Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Covid-19 / USA-val / Utrikes

Skillnaden mellan rika och fattiga i Kalifornien synliggörs av pandemin

I Kalifornien har diskrepansen mellan rika och fattiga sällan varit så tydlig som i pandemins skugga.

Det är en myt att ingen promenerar i Los Angeles. I dag är den sydkaliforniska jättestaden hyfsat anpassad för fotgängare i många områden. Vid korsningen Sunset Junction i stadsdelen Silver Lake kryllar det av barer, butiker, kaféer och restauranger, med parkhörn och bänkar utanför. Och vanligtvis av människor. Men när Fokus utsände ger sig ut på löprunda en fredag – iförd munskydd – var Sunset Boulevard stilla.

Som respons på den snabba smittspridningen av coronaviruset har Kalifornien varit officiellt nedstängt sedan 19 mars. En historiskt unik åtgärd för USA:s mest folkrika delstat, där 40 miljoner männi-skor beordrats att stanna inomhus – utöver de som arbetar inom essentiella områden som sjukvård, och utöver viktiga ärenden. Alla skolor är stängda. Restauranger erbjuder avhämtning, men få utnyttjar det. Vi möter några som liksom vi har gett sig ut för att motionera med nödvändig fysisk distans – vilket är tillåtet.

Men desto mer möter vi alla de angelenos som inte har någonstans att isolera sig. Hemlösa, med packning på kundvagnar och cyklar, eller sittandes utanför de tält som bara på några dagar har dykt upp även i piffiga kvarter. Mer möbler och skräp på gatorna än vanligt. En föraning om den riktning LA är på väg i under det kommande året?

På kort tid har USA tagit ledningen i coronasmittade, med i skrivande stund över 160 000 fall och 3 073 döda. Värst är det i New York, med över 67 000 smittade och fler än 4 000 döda. Precis som LA är New York nedstängt, och guvernören Andrew M Cuomo har på bred front berömts för sina rigorösa åtgärder – precis som Kaliforniens guvernör Gavin Newsom, som var först med nedstängningen – varför experter nu menar att San Francisco och Los Angeles sannolikt inte kommer att drabbas lika hårt som New York. Donald Trumps agerande på federal nivå har tvärtom dömts ut som hans största misslyckande hittills, där presidenten ett tag talade om att lätta på USA:s reserestriktioner redan till påsk, vilket ingen sakkunnig såg skäl till (presidenten ändrade sig senare). Mycket av Coronahanteringen i USA handlar dock om delstatlig respons, och där har även New York och Kalifornien varit för långsamma.

LÄS OCKSÅ: Trumps nya värsta fiende: En ekonomi i fritt fall

Kalifornien är för evigt destinationen där amerikaners drömmar är tänkta att uppfyllas. Medan verkligheten för de flesta som beger sig hit för detta – skådespelare, musiker, filmskapare, it-entreprenörer – blir ett tillstånd av limbo. En konstant ekonomisk och kreativ strävan, i ett hav av andra mer eller mindre begåvade kreatörer och innovatörer, där möjligheterna hela tiden skymtar runt hörnet, men sällan slår ut i full kalifornisk blom. Som de ändå gör för tillräckligt många för att upprätthålla delstatens möjlighetsaura. Kaliforniens enprocentare – it-giganterna och Hollywoodeliten – med 1,7 miljoner dollar i snittårslön.

För nästan lika många som på gräddhyllorna, är Kalifornien i stället delstaten där mardrömmen aldrig tar slut. Här lever mer än hälften av USA:s alla hemlösa – de flesta av dem med olika former av missbruk och psykiska problem. Och då främst i de två största storstadsklustren, San Francisco och Los Angeles. Bara ökända Skid Row i downtown Los Angeles har mellan 3 000 och 5 000 hemlösa, där situationen ofta beskrivs som den värsta i landet – och där en liknelse med en kåkstad i ett u-land är träffande. Runt knuten ligger det hippt gentrifierade Arts district, där förmögna reklambyråchefer sippar naturvin i sina takvåningar. Och på de lummiga höjderna runt om den asfaltsgryta som är centrala LA, bor stjärnor och chefer ännu mer avskilt – i en homogen lyxbebyggelse full av svindlande oändlighetspooler.

