Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Jenny Lindahl: Tänk om alla röstar rätt?

Tänk om det är så att människor inte röstar »fel« på grund av dåliga kommunikationsavdelningar/partiledare, utan att de röstar i huvudsak rätt, utifrån sina värderingar, skriver Jenny Lindahl.

Med alla debatter i partier och om partier vad gäller partiers strategier och vägval är det så här: Alla har fixa idéer och käpphästar som de aldrig tänker släppa. Men de tror att de har en skarpsynt analys baserad på fakta, det vill säga någon opinionsundersökning. För att driva igenom dessa käpphästar hänvisas sällan till att det skulle vara rätt och riktigt, utan nästan alltid till att det skulle »gå hem i stugorna«. Beviset för detta hittar man i vad än den senaste opinionsmätningen säger. Lyssna alltså med skepsis på alla analyser där någon tycker sig ha stöd för sina slutsatser i en opinionsundersökning.

Om det partiet sedan skulle genomföra just de här idéerna och käpphästarna, och det fortfarande inte går jättebra, går man över till nästa förklaringsmodell. Den är alltid densamma: Det är inget fel på vad partiet tycker eller gör, problemet är bara att folket inte vet om det.

Om vi bara kom ut mer!

Jag som har jobbat på den så kallade kommunikationssidan i många år vet att då är det läge att börja förbereda någon slags powerpointpresentation. En som visar hur bra och effektiv kommunikationen har varit och hur stort genomslaget varit. För om det inte är något annat fel på partiet än att politiken inte har »kommit ut«, så kommer skulden att läggas antingen på kommunikationsavdelningen (»det finns inte ens en knapp på hemsidan för den här kampanjen, inte konstigt att väljarna sviker«) eller på partiledaren (»hon går inte genom rutan«).

Få är de som någonsin är beredda att vika från uppfattningen de hade från början. De driver samma trötta ståndpunkt som vanligt (»Satsa mer på skattefrågan!« »Vi borde aldrig ha röstat ja till x.« »Vi borde ha en mer feministisk profil!«) men de kommer sällan att anföra sakpolitiska eller samhällsnyttiga argument. Eftersom det finns många olika opinionsundersökningar att välja på, så är det inte svårt att hitta en som stöder den egna åsikten.

Jag läser i en ny Novusundersökning om partiernas sakfrågeägarskap, där de ställt frågan till 1000 svenskar om vilket parti som har bäst politik i ett antal sakfrågor. Det är två saker som sticker ut från det väntade.

LÄS OCKSÅ: Jenny Lindahl, ny krönikör i Fokus

Det ena är att Sverigedemokraterna ligger topp tre som bästa parti i sju av tio av väljarnas viktigaste sakfrågor. Det betyder alltså att Sverigedemokraterna har upphört att vara ett enfrågeparti, vars välfärdspolitik och skattelösningar är ointressanta för väljarna och vars invandringspolitik är det enda skälet att stödja dem. (Tidigare har inte ens alla SD-väljare varit ombord rörande helhetsutstrålningen.) Nu tycker de egna väljarna att SD är bästa partiet, oavsett vilken fråga det handlar om.

SD har även tidigare år legat högt i den samlade räkningen av alla sakfrågor, inte bara de tio viktigaste. Slutsatsen man kan dra av detta är att de kommer att sitta kvar i riksdagen, även om Sverige kollektivt skulle besluta sig för att invandringsfrågan är helt oviktig.

Det andra är att Vänsterpartiet nästan helt försvunnit från topp tre när det gäller väljarnas viktigaste frågor. Tittar man på helhetsbedömningen är det dock inte riktigt så. Då är V stabil fyra efter S, M och SD. Det beror på en extremt lojal och ideologiskt övertygad väljarkår. Vänsterpartiet, om några, kommer inte under överskådlig tid åka ur riksdagen, för en stor del av väljarna är så mycket vänsterpartister att de knappt ens har ett näst bästa parti. Men de har tappat alla andra. Utplånade från toppstriden när det gäller väljarnas viktigaste frågor. Bara Centerpartiet är sämre. KD har sin äldreomsorg, L sin skola och MP klimatet. (MP ligger dock så lågt i övrigt att man kan tala om ett sämsta parti på nästan alla politiska sakfrågor. Till och med Miljöpartiets egna väljare föredrar ett annat parti i de flesta frågor.)

Men åter till frågan om opinionsmätningars betydelse för partiernas  vägval. Det finns ett antal »sanningar«; vitt spridda, helt ogrundade uppfattningar. En som redan motbevisats och fått dö en stilla död, utan uppståndelse, är att man måste äga förtroendet i fråga om landets ekonomi för att vinna val. En som dock ännu cirkulerar är att man måste äga en viktig sakfråga för att vinna val. Alltid ett huvudargument för käpphästmänni­skorna när de vill placera 100 procent av partiets resurser på just sin idé.

Men tänk om det inte alls är så? Tänk om alla underskattar väljarnas möjlighet att bedöma partiets ideologiska profil, och matcha den mot sina värderingar? Tänk om det är så att människor inte röstar »fel« på grund av dåliga kommunikationsavdelningar/partiledare, utan att de röstar i huvudsak rätt, utifrån sina värderingar i förhållande till partiernas faktiska politik?

Jag tror det finns opinionsundersökningar som stödjer även den tesen.

Om att partierna måste äga en sakfråga:

»Alltid ett huvudargument för käpphästmänniskorna när de vill placera 100 procent av partiets resurser på just sin idé.«

Jenny Lindahl är chef för Arena Opinion.

LÄS OCKSÅ: Jenny Lindahl: Kulturkriget ingen märker 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera