Regeringen kör över Skolverket om kulturkanon

Skolverket ska integrera kulturkanon i skolans läroplaner, trots att myndigheten motsätter sig det. Beslutet har fattats av regeringen i form av en ändring i Skolverkets regleringsbrev.

– Sveriges kulturkanon är viktig och skapar gemenskap och kan vara en viktig resurs för skolan. Vi vill göra det så enkelt som möjligt för skolor att använda materialet och ger därför Skolverket i uppdrag att se över hur det kan integreras i relevanta delar av styrdokumenten, säger utbildningsminister Simona Mohamsson (L).

Dags för ett nytt varv i kulturkrigskarusellen, alltså. Få frågor har lett till så infekterade bråk som just idén om en nationell kulturkanon. Syftet har varit att lyfta fram verk och företeelser som haft stor betydelse för svensk kultur och samhällsutveckling och att därmed skapa en gemensam referensram och stärka medborgarnas bildning och sammanhållning.

Men för somliga har det varit en oacceptabel tanke att staten gör en förteckning av ”godkända” eller ”påbjudna” verk. När kanonutredningen presenterade sitt betänkande i september möttes det av en kritikstorm från oppositionen, delar av kultureliten, men också flera myndigheter. I sitt remissvar i december var Skolverket skeptiskt till att införliva kulturkanon i läroplaner, kurs- och ämnesplaner. Det skulle innebära ”en stor förändring” av styrningen i skolan att ange specifika verk och referenspunkter, ansåg myndigheten.

Kanonutredningens ordförande Lars Trägårdh är nöjd med beskedet från regeringen och hoppas att det kan kompletteras med gemensamma läromedel.

– Det borde vara en självklarhet. Men i Sverige har vi demoniserat idén om en gemenskap och ersatt det med en överideologi där det ses som förhatligt och skandalöst att alla lär sig samma saker och får samma kunskaper. Alla barn har ju rätt till det kulturella kapitalet, säger han.  

Kulturkanon omfattar hundra punkter. Här ingår allt från enskilda verk till historiska händelser, uppfinningar, lagar och institutioner. På litteraturområdet nämns nio romaner, exempelvis Utvandrarna av Vilhelm Moberg och Pippi Långstrump av Astrid Lindgren. Även tio dikter finns med av bland andra Carl Michael Bellman, Erik Johan Stagnelius och Edith Södergran. I avsnittet Lag och rätt nämns Magnus Erikssons landslag från 1300-talet, offentlighetsprincipen och Regeringsformen.

När kulturkanon presenterades i september i fjol var många lärare kritiska. En av dem var svenskläraren och skoldebattören Filippa Mannerheim som var tveksam, trots att hon står på barrikaderna för mer faktakunskaper och bildning i skolan.

– Det är billig plakatpolitik. Visst, det kan väl vara fint och bra för att markera att vi ska läsa klassiker i skolan. Men om man tror att det kommer att förändra barns och ungas läsning är man helt fel ute, säger hon och förordar att litteraturhistoria blir ett eget skolämne.

– Våra medlemmar är kluvna, säger Magnus Svensson som är ordförande i Svensklärarföreningen och fortsätter:

– Svenskämnet har absolut ett uppdrag att vara lägereld. Men hålls de brinnande av sig själva eller för att de var viktiga i sin samtid? Tidigare har man litat på att lärarna har gjort ett klokt urval av litterära verk. Men om det står det i en läroplan, då är det ett tvång och ett brott med traditionen.

Andra är mer positiva. Som Violeta Temjanovska Ralevska, lärare i svenska som andraspråk i årskurs 8 och 9 på Vättleskolan i Angered i Göteborg. Hon menar att de ungdomar hon undervisar vill känna tillhörighet och gemenskap, och därför är det värdefullt med ett stoff som alla delar.

– Det är jättebra med en kanon så att alla elever får liknande referensramar. Vi som jobbar med eleverna här ser ju att de saknar en del. Nu kan de få samma ryggsäck som alla andra. Jag tror att lärare som är kritiska till kulturkanon främst tycker att deras egen frihet minskar, säger hon.  

Just nu läser hennes niondeklassare Utvandrarna.  

– Jag har aldrig sett en sån läslust som när vi läser klassiker. Jag har beställt dem i lättlästa versioner så att alla verkligen ska få storyn, det ger gemenskap. Sedan kan man läsa originalen för att stärka språkinlärningen. Så böckerna har flera funktioner, säger hon.

Skoldebattören och biträdande rektorn Linnea Lindquist är expert i Skolverkets arbete med läroplanerna. Hon är positiv till regeringens besked.

– Det är jättebra att alla elever får samma bas. Det blir mer uppstyrt och mer regelstyrt, men alla lärare kommer inte gilla det, konstaterar hon.

För historieprofessorn Lars Trägårdh har kritiken mot kulturkanon varit intressant att följa.

– Det är tydligt att regeringen stångas mot den djupa staten. Både vänster och höger bär ansvar för skolans läge i dag. Vänstern kritiserade kunskapens roll på 70-talet och ville ha en mindre hierarkisk skola. Med kommunaliseringen och högerns valfrihetsreformer på 90-talet blev det ännu värre. Så nu finns inte gemensamt stoff i svenska och historia och samhällskunskap, säger han.

– Man kastade barnen under bussen för att prioritera först lärarna och sedan föräldrarna. Det borgerliga förräderiet är marknadsreformerna, vänsterns skuld är synen på kunskap.

Skolverket ska ge förslag om nya läro- och kursplaner till regeringen nästa vår. Detsamma gäller för ordern att integrera kulturkanon.

– Vi kommer att behöva samordna de båda uppdragen. Mer specifikt hur det kommer att bli får vi lov att återkomma till längre fram, säger Maria Weståker, chef för avdelningen för läroplaner på Skolverket.

Där är man nu också ”positiva till att tillgängliggöra en kulturkanon eftersom det kan vara en resurs för elever och lärare.”  

De nya läroplanerna ska börja gälla hösten 2028.

***

Läs även: Thomas Steinfeld: ”Skolan gör kunskap till en byråkratisk illusion”

Läs även: Sveriges lärare: ”Innebär en förlust att utbilda sig till lärare”