Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Hjärnan

Livsfarligt att försöka skapa mening

Att döda sin egen art för att den har en annan livsfilosofi eller ideologi är en märklig mänsklig specialitet.

Natten mot den 3 februari i år, utanför krogen på Andra Långgatan i Göteborg, tog  nazisten strupgrepp på den okände jämnårige och tryckte upp honom mot en vägg, provocerad av den t-shirt som skymtade innanför den jämnåriges jacka: en överkorsad nazisvastika.

– Vet du vem som startade kriget? skrek han. Vet du det?

– Det var Hitler, svarade han som stod upptryckt.

– Fel. Det var judarna.

Nazisten släppte greppet. Hade uppenbarligen fått utlopp för den avsky som symbolen på medmänniskans t-shirt väckte. Politiska ideologier får inte bara blodet att svalla hos unga aggressiva och alkoholpåverkade män. Också på den offentliga politiska arenan har förgrundsfigurer de senaste veckorna exploderat i ilska.

»Klåpare. Bedragare. Quislingar. Vi glömmer aldrig«, twittrade Sara Skyttedal (KD). Några dagar senare rasade Jonas Sjöstedt (V) över vad han uppfattade som en förolämpande formulering i fyrparti-överenskommelsen

För tio år sedan skrev Wray Herbert en artikel om detta fenomen i psykologitidskriften Observer. Utifrån forskning reflekterade han över det faktum att människor är de enda däggdjur som systematiskt mördar sina egna av ideologiska skäl. 

Mer än 50 miljoner människor blev ju offer för massmord under 1900-talet, vilket gjorde seklet till det dödligaste hittills. Ideologi spelade en avgörande roll när de ottomanska turkarna mördade en och en halv miljon armenier, när nazisterna utrotade 6 miljoner judar, när Mao tog kål på 30 miljoner kineser och de röda khmererna slaktade 1,7 miljoner kambodjaner. Att filosofi fungerar som dödsbrygd är på sätt och vis märkligt, skrev Herbert, eftersom en filosofi ju knappast i bokstavlig mening hotar människan. 

Hur kan ett tankesystem ändå bli så hotfullt, väcka sådan mordlystnad. En tongivande evolutionistisk teori pekar på att människor på goda grunder är det enda djur som mördar för principer, eftersom människan är det enda djur som har ett tänkande avancerat nog att föreställa sig sin egen dödlighet. En så skrämmande insikt borde rimligtvis paralysera oss. Ändå går vi upp varje morgon. Klär på oss. Går till jobbet. Leker med barnen. Hur orkar vi? För att vi bygger upp tankesystem kring livet, en livsfilosofi, en ideologi, en religion. Människan är inte bara ett djur utan en meningsskapande varelse. Problemen uppstår när denna sorgfälligt uppbyggda konstruktion hotas. Värsta fienden är ett konkurrerande tankesystem, en obekant världsåskådning, som påminner mig om min egen dödlighet. När en grupp forskare undersökte saken i ett laboratorium fann de att ett rent filosofiskt hot – i experimentet en fejkad nyhet till kristna försökspersoner om att militanta muslimer höll på att invadera Nasaret – fick dem att börja tänka på död och önska livet ur såväl muslimer som hinduer, buddister och ateister. Men tankarna försvann så fort hotet försvagades. När de kristna fick veta att de invaderande muslimerna kraschat med sina flygplan på väg till Nasaret försvann de mordiska tankarna ur deras hjärnor. 

Om en fiende dör, tycks vi tänka, måste hans filosofi varit svag eller felaktig och därför inget hot mot vår egen överlägsna hållning. Detta psykologiska försvar är kraftfullt, men i verkliga livet väcker det vedergällningsinstinkten och blir paradoxalt nog sin egen värsta fiende. <

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera