Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Andra kammaren

Politiska glasögonormar vi minns

Vi minns politikernas mest pinsamma syndon, bidrar till fadersmord i banksektorn, plockar kottar och så har vi fotat en av politikens mest sällsynta arter. I Andra Kammaren.

Vi har berättat om hur skäggen tar över politiken, om frisyrchocker i Norrköping och gjort vårt bästa i allmänhet för att med glimten i ögat narra våra folkvalda. Men utan att vidröra glasögonen, när få saker är så ångestladdade som att se bilder på sig själv i sina sedan länge begravda brillor. Hur kunde vi!? Nåja, här kommer därför en påminnelse om hur skojiga våra favorit-glasögonormar i politiken en gång såg ut.


Foto: TT

Så här små och nätta glasögon hade Anna Lindh som SSU-ordförande 1985, här vid en utfrågning av SACO/SR. 1985 var för övrigt sista året med de genomskinliga, ofärgade glasögonen för Lindh. Efter det blev det en blå, och något mindre, glasögonprofil. Klokt val, kan man tycka.

Anna Lindh var för övrigt inte ensam i sosseriet med att låta ansiktet (eller skosulan) skylas av plast och slipat glas.


Foto: Socialdemokraterna, Andra Kammaren, TT


Foto: TT

Även högern tog vid den tiden ansvar för de rejält tilltagna glasögonen. Här visar dåvarande M-ledaren Carl Bildt och förra frun Mia Bildt upp barnen Nils och Gunnel (den senare med andranamn Blanceflor..) för pressen. Med tiden tröttnade även Carl på ugglelooken och bytte till ett par mer anspråkslösa i metall, och därefter ett par båglösa för att i dag ha landat i plastbrillor på nytt.


Foto: TT

De nya är väl snygga. Men slår inte dessa från tiden som statssekreterare på ekonomidepartementet 1979.


Foto: TT

Om vi håller oss kvar i 70-talet är det svårt att inte ta med de här vid tiden välkända brillorna. Säg vad man vill om dåvarande industriminister Nils G Åsling, men han gjorde onekligen sitt för plastindustrins väl. Även han föll till föga för stålbrillorna med tiden.


Foto: TT

Andra glasögonbyten vi minns (nåja, som vi uppmärksammat i efterhand i alla fall) var Tage Erlanders många genom åren. Från 40-talets smala Lennon/Wiehe/Indiana Jones-brillor till 60-talets bakelitglasögon och 70-talets uggledoningar.

Peak tv-brillor skedde när den legendariske ex-statsministern, som blivande 75-åring, gästade Hagge Geigert. Kanske hade dessa ögondon kommit en svetsare uppe i Örnsköldsvik väl till pass..


Skärmdump: SVT

Men det är inte bara politiker från forntiden som sportar skojiga glasögon. Våra favoriter bärs av Centerstudenternas tidigare ordförande Simon Palme, idag konsult på Paues Åberg. Han är noga med att visa att den gröna ådran inte gått ur.


Foto: Centerpartiet

I övrigt ger en överblick av dagens riksdagsledamöter känslan av att tv-brillorna är på väg tillbaka i politiken - yikes!

Monica Haider (S), Robert Hannah (L), Martina Johansson (C), Emma Hult (MP). Foto: Riksdagen

* * *

Perssons adept biter tillbaka


Foto: TT

Ett av Jens Henrikssons första beslut som VD för Swedbank var att sparka kommunikationschefen Gabriel Francke Rodau efter penningtvättsskandalen i våras. Det var nog många som trodde att den posten var vikt för Jan Larsson, tidigare valgeneral för S tillika Swedbankordföranden Göran Perssons gamla statssekreterare.

Men icke. Jan Larsson axlar i stället posten som kommunikationschef på konkurrenten Handelsbanken.

När Andra Kammaren ringer upp Jan Larsson avslöjar han att han aldrig fick något samtal från Perssons pack.

– Jag fick ett erbjudande från Handelsbanken med en roll som jag inte kunde tacka nej till. Jag hade inte en tanke på Swedbank, och har inte heller fått någon fråga av dem.

Nä, han är inte bitter. Men Larsson biter kanske lite tillbaka mot sin gamla chef och hans bank:

– Det är nog bra att inte för många gamla kollegor samlas igen. Det hade blivit lite för mycket med en Persson, en Henriksson och en Larsson en gång till.

* * *

En gruvlig kampanj 

En greve, en nunna och en tidigare kommunist.

