Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Mjöldrygan är en livsfarlig svamp

Många tror att det som naturen skapat är ofarligt, ofta till och med nyttigt.

Jag var 23 år, hade läst kemi och biologi och stirrade på en rad plastpåsar, proppfyllda med gråbruna avlånga knorvlar. De stod på hyllan i den affär där jag brukade köpa flingor för att blanda min müsli.

Jag kände igen mjöldrygan från kursen i botanik där den förevisats och väckt respekt och obehag. Mjöldrygan är en parasitsvamp som gärna växer på råg. Mal man säd och bakar bröd med mjöldryga får man i sig dess giftiga ämnen – alkaloider – som orsakar hallucinationer och spasm i blodkärlen. Syrebrist i armar och ben kan få lemmarna att falla av under fasansfulla smärtor. På medeltiden kunde halva befolkningen i en region dö av mjöldrygeförgiftning.

Alla försök att övertyga butiksföreståndaren att innehållet var livsfarligt avfärdades föraktfullt. Det krävdes ett samtal till Socialstyrelsen för att polisen skulle rycka ut och beslagta de påsar som kunde kostat många människor livet. 

Många tror att det som naturen skapat är ofarligt, ofta till och med nyttigt, medan det som vi människor tillverkat i fabriker är farligt, tills motsatsen är bevisad.

Ingenting kan vara mer felaktigt. Naturen kännetecknas av kamp och konkurrens där gifter spelar en viktig roll. Växter bildar gifter för att inte bli uppätna eller angripna av bakterier och svampar. Att gå ut och äta vad som helst i naturen är inte att rekommendera. De vegetabilier som ingår i vår kost har selekterats genom årtusenden av växtförädling för att nära oss utan att skada oss. 

Växter har sedan urminnes tid använts som läkemedel. Ibland har de fungerat, ibland orsakat mest skada. Konstigt nog äter än i dag 20 procent av befolkningen regelbundet växtbaserade läkemedel; naturläkemedel, kosttillskott och liknande produkter. Omsättningen beräknas till 2,8 miljarder per år och branschen tillväxer.

Till skillnad från ett industritillverkat läkemedel som innehåller en enda substans, kemiskt ren från föroreningar, är hälsokostbutikens produkter dåligt definierade extrakt eller hela malda växter som innehåller allt möjligt. Varför köper folk sådant i dagens high-tech-tider? 

Många tycks tro att naturmedel inte har biverkningar, alltså oönskade och skadliga effekter, till skillnad från industrins läkemedel.

De flesta läkemedelsbiverkningar är en direkt logisk följd av läkemedlets verkan. Ett läkemedel som ska minska risken för blodpropp, så kallade blodförtunnande läkemedel, kan ge blödningar. Enligt samma princip kan antidepressiva medel orsaka mani och antibiotikas bakteriedödande effekt slå ut vissa tarmbakterier och låta andra breda ut sig, med diarré som följd. Endast overksamma preparat kan vara helt biverkningsfria. Ett läkemedel får registreras och säljas om dess önskade verkan är långt större än dess biverkningar.

Om naturmedel har mindre biverkningar än industriellt framställda läkemedel kan det i första hand förklaras av deras sämre effekt.

Om ett naturpreparat verkligen har samma effekt som ett konventionellt läkemedel kommer det också att ha samma biverkningar. Således kommer östrogenliknande preparat från växter, så kallade fytoöstrogener, att ha samma farliga biverkningar som östrogen, ifall de har östrogenets önskvärda effekter på kroppen. 

En annan typ av biverkan är mer oförutsägbar. Den är orelaterad till medlets verkan och orsakas av immunologiska reaktioner mot läkemedlet som ger hudutslag, eller i ovanliga fall leverskada eller utslagen produktion av vita blodkroppar i benmärgen. Denna typ kallas ideosynkratiska (oväntade, egenartade) biverkningar.

Ideosynkratiska biverkningar av naturpreparat förekommer. Ungefär 20 procent av alla fall av läkemedelsorsakad leverskada beräknas härröra från  naturprodukter och kosttillskott. Man får därför lära sig på läkarutbildningen att alltid fråga patienter med sviktande leverfunktion om de äter några naturpreparat.

En vanlig anklagelse mot läkemedelsbolagen är att de drivs av vinstintresse. Det är förstås sant, men gäller även hälsokost- och naturmedelsindustrin. Och medan stenhårda krav på dokumentation av effekt och säkerhet drivit upp kostnaden för att utveckla ett nytt läkemedel till över miljarden, krävs inte ens några kliniska studier för att registrera ett traditionellt växtläkemedel – det räcker att visa att läkemedlet använts i minst 30 år. 

Vinstmarginalerna inom hälsokostbranschen bör därför vara ypperliga. Det gäller bara att få folk att betala rundligt för primitivt framställda och uselt dokumenterade produkter med tveksam effekt. Det har man uppenbarligen lyckats med. Hatten av för det konststycket! 

Agnes Wold är professor i klinisk bakteriologi vid Göteborgs universitet. Läs hennes krönikör här. 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera