Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Andra kammaren

Jämnt skägg i regeringen

Skäggrekord i nya regeringen, och på nivån under ministrar växer det även baktill. Tillväxten är stark, åtminstone som en huvudsak. Vad gör Jonas Sjöstedt vissa tidiga morrontimmar? Och ett parlament i helt fel rikting. I veckans Andra Kammaren.

Foto: Regeringskansliet och TT

När kvällstidningar skriver om aktier är det ett tecken för ekonomerna att slänga sig på säljknappen. Kanske bör stilmedvetna skäggmän se på utvecklingen i regeringskansliet med samma fruktan i blicken. Det har sedan 2014 talats om »peak skägg«, men det är först nu politikerna har anammat »trenden«. Det har varit mycket snack om Amanda Linds dreadlocks, samtidigt har skäggen lite anonymt allt mer smugit sig in i maktens korridorer.

Regeringsbildningen i januari 2019 markerar ett stort skifte. Vi har nu en regering med fler skäggbärare än åtminstone sedan 50-talet. Förmodligen får man gå tillbaka till 20-talet för att hitta något liknande.

När nya regeringen radade upp sig på Lejonbacken bar fyra statsråd skägg: veteranen Hans Dahlgren, Tomas Eneroth, Peter Eriksson och till fleras överraskning – Mikael Damberg.

I Löfven I fanns det – över tid – bara två med skägg: Tomas Eneroth som kom in 2017 och Peter Eriksson, som kom in 2016 men då ersatte ett skäggigt statsråd, nämligen Mehmet Kaplan, som i veckan hoppade av MP. Just posten som bostadsminister verkar ligga bra till för skägg, så ser ni fjun på Per Bolunds haka så vet ni.

I Reinfeldt regering fanns bara skäggen Mats Odell (fram till 2010) och därefter Stefan Attefall. Jan Björklund skaffade sig skägg först 2015, efter regeringsskiftet.

Perssonregeringen dessförinnan då? Jo, fram till 2004 som mest två skägg (Björn von Sydow och Jan O Karlsson) och en med mustasch (Lars-Erik Lövdén). Mellan 2004 och 2006 var det åter två; när näringsminister Leif Pagrotsky blev kulturminister skaffade han sig skägg och samtidigt kom Sven-Erik Österberg in i regeringen.

I regeringen Carlsson III fanns skäggen Leif Blomberg och Jan Nygren. I Carlsson II bara Bengt Lindqvist. Och i Bildtregeringen 1991 – 94 inte en enda, Mats Odell (KD) var då renrakad.

I Palmes regeringar har vi bara hittat en – Lennart Geijer som var justitieminister 1969 – 76. Skäggdokumentationen dessförinnan är inte så fullständig.

Andra Kammaren har tidigare konstaterat att var fjärde ledamot av riksdagen i dag har skägg eller mustasch.

2009 hade 44 riksdagsmän skägg eller mustasch, före valet 2018 var det 61 med skägg eller mustasch, men efter valet 2018 har det ökat till 73 ledamöter med skägg eller mustasch. Lägg till det 13 ledamöter med halvskägg där bärarens skäggidentitet är något oklar, har det glömt att raka sig i några dagar eller avser de att låta det växa.

Men 86 med hel- eller halvskägg gör att ledamöternas ansiktsbehåring har mer än fördubblats mellan 2009 och 2018. 24 procent av alla ledamöter i dag har skägg/ mustasch.

Bland Kristdemokraterna har hela 40 procent av ledamöterna har skägg. På delad andraplats kommer Centerpartiet och Sverigedemokraterna med 32 procent, sedan Vänsterpartiet med 28 procent, Liberalerna med 25 procent och Socialdemokraterna med 20 procent.

Där man annars pratat mest om »skäggen« är i Miljöpartiet som en beteckning på de traditionella miljöpartisterna, de där »fundos« som krävde att räntor skulle avskaffas och medborgarlön införas. Men i dag är faktiskt MP sämst på skägg – bara 12 procent. Moderaterna är också skäggmoderata – bara 17 procent.

Vi kanske hastigt börjar närma oss förhållandena runt förrförra sekelskiftet. Bara sju procent av ledamöterna i andra kammaren år 1894 saknade då skägg. Då saknades också kvinnor, vilket starkt kan ha bidragit till utfallet.

 

* * *

Hår(d)för statssekreterare

 

Foto: Regeringskansliet (tyvärr finns inga pressbilder bakifrån)

Mer om ansiktsbehåring: Max Elger är skicklig flöjtist, samt för det dagliga brödet även statssekreterare på Finansdepartementet. En roll som gör honom stundtals mer fruktad än en inpiskare i brittiska parlamentet; allt ska passera finansen, och statssekreterarna där har en diskret men mäktig position. Att många på departementet kommer ur finansvärlden, alternativt Riksbanken, gör att de inte sällan också har en svalare, mer »bankig« look än kollegorna på, säg Kulturdepartementet.

Men en tipsare berättar nu att Elger har i samma anda som Anders Borg, anlagt en hästsvans (!). Det är än så länge oklart om det är ett aktivt politiskt drag som kommer att göra även honom till finansminister en dag. Eller om bara Borgs ande fortfarande präglar huset, och framför allt de i departementets finrum.

Tilläggas kan att Elgers statssekreterarkollega, malmöpågen Leif Jakobsson, har skägg.

* * *

 

Politiska konsulter på film

Det är mycket politik i film just nu. I aktuella »Brexit« om kampanjen för att föra Storbritannien ut ur EU, är de politiska konsulterna, kampanjledarna och spinndoktorerna än en gång i centrum. Här är några andra filmer där kampanjmakarna har en central roll.

FFFF - »Brexit«, 2018 (HBO)

Benedict Cumberbatch är (naturligtvis) lysande som Dominic Cummings, kampanjledaren som hittade de tre miljoner väljare som normalt inte röstar. Och en kampanj som Storbritannien kommer att leva med effekterna av länge.

FFFF - »Baron Noir«, 2016 (HBO)

Philippe Rickwaert, borgmästare och parlamentsledamot från Dunkerque

Är bland de som ser till att Francis Laugier blir vald till Frankrikes president. Men någonstans där spricker det mellan de två och en stark fiendskap utvecklas. Rickwaert skyr inga medel för att driva igenom sin vilja, och socialistpresidenten Leugier gör det samma.

FFF - »Get me Roger Stone«, 2017 (Netflix)

Dokumentär om den skrupelfrie republikanen Roger Stones framfart som politisk konsult. Nu även inblandad i härvorna runt Donald Trump och greps i Florida nyligen för misstänkt inblandning i Rysslandsskandalen.

FFFF -»Game Change«, 2012 (HBO)

Film om hur det (kanske) gick till när Sarah Palin blev republikanernas vicepresidentkandidat.

FFFF- »Weiner«, 2016 (SF Anytime, TriArt)

Dokumentär. 2011 tvingades Anthony Weiner lämna kongressen efter att ha sänt obscena bilder till kvinnliga medarbetare. Han gör ett försök att återkomma – som borgarmästarkandidat i New York, men gör om samma sak.

FFFFF - »In the loop«, 2009 (TriArt)

Fortsättning på film av de brittiska TV-serien The Thick of It (eller Trist herr minister) där Peter Capaldi spelar den hysteriske spinndoktorn Malcolm Tucker, med drag av Tony Blairs motsvarighet Alistar Campbell.

FFF - »Den tredje makten«, 2004, Danmark

Tre veckor före valet råkar partiledaren för Danmarks största parti ut för en trafikolycka och hamnar i koma. I partiet utbryter en maktkamp om partiledarposten där partiets spinndoktorer inte skyr några medel. Bygger på Niels Krause-Kjærs bok »Kongekabale«. Han var själv en av spinndoktorerna i Christiansborg.

FFFF - »Oljeberget«, 2005, Norge

Dokumentär som följer norska arbeiderpartiets ledare Jens Stoltenberg under två år fram till segern i stortingsvalet 2005. Unikt nära följs en politisk makthavare, och går även in bakom kulisserna. Och si – svenske S-spinndoktorn Bosse Krogvig skymtar förbi vid strategibordet.

FFFFF - »The war room«, 1993

En dokumentär inifrån Bill Clintons valkampanj 1992. Från de första stegen i primärvalet i New Hampshire till valnatten. En måste-film för alla politiska nördar, och bra skildring inifrån en valkampanj. Kampanjledaren James Carville bevisar för evigt att en framgångsrik kampanjchef också måste vara lite tokig.

FFFF - »Wag the dog«, 1997 (SF Anytime)

En skandaltyngd president kallar in den politiske konsulten Conrad Brean (Robert de Niro) för att vrida om bilden. Conrad sätter igång ett påhittat krig, med hjälp av demonregissören Stanley Motts (Dustin Hoffman). Har kallats för en av »historiens främsta politiska satirer«, och det är bara att instämma.