Nej, det är inte rolluppsättningen till ett engelskt kostymdrama, utan den namnkunniga kärnan i ett uppror mot en planerad gruvdrift som nu skallar över Österlen i Skåne.

I vintras berättade Fokus om striderna om ett planerat fängelse i skånska Svedala. I motståndsrörelsen mot de planerna fann vi skånsk adel, ett lokalt enfrågeparti samt Abba-Benny, som är boende i Vismarlöv utanför Klågerup.

Men det finns alltså fler, och de har valt en särskilt stridbar bundsförvant till sin kamp.

I sitt digitala ”Feministbrev”, utgåva 164, berättar Gudrun Schyman (ex-kommunisten) att hon varit på ett möte om naturens framtid på Mariavall, ett katolskt benediktinerkloster för nunnor inom katolska kyrkan i Sverige. Hon skriver:

”Mötet var öppet för alla och flera av oss kom för att vi är aktiva i nätverket Veto.nu. (sic!) Vårt gemensamma uppdrag är att vi ska stoppa planerna på gruvdrift på Österlen.”

Bortsett från Schyman kan Österlenupproret Vetonu.se stoltsera med en helt egen skånsk adelsman, ”röde greven” Carl Piper. Men också nunnan syster Christa Claesson (De vet verkligen hur man väcker intresset hos oss politikmurvlar i huvudstaden..).


Skärmdump: Vetonu.se

Gruppens mål är tämligen okomplicerat. Anita Ullman, ordförande i föreningen, förklarar i Österlenmagasinet:

”Det kortsiktiga målet är att stoppa provborrningarna. På längre sikt handlar det om att driva igenom en lagändring, som gör att liknande situationer aldrig uppstår igen”.

I Svedala fick adeln och Abba-aktivisten till slut som de ville: det blev inget fängelse. Kanske lyckas även Gudrun och hennes gäng med sin kampanj. Om inget annat har i alla fall Sveriges kanske mest färgstarka politiker fått en ny plattform att höras och synas, efter att Fi efter valet i höstas i praktiken gick under.

* * *

Stormig kongress i SSU 1981 - som fortfarande är omtalad. Foto: tidningen Frihet

Kottplockarkotteriet

Det var precis som vanligt, intressant, välskrivet och initierat och med en och annan blinkning bakåt mot den politiska historien. Men så var det den där enda meningen som fick en S-generation född på 50- och 60-talet att haja till: ”Margot Wallström, den sista kottplockaren, finns inte längre i svensk politik”, skrev Torbjörn Nilsson (tidigare Fokusreporter) i Expressen förra fredagen.

De som på 80-talet var kottplockare reagerade – ”hon var ju på andra sidan”. De som då var tjo och tjimmare reagerade – ”hon var ju med oss”. Och Sap-ologerna letade fram gamla scheman om vem som befann sig var 1981.

Det var då den bråkiga, för att inte säga stormiga, SSU-kongressen hölls som ett tag hotade att spräcka hela ungdomsförbundet. Sittande ordförande Jan Nygren (senare samordningsminister) hotade hoppa av under kongressen och Ingvar Carlsson skickades in i Folkets hus i Stockholm av partiledningen för att övertala honom att sitta kvar. ”Gör inget idiotiskt. Om du går splittrar du SSU”, var hans budskap berättade han 2011.

En kandidat till verkställande utskottet som fackförbundet Metall skickade fram gick upp i talarstolen på kongressen och sa att han avsa sig sin kandidatur: ”För jag är socialdemokrat”. Fast hans ord kom aldrig med i kongressprotokollet.

Motsättningarna i SSU beskrevs som en strid mellan traditionalister och förnyare, eller tjo och tjimmare och kottplockare.

Förnyarsidan var i själva verket inte speciellt sammanhållen, där fanns både statssocialister från Skåne och självförvaltare från Gävleborg. Det mest gemensamma draget var att de var i opposition, ville ha en ny politisk inriktning och omprövning.

Traditionalisterna ville koncentrera sig på ”arbete och tak över huvudet”.

Två år tidigare hade S gått till val på två defensiva frågor, löntagarfonder och energipolitik, som de egentligen inte alls ville prata om. Och när de skulle komma med lösningar på strukturomställningar och ökande arbetslöshet hade de muttrat något om lagerstöd. Så förlorade de också.

Men förutom att Margot Wallström inte var kottplockare är det en någon djärv slutsats att prata om ”den sista kottplockaren”.

