Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Vresigt, snarstucket, anklagande och skrämt

Det råder ett slags naturtillstånd i en stor del av offentligheten. Inte i den harmoniska mening som Rousseau kunde drömma om. Av vildar ser vi en hel del, men de är inte särskilt ädla. Det är snarare en ilning av det allas krig mot alla, som Hobbes skrämdes med.

En del har kanske att göra med tekniken. Det är fler än president Trump som har svårt att lägga band på sig när det är möjligt att i realtid delge allmänheten sin medvetandeström. Det är nästan undantagslöst destruktivt. Något som med lite eftertanke kunde ha blivit en intressant diskussion, kvävs redan i lindan av några glåpord eller lösa anklagelser. För så snart glåporden kablats ut, blir de huvudsak i stället. Twittrandet är i stor utsträckning en parasitär verksamhet, som suger sin näring ur riktiga tankar och mördar dem på stället.

Men allt är inte teknik.

Har ni märkt hur tonen förändrats? Den har blivit vresigare, snarstucken, misstänksam, anklagande, dömande, föraktfull, skrämd, aggressiv. Det vanliga har blivit att tro det värsta om sina meningsmotståndare, redan från början.

Det är inget fel på hård debatt, skarpa formuleringar och en och annan elakhet. Men allt sådant måste balanseras med vad man, i brist på bättre, kan kalla ett gott humör. Utan det blir offentligheten en bitter, tröstlös fejd. Eller i Hobbes ord, något ensamt, torftigt, obehagligt och djuriskt, om än inte kort.

Almedalsveckan kommer av naturliga skäl att handla mycket om sådant som går att mäta. Inte minst om svikande sympatier för de stora, etablerade partierna, om en ny, hög nivå för Sverigedemokraterna och om bristande majoriteter i riksdagen. Men det som inte lika lätt går att mäta är antagligen viktigare. Och den här vresiga, grälsjuka, misstrogna stämningen är ett varningstecken. Den kortsluter konstruktiva samtal och skapar nidbilder. Den fräter hål i själva samhällsgrunden. Och den är dessutom förbannat trist.

Med det här extratjocka numret, som innehåller ett par rejäla texter för långläsning, tar Fokus sommar. Vi ses igen den 25 augusti, då det bland annat kommer en rapport från 50-årsfirandet av The Summer of Love i San Francisco. Fram tills dess hittar ni oss på fokus.se.

Glad sommar.

Video: Erik Fichtelius

»Kristersson kan förlita sig på att SD tycker att Löfven är värst.«

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera