Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Ett italienskt sår som aldrig läkt

Mussolini ville modernisera Italien, men till slut sköts han till döds av sina egna landsmän.

Staden heter Predappio. Benito Mussolini ligger begravd där. Det var också hans födelseplats. Det är inte alla förunnat att få födas och grävas ner på en och samma ort.

Predappio ligger halvvägs mellan Florens och Bologna. Det sägs att 40 000 besökare kommer hit varje år. Mussolinis krypta vaktas av män som går klädda i de italienska fascisternas svarta mantlar. De hälsar med den romerska fascistshälsningen. Det finns alltid färska blommor på Mussolinis grav.

Vid krigsslutet 1945 försökte Mussolini fly Italien för Schweiz, förklädd till soldat. Han togs av partisanstyrkor, avrättades och hängdes upp och ner. Vid hans sida hängdes älskarinnan Claretta Petacci.

På en middag i Bryssel rätt nyligen satt jag nära en italiensk man, han var kanske 35. Vi talade om Mussolini, lite ytligt. Italienaren sade sig veta att folket i Milano samlade hundratals säkerhetsnålar för att snabbt kunna fästa Petaccis kjol vid hennes blus där hon hängde upp och ner bredvid Mussolini efter avrättningen. Det handlade visst om sedligheten i det hela. Jag tröttnade snart på samtalet, tömde min whisky och gick ut.

Det är något sårigt över Italien och Mussolini. I staden Bolzano i Sydtyrolen finns en enorm väggmålning vid ett stort torg framför det regionala finansdepartementet. Vi talar målning på ungefär 100 meter gånger 20 meter. Den föreställer Mussolini och hans mannar till häst vid erövringen av Abbessinien, dagens Etiopien. I andra länder hade ett sådant vittnesbörd om koloniala
drömmar skrapats bort för länge sedan. Italien skrapar dock inte sina sår. Det kan man väl på något sätt också respektera.

Mussolinis intrång i Abbessinien 1935 förde Italien till konkursens brant. Staten behövde pengar, snabbt. Mussolini bad folket lämna sina vigselringar för nedsmältning. Folket lydde. Italienarna lämnade in över 33 000 ton guld. Det är en faslig massa guld.

Mussolini ville modernisera Italien. Hans livshållning var revolutionär. Revolutionen riktade sig mot borgerligheten. Han började som socialist och han dog i händerna på kommunister. Också detta ett öde att begrunda.

Bland sina landsmän kallades Mussolini för »chefsfallosen«. Enligt britten Nicholas Farrel ska Mussolini ha lägrat nya kvinnor varje dag, i över 14 års tid. Jag prisar ofta mina lindriga kunskaper i matematik. Nu läser jag så också en nyutkommen bok om relationen mellan Mussolini och chefsälskarinnan Clara Petacci. Det är en bok skriven av R.J. B Bosworth. Den heter »Clara and Ben«.

Mussolini och Petacci träffades 1932. Hon var 20, han 49. Petaccis far var påvens livläkare. Man kan undra hur hon tänkte. Mussolini fick 14 barn med 9 kvinnor, dock inget med Petacci. Man kan väl också undra hur han tänkte. För Ben lägrade Clara mycket ofta, växelvis under skrivbordet eller på en specialtillverkad madrass. I sina dagböcker noterade Petacci alla de ord och alla de ljud som kom ur Mussolinis mun. Sina egna orgasmer kvittade hon med ett enkelt »si«.

När potensen slutligen sviktade tog Mussolini återigen hjälp av tyskarna, i form av det tysktillverkade medlet Hormovin, en föregångare till Viagra. Och när sedan ingenting alls mera hjälpte mot någonting alls försökte Mussolini fly tillsammans med sin Clara. Men paret togs till fånga och sköts till döds. Sedan hängdes de upp och ner i en telefonstolpe nära en bensinstation utanför Milano.

Förbipasserande ska då, allt enligt australiensaren Bosworth, ha noterat att Petacci med kjolen hängande kring halsen åtminstone hade snygga ben. <

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera