersson eller undviker att backa upp regeringen om de kan. ”Högervridningen” i public service verkar mest gynna Magdalena Andersson.
Det är det som får mig att undra om de där högerkommissarierna som tror att en Timbroekonom i Flammans bar är ”vänsterns bästa valarbetare”, inte har läst borgerliga tidningar på sistone. Många av dem är faktiskt valarbetare för Magdalena Andersson alldeles på riktigt.
Man bör antagligen inte tycka synd om en regering, oavsett vilken den är, men jag kan ändå inte låta bli att tycka lite synd om den här.
***
