Svensk sjukvård sitter fast i gamla hjulspår
Är det rimligt att vänta ett halvår på att kolla en växande hudfläck? Såklart inte – men regionerna saknar både vilja och förmåga till förändring.
Bild: TT / Magnus Hjalmarson Neideman / SvD
Tiden sätter spår. Likt de flesta som lämnar medelåldern och anträder marschen mot ålderdomen noterar även jag hur antalet kroppsliga imperfektioner ökar. Nyss fanns knappt några piller alls i badrumsskåpet – utom Ipren – men nu bågnar hyllorna av burkar och askar. Var morgon sväljer jag tre sorters tabletter för att höja eller sänka olika värden, allt medan varmvattnet rinner till i duschen. När det blir en fjärde – för den dagen kommer, tro mig – får jag nog skaffa en dosett.
Lyckligtvis finns ännu inget större behov av att byta reservdelar, däremot har remisserna från husläkaren till allehanda specialister blivit rätt frekventa. Och nu kommer vi till kärnfrågan: varför tar det så förbenat lång tid att få till ett besök? Är det rimligt att vänta ett halvår på att få träffa en dermatolog för att kolla en växande hudfläck? Nej, såklart inte. I synnerhet som Google snabbt hittade ett privat alternativ samma vecka och runt hörnet. Visserligen fem gånger så dyrt, men det fick det vara värt.
Ebba Busch säger i Fokus partiledarintervju att vårdköerna har minskat med 30 procent under mandatperioden. Det stämmer säkert för somliga diagnoser men är en klen tröst för de i dag nära 200 000 svenskar som har väntat längre än maxgränsen tre månader på antingen operation eller en specialist. Sverige har fler läkare och fler sjuksköterskor per capita än någonsin tidigare i historien. Och vi lägger mer pengar på vård än flertalet länder i EU. Trots detta och trots att olika regeringar genom åren har kastat 50 miljarder extra på att kapa köerna är de längre hos oss än hos dem.
Som professor Jörgen Nordenström påpekar här så finns ett antal beprövade åtgärder som skulle bringa ordning i kaoset. Men politikerna verkar vara alltför fast i gamla hjulspår för att kunna genomföra dem. Jo, det är sant att sjukvården administreras och levereras av regionerna. Men dessa feltänkta politiska konstruktioner saknar både vilja och förmåga till genomgripande förändring. En sådan måste påbjudas uppifrån.
Själv tänker jag börja söka efter en bra dosett. Egenvården kan man i alla fall lita på.
***