Det är dessa socioekonomiskt polariserade förhållanden som fick Kaliforniens guvernör Gavin Newsom att i februari kalla sin delstat för USA:s »rikaste och fattigaste« och det är i denna kontext som corona nu slår till med i skrivande stund 7 426 bekräftade fall (83 800 provtagningar) och 132 döda. Luften är ovanligt frisk efter att trafiken har minskats drastiskt, och det är en nästan bedrägligt vacker dag. Men när vi kommer fram till Echo Park Lake, där ena parkhalvan är ännu en tältstad, blir luften frän av dålig hygien och alkoholutsöndring. En man i trasor hasar fram. Har han hört om corona? Orkar han ens bry sig?

Inom alla instanser i USA som tar hand om hemlösa, missbrukare, svårt psykiskt sjuka och på andra sätt sårbara grupper – på både riksnivå och lokalnivå – bävar man, på grund av corona, för en humanitär katastrof. Det räcker med att bara titta på sjukhus i New York som redan gått långt över sin kapacitet, och sjukhus i LA som barkar ditåt. Om inte ens personer med sjukförsäkring får den hjälp som krävs, trots att sjukvårdspersonalen nöter sönder sig själva skift efter skift; hur ska då denne man i trasor få hjälp? Visserligen agerar man nu snabbt för att hitta tillfälliga uppehällen för LA:s runt 60 000 hemlösa. I motell, lågprishotell, samt genom tältsängar i sportanläggningar och konferenscenter. Men de praktiska hindren är många, och cynikern säger att det inte primärt är för att skydda hemlösa, utan resten av befolkningen – från de smittobärare som hemlösa i stor utsträckning blir.

Samtidigt lägger Kaliforniens förmögna väldiga summor på coronaprepping, dels genom att bygga luxuösa skyddsrum och bunkers med sofistikerade luftfiltreringssystem, matförråd för ett år eller mer, samt poolutrymmen, skjutbanor och bowlingbanor. Och dels genom att marknadsföra lyxpreppingartiklar, som den ansiktsmask av svenska märket Airinum som Gwyneth Paltrow hade på sig på sin virala selfie, från när hon i februari flög från LA till modeveckan i Paris. Eller trendriktiga överlevnadskit som av märket Judy, en startup driven av en vän till Kim Kardashian. Detta parallellt med att Trump delar ut enorma stimulanspaket till branscher som flygindustrin. Och, förvisso, 1 000 dollar till varje amerikansk vuxen medborgare, och 500 dollar till varje barn. Men, räcker det?

Detta relaterar till vad författaren och aktivisten Naomi Klein kallar katastrofkapitalism (från hennes bok »Chockdroktrinen« 2007), vilket hon har uppdaterat till »Coronakapitalism« – och som hon just nu föreläser om. Senast förra veckan under ett webbseminarium från sitt hem. Det är en ekonomi där pandemin exploateras av maktelitens olika schatteringar, där storföretag gynnas av stimulanspaket, där rika förskansar sig i lyxbunkrar. Och där de miljontals amerikaner som nu förlorar sina jobb får trösta sig med en tusendollarscheck.

USA må vara mer överviktigt än de flesta andra länder, men viruset blottar bristerna  i det klena amerikanska samhällsbygget, mer än någon annan samhällskris under de senaste decennierna.

Och detta är inte mest slående i konservativa delstater med lägre bildningsnivå och mer utbredda hälsoproblem. Utan i USA:s mest progressiva delstat Kalifornien, trots alla resurser och sin öppna och toleranta hållning. Det visar Skid Row. Det visar de vulgära jättehusen i Hollywood Hills.

LÄS OCKSÅ: Fler smittade i USA än i Kina öppnar för samarbete

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera