Unga, arga och konservativa

Text:

Om Sveriges unga befolkning hade fått avgöra valet, skulle vi ha sluppit det parlamentariska kaoset. Hos förstagångsväljarna vann nämligen borgerligheten valet stort, med Moderaterna som största parti. Mönstret är detsamma bland de ännu yngre. Även i skolvalet blev Moderaterna störst och Centerpartiet och Kristdemokraterna gick framåt jämfört med 2014.

Generation Z, eller »Generation hopplös«, är född runt millennieskiftet och har en uppväxt kantad av dramatiska världshändelser: attacken på World trade center 2001, kollapsen av Lehman brothers och världsekonomin 2008 och arabiska våren 2010, som följs av krig, flyktingkris och humanitär katastrof. Där den äldre generationen Millennials, även kallad »Generation ordning«, beskrivs som optimistisk och idealistisk, tenderar Generation Z att vara mer pragmatisk och pessimistisk.

Trots att unga i Sverige oroar sig allra mest över miljöförstöring och klimathoten, blev KD ändå för första gången större än MP bland förstagångsväljarna i valet. Och det är inte bara »Ebbaeffekten«. Den nya generationen är alltmer konservativ. Utifrån analysföretaget Kairos Futures senaste generationsstudie framstår den snarast som ett gäng präktiga torrbollar: de lyssnar på poddar om hur man sparar pengar och har ofta börjat förbereda sig för pensionen redan som tonåringar. Frågorna som de tycker är viktigast är att ha ett bra jobb, att få barn och att träffa den rätta (trohetstrend?). Dessutom vet vi från hälsostudier att de dricker betydligt mindre alkohol än tidigare generationer.

Drömmen om det lilla livet, snarare än de stora visionerna, är vad som lockar. En sorts »Fanny och Alexander«-nostalgi. I filmens slutscen håller Gustav Adolf Ekdahl, spelad av Jarl Kulle, ett hyllningstal till just den »den lilla världen«.

I en orolig och rotlös omvärld söker vi oss till trygghet och familjerelationer. Dragningen till den lilla världen är en inte helt oväntad reaktion från världsmedborgarnas barn i globaliseringens tid.

Alla unga är givetvis inte konservativa. Den nya generationen rymmer även extremt liberala och progressiva strömningar, inte bara politiskt utan även privat, med polyamorösitet och relationsanarkister som kontrast till det traditionella familjeidealet. Extremer som sällan möts längre. Filterbubblor, kunskapsklyftor och allt snävare världsbilder har diskuterats länge. Vi väljer vem vi följer på Instagram, vi tittar på olika tv-program, läser inte samma morgontidningar. Till och med kärlekslivet filtreras genom dejtingappar för att minimera risken att råka träffa någon som inte uppfyller de på förhand valda kriterierna.

Har vi förlorat förmågan att tala med folk som inte är lika oss själva?

The Guardian skrev häromveckan om en »växande empatikris«. Mer än hälften av britterna upplever att empatin minskat i samhället, bara 12 procent tyckte att den ökat. Matt Hyde, chef för Scouterna som tagit initiativ till empatistudien, hänvisade själv just till filterbubblorna. »Politiken är polariserad och jag tror inte att sociala medier hjälper. Folk drar sig tillbaka in i sina egna vänskapscirklar och involveras inte med människor som är annorlunda än dem själva«, sa han.

Även den folkkäre äventyraren och programledaren Bear Grylls gick ut och varnade för att om denna trend fortsätter »riskerar vi större splittring i våra samhällen och en växande alienation bland unga«.

Frågan är om den ökade konservatismen bland unga i Sverige är en förklaring till, eller en reaktion på just detta. För även i Sverige kan vi se tecken på en minskad empati och ökad alienation.

Men även om bara 16 procent av de svenska väljarna kallar sig konservativa så är stödet för olika typer av konservativa attityder stort, inte bara bland unga. Markus Uvell analyserar den konservativa opinionen i sin Timbrobok »Bakslaget« och menar att det konservativa blocket samlar fyra av tio väljare. Ser man till valresultatet så skulle man kunna säga att de konservativa – moderater, kristdemokrater och sverigedemokrater – är nära majoritet (44 procent).

Statsvetarprofessorn Henrik Ekengren Oscarsson har sagt att vi kan vara på väg att få fyra block i Sverige: ett rödgrönrosa, ett socialdemokratiskt, ett liberalt och ett konservativt.

Det sistnämnda skulle alltså bli överlägset störst. Kanske är den nya konservativa vågen bland unga en stormsvala?

Text: