Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

Partiledarfajten kommer att definiera Liberalerna

När Liberalernas process att utse en ny partiledare nu tar fart på allvar är det full koncentration på vem? Inte på vad? Och det är deras största problem.

Peppe Engberg var i många år en närmast legendarisk chefredaktör på branschtidningen Resumé. Flera år senare var han uppe på redaktionen på besök, vi hejade och jag frågade vad han gjorde nu för tiden. Peppe slog sig ned på en stol, såg allvarlig ut och sa: »Vad tycker du att jag borde göra?«

Vad är en liberalpartist i dag? Vad står de för? Det är inte den frågan som ställs i partiet denna vår, men som borde ställas. Vad tycker partiet att en ny partiledare borde göra?

När Jan Björklund tillträdde som partiledare var det rätt självklart vad som skulle hamna högst på dåvarande folkpartiets dagordning: skolan. Kanske rätt då, men efter åtta år med Björklund som högst politiskt ansvarig för skolan har väljarna knappast uttryckt sin uppskattning för ett gediget arbete med skolan. Och frustrationen inom partiet och hos Björklund märktes häromveckan när de väckte liv i symbolfrågan ombetyg i ordning och uppförande igen.

Sommaren förra året gick de ut med dramatiskt darr på rösten och sa att de skulle lägga om hela sin valrörelse. Nu skulle den koncentreras kring ett arbete för ett starkare och större EU. Väljarnas uppskattning uteblev även denna gång.

Nyamko Sabuni, som nu kandiderar till partiledare, framhåller oftast integrationsfrågan som den hon vurmar för mest. Om Erik Ullenhag blir hennes motkandidat skulle integrationsministern 2006–2010 ställas mot integrationsministern 2010–2014.

Det är förvisso inte den enklaste statsrådsposten att nå snabba resultat på. Även givet det kan knappast vare sig Sabuni eller Ullenhag ha sagts visa någon större dådkraft under sina fyra år på posten. Jag minns när Ullenhag gjorde utspel om att Diskrimineringsombudsmannen, DO, skulle flyttas ut till Tensta eller Rinkeby. DO kom aldrig längre ut än till Solna.

Fast i det Nyamko Sabuni sagt och skrivit i främst partitidningen »Nu« finns en antydan till vad som kan bli konflikten de kommande månaderna. Det handlar om flyktingpolitiken och om förhållandet till SD.

»Ska vi satsa biståndsmiljarder på ett hundratusental personer som lockas till Sverige av den svenska utlänningslagen eller ska vi investera i värdiga levnadsförhållanden för de som tvingas leva i flyktinglägren?«, undrade hon (Nu #26, 2o18).

Och svarade: »Rätt prioritering är att satsa på drägliga livsvillkor i flyktinglägren«. Det är i princip den linje som SD förespråkat i åtskilliga år. Och hur ska man agera mot SD, enligt Sabuni. Jo, genom att vara »redo att föra samtal med alla partier«.

Modellen för att behandla SD, ska enligt henne vara: »hård konfrontation där man tycker olika, öppenhet att samverka där man tycker lika« (Nu #33, 2017).

Och när hon pekar ut ett liberalt föredöme i integrationsfrågan handlar det om Mauricio Rojas, som nu ska hjälpa Moderaterna att ta fram ett integrationsprogram.

Men. På partirådet i januari i år när Liberalerna med två tredjedels majoritet sa ja till »januariavtalet« var det just »öppenhet att samverka« med SD de ville stänga dörren för.

Av allt att döma skulle Liberalerna med Nyamko Sabuni som partiledare både närma sig M+KD (och SD) och ta ett steg mot en ännu mer åtstramad migrationspolitik.

Häromåret fanns en partiledarstrid mellan Jan Björklund och Birgitta Ohlsson. Vad den handlade om i sakfrågor är inte helt enkelt att reda ut. Mer än att det fanns en stor gruppering i partiet som ibland skämtsamt kallades ABB, »Anything But Birgitta«, och en inte alls lika stor grupp som fullkomligt älskade henne.

Den här gången kan partiledarfajten mer komma att definiera liberalerna. Blir Liberalerna mindre liberala som exempelvis de danska liberalerna Venstre visat i sitt vägval? Där är det i och för sig rätt trångt på den svenska liberalkonservativa flanken. Blir Liberalerna fortsatt eller mer liberala har de att tampas med den liberala mitten där Annie Lööf tycks vara mer framgångsrik, eller där Stefan Löfven är beredd att gå långt i sin politiska anpassning för att behålla makten.

Liberalerna ska »sluta bete oss som om vi finns till för oss själva«, säger Nyamko Sabuni till Fokus. Men i partiledarvalet måste nog Liberalerna också börja fråga sig vad de finns till för och vad de bör göra.

Annars går det kanske som just Peppe uttryckte det en gång: »Även en död get har styv svans«.

Läs mer: 

Sabuni kandiderar till partiledare

Janne Sundling: Partiledarfajten kommer att definiera Liberalerna

L: Därför gick det så dåligt i valet

Johan Hakelius: Nyamko Sabuni spelar huvudroll på S-kongress

Partiet är i fatt Nyamko Sabuni

Politiskt korrekt? Not!

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Ekonomi
Blogg / Ekonomi

Bolagsjättar med egen utrikespolitik

Bolagsjättarna är numera stora som stater och beter sig också som nationer - med en helt egen utrikespolitik.

Ekonomi / Utrikes

Grispest höjer köttpriset i Kina – väcker symbolisk oro

En svinpest har drabbat Kina. Det driver upp fläskpriset – vilket skapar en ekonomisk oro i landet.

Blogg / Ekonomi / Inrikes

Göran Persson går i Carl Bildts fotspår

Blogg: Göran Persson vägrar sälja aktier när nya uppdrag adderas till portföljen. Carl Bildt har gjort likadant. Enda skillnaden – den ene är socialdemokrat.

Prenumerera