För bland kottplockarna fanns till exempel Leif Jakobsson, i dag statssekreterare i finansdepartementet, Lennart Weiss, kommersiell direktör på Veidekke som ledde S bostadspolitiska grupp, Håkan Bengtsson, som basar för Arenagruppen, Karl-Petter Thorwaldsson, LO-ordförande, Ingvar Persson, ledarskribent på Aftonbladet, Widar Andersson, chefredaktör Folkbladet, Mats Erikson, politisk sekreterare på LO. Halvvägs inne, halvvägs utanför fanns Anna Lindh, som inte entydigt betecknades som kottplockare.

 

Mona (Andersson) Sahlin om tjo och timmarnas vision. Foto: tidningen Frihet

Bland tjo och tjimmarna fanns som nämnts Jan Nygren, Margot Wallström, Mona Sahlin (då Andersson), Göran Färm, senare Europaparlamentariker, Håkan JulholtPeter HultqvistLars StjernkvistPär Nuder och Annelie Hulthén, tidigare KS-ordförande i Göteborg och i dag landshövding i Skåne.

Hur gick det med självförvaltningen då? Att elever och föräldrar skulle påverka skolan och delta i det direkta arbetet som ett exempel?

Jo, det blev självförvaltning här och var i kommunala bostadsbolag, som MKB i Malmö och Alebyggen utanför Göteborg.

Men där det tycks vara mest levande i dag är – hör och häpna – i Kriminalvården. Fångarna på klass II och klass III-anstalter svarar själva för planering och tillagning av sin mat, från morron till kväll.

Fast om de intagna betecknar sig som kottplockare är mer ovisst.

* * *

Sällsynt art förevigad 


Den svårligen fotograferade snöleoparden och så två maktfigurer. Foto: TT, Andra Kammaren 

Det finns få arter här på jorden som är så svårfångade på bild i vilt tillstånd som snöleoparden. Och Finansdepartementets Max Elger, Magdalena Anderssons högerhand som kan allt om tillväxtteori och känd för att ha hyllat moderaten Anders Borg för att han gjorde departementet mer ekonomistiskt och mindre politiskt. Elger styr finansen med hårdhandskarna, sägs det, och gillar att stå i centrum.

Men att vara med på bild i tidningen, nej tack!

När Fokus kartlade regeringens "back room boys" 2014 sade han bestämt nej till att vara med på bild då han menade att det är att "totalt ha missuppfattat tjänstemannarollen". Men vid veckans budgetpresentation såg vi chansen - och tog den. Frågan är bara om vi fick rätt man på bild, man skulle ju kunna missta honom för en annan politiker i hästsvans: den betydligt mer linslusige Daniel Helldén. Och för att knyta ihop det hela kan vi påpeka att Elger såklart inte bara delar hästsvansmodet med Helldén utan också moderata idoler från förr.

* * *

Vakta tungan, Skyttedal!

Nu trampade du i klaveret. Alla som någonsin publicerat sig i det här landet vet hur lätt det är att trampa särintressen på tårna. Fråga bara Fredrik Wikingsson och Filip Hammar som efter filmen Tårgeneralen fick hård kritik från Astma- och allergiförbundet som menade att filmen förminskade personer med allergier.

Den här kammaren fick sig en uppläxning av Schizofreniförbundet efter att vi skrivit om ”politisk schizofreni" och hänvisat till personlighetsklyvning – vilket den riktiga sjukdomen inte handlar om.

Sara Skyttedal, när du nu i SvD skrivit att "Socialdemokraternas inställning till arbetsmarknads- och välfärdspolitik i EU är svårt att beskriva som något annat än schizofren", räkna med uppläxning. Om du inte, likt oss, lyckas övertyga dem att det var ditt andra, mindre empatiska jag som låg bakom.

* * *

Den som söker hon finner

Frågan är bara om det var guldkorn i budgeten eller något annat gyllene Moderaternas grävare fann vid budgetgranskningen i onsdags..


Skärmdump: Twitter 

* * *

Lika som bär


Statssekreterare Max Elger (före svansen) och Storbritanniens förre premiärminister David Cameron. Foto: AP, Regeringskansliet

* * *

Hört något? Sett något? Vet något? Kommit på en lika som bär?

Tipsa oss!

andrakammaren@fokus.se

Och kom ihåg, för att travestera Michelle Obama: »When they go high, we go low«

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera