Inrikes

Så är taktiken för vinster i välfärden

Regeringen skruvar på frågan som aldrig släpper taget: Ska vinster i välfärden begränsas?

Sedan 80-talet har frågan om privata företag i skattefinansierad välfärd varit ett dilemma för Socialdemokraterna. 1985 var den en valvinnare. I Roy Anderssons valfilm för S radades skolbarn upp vid en kassaapparat för att betala för lunch.

Men Pysslingen tog sig in i barnomsorgen, Stockholms läns landsting sålde S:t Görans sjukhus och Bildtregeringen 1991–1994 införde friskolor och skolpeng.

Fotfolket i S rasade och krävde förbud, eller åtminstone ett vinstförbud.

»Vinsten ska stanna kvar i företaget«, hette det på S-kongressen 2001. Åtta år senare skulle pengarna »gå till välfärd, inte till vinstuttag«. 2013 skulle de »avsevärt begränsa vinsterna« men i våras på S-kongressen behövdes bara »ett regelverk som sätter stopp för vinstjakt«.

Efter Caremaaffären och riskkapitalägda skolkoncernen JB:s konkurs tryckte främst LO på för ett vinstförbud. Ilmar Reepalu (S), tidigare kommunstyrelseordförande i Malmö, utredde. I Reepalus förslag får privata välfärdsbolag göra en vinst på högst 7 procent av sysselsatt kapital. Fel, tyckte privata företag inom skola, vård och omsorg. Kampanjer drogs i gång.

Ett regeringsförslag som sätter ett vinsttak på Reepalus nivå och kräver tillstånd för skol- och omsorgsföretag ska komma i mars nästa år, säger S och V nu.

Det förslaget kommer att röstas ner i riksdagen eftersom Alliansen och SD säger nej. Därför måste regeringen ta till politisk ingenjörskonst.

Om skolan bryts ut separat finns en möjlighet att få med sig något av de borgerliga partierna på skärpta krav, etableringskontroll och kanske vinstbegränsningar. Men då krävs att S hakar av V.

Sjukvården har regeringen redan kopplat loss från Reepalus förslag, ett vinsttak i vården ska behandlas för sig i en ny utredning.

»Den modell som Reepalu föreslår med ett vinsttak är [inte] det vi vill se inom sjukvården«, förklarade socialminister Annika Strandhäll (S) i veckan.

De ideella aktörerna i välfärden är också undantagna tvärtemot ursprungsförslaget.

Vårdvinstförslaget ska vara klart i juni 2018 men riksdagen kommer att kunna ta ställning först efter valet. Så vad är poängen?

– S letar efter en tydlig ideologisk blockskiljande fråga gentemot SD och Alliansen. Fast 2012–2013 var runt 80 procent för vinstbegränsningar i opinionsundersökningar. I november uppmätte Novus 54 procent och vinstfrågan hamnar långt ner bland väljarnas viktigaste frågor, säger Håkan Tenelius, näringspolitisk chef på Almega Vårdföretagarna.

Från LO har man förståelse för att vården särbehandlas. Där pratar man om att »beakta sektorsskillnader«. För skola och omsorg är personalkostnaderna helt avgörande. I sjukvården krävs kostsamma investeringar i medicinsk teknik och sektorn har en kvalitetssäkring – av sjuksköterskor och läkare krävs yrkeslegitimation.

Det gör att separata förslag för vinstbegränsningar i skola, vård och omsorg kan vara en lösning som övervägs.

– Skolan är det som sticker ut mest, och är minst kontroversiell politiskt att reglera, som en källa säger.

Att reglera vinsterna i vården kan principiellt ha ett stöd i opinionen. Men är den egna vårdcentralen hotad blir det en annan sak. Över 40 procent av all primärvård sker hos privata vårdgivare.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera