Vad är priset för en gratis lunch?

Text:

Svenska Akademien tog en paus i sina interna stridigheter och delade i förra veckan ut priser. Det Doblougska priset på 200 000 kronor gick till författaren Johannes Anyuru – som i en två sidor lång artikel i Dagens Nyheter redogjorde för hur ambivalent klirret i kassan kändes.

»Vem vill ha ett pris från Svenska Akademien? Vill jag?« undrade Anyuru. »Jag vet att jag inte är ensam om att uppleva att ett sådant pris numera varken skänker ära eller heder.«

Anyuru fick ihop det moraliska dilemmat med deklarationen: »Eftersom Akademien inte tycks förmögen att göra det måste jag säga: Jag tror på de arton kvinnorna. Vad som skett är skamligt.«

Kristin Mårtensson twittrade: »Oj! Känns det så? Avstå!«

Jag är inte i en position där jag säger nej till 100 000.

DN Kulturs Rebecka Kärde fick samtidigt Svenska Akademiens kritikerpris på 100 000 kronor.

»Jag är inte i en position där jag säger nej till 100 000«, svarade hon i en intervju i Dagens Nyheter. »Akademien får gärna köpa min tystnad flera gånger.«

Hon passade också på att ge Anyuru ett tips: »Jag är heller inte helt säker på att man förtjänar kredd för att ha övervägt att inte ta emot ett pris och sedan inte gör det.«

[caption id="attachment_475019" align="alignright" width="150"] Marianne Lindberg De Geer.[/caption]

Kärdes tankar gick i banorna att han gjorde precis som hon, och att man »inte måste ta emot det, men förstår att Anyuru gör det av precis samma skäl som jag – man är kulturarbetare och har få inkomster«.

»Som journalist och författare borde både Anyuru och Kärde veta att ›there is no such thing as a free lunch‹. För detta kommer att kosta, var så säkra. I förtroende.«, skrev Marianne Lindberg De Geer  i Expressen.