FF- »Silver City«, 2004 (TriArt)

När kandidaten Dicky Pilager ska spela in en reklamfilm om miljöfrågor får han ett lik på kroken i stället för fisk. Hans kampanjledare Chuck Raven (Richard Dreyfuss) hyr in en journalist som ska ta reda på sanningen om upptäckten av liket, men finner en sanning som är graverande för Pilager.

* * *

 

Foto: Bokförlaget Korpen

Kungagranskare övervakad av Säpo

Thomas Lyrevik var statssekreterare på kulturdepartementet och senare chef för Riksteatern. Mest känd är han för sitt spratt mot Inga-Britt Ahlenius, då han ringde upp hennes telefonsvarare och utgav sig för att vara dåvarande finansminister Bosse Ringholm.

I boken »Den kungliga klepotokratin« har han granskat kungens reella förmögenhet och skattar den till minst tio miljarder kronor. Enligt honom uppgår värdet bara på kungahusets juveler och smycken till miljardbelopp. Dessa ägs av privat eller av de Bernadotteska familjestiftelserna. Han hävdar också att familjestiftelsernas boksamlingar, ljuskronor, möbler, fordon, skulpturer, dokument, silver och konst uppgår till miljardbelopp. Men han skriver också att han under arbetat med boken varit övervakad av Säpo.

»Ett annat problem som också uppenbarade sig tidigt för mig var att skriva på en uppkopplad dator. Säkerhetsprogrammet larmade återkommande om intrång«, skriver han. Men det fanns också direkta ifrågasättanden:

»Säpo [ringde] och undrade varför jag ställde frågor om statschefen«.

Efter det samtalet ska intrången i datorn upphört – »kanske beroende på att jag fortsatte skriva på en ouppkopplad dator«.

* * *

Jonas Sjöstedts okända morronsyssla

Andra Kammaren har tidigare skojat om att Jonas Sjöstedt haft en tendens att smita från höst- och vårstädningen i sin bostadsrättsförening. Nu visar det sig att V-ledaren har ägnat en hel del tid åt annat frivilligarbete. På frukostutdelningen för hemlösa på Vasagatan är Sjöstedt en av de frivilliga på tidiga morgonpass. TV4-kommentatorn Marcus Oscarsson berättar på Facebook att han under flera års tid har Jonas varit med på tidiga morgnar och delat ut mat till hemlösa i Stockholm. Men att han inte dragit med sig journalister och gjort någon medial sak av det hela.

När det nu uppmärksammas dränks Sjöstedt i hyllande kommentarer. Vänsterledaren har redan betydligt högre förtroendesiffror än sitt parti. Att göra detta utan att göra något väsen av det kan ytterligare stärka hans förtroende.
* * *

Snart går det utför för SD

Foto: Jimmieh Turska

Det var pjäxdax för »Laxen« denna vecka. Expediten undrade: Åker du ofta? »Nej, det brukar bara bli någon gång om året«, svarade SD:s partisekreterare.

Laxen? Jo, SD:s partisekreterare lystrar till efternamnet Jomshof, fast det tog ett tag innan han bestämde sig. Först hette han Richard Lohikoski (översatt från finska: Richard Laxfors) sedan Richard Johansson och så Jomshof.

* * *

Politisk riktning

 

Att slå fast den politiska riktningen i den svenska riksdagen kan i dessa dagar vara svårt. Ännu svårare är det i det kanadensiska parlamentet, där ombyggnaden i västra delen nu är klar. Men vissa saker måste nog rättas till vid slutbesiktningen. Som att displayen i hissen är upp-och-ner.

Parlamentet i Ottawa drabbades dessutom i veckan av att en avloppsledning läckte. Premiärministern Justin Trudeau kommenterade det hela:

»Jag såg inte läckan, men jag kände doften av den«.

Så Sveriges nyutnämnde ambassadör i Kanada, förre talmannen Urban Ahlin, får passa sig när han ska besöka landets parlamentariker.

* * *

Lika som bär:

Johan Dennelind, vd Telia och Mikael Persbrandt, skådis. Foto: TT

* * * * * *

Hört något? Sett något? Vet något? Kommit på en lika som bär?

Har du bilden eller klippet alla vill se? Tipsa oss!

andrakammaren@fokus.se

»Vi hoppas M röstar med oss«

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera