Krönika

Mats Edman: När får man anklaga någon för att vara inspirerad av nazism?

Mats Edman skriver om det kommande presidentvalet i USA.

Joe Biden har hävdat att Donald Trump »is sort of like Joseph Goebbels«. I flera decennier har det ansetts vara oacceptabelt att avfärda en person genom att påstå att denne »flirtar med nazismen« eller »tycker som typ Hitler«.

Redan 1990 hävdade juristen Mike Goodwin att »ju längre en diskussion på nätet pågår, desto närmare kommer man 100 procents sannolikhet att någon eller något jämförs med nazism eller Hitler«.

Därmed myntades vad som kallas för Goodwins lag. Tesens relevans har under tre decennier bevisats otaliga gånger på Usenet, Flashback, Facebook, Twitter och i diverse sociala mediekloaker.

Goodwin menade att diskussionerna alltid slutar i personangrepp, oavsett ämne, hur sakliga de än varit från början. När detta stadium (»ad hominem«) inträder har alla broar bränts, fortsatt diskussion är meningslös.

Valrörelsen i USA är monsterversionen av Goodwins lag. Någon debatt i normal mening existerar inte. Ni vet, argument och motargument, den som har mest rätt och bäst retorik vinner. I stället haglar invektiven, känslorna tar överhanden, ad hominem regerar. Kvar finns bara »name calling«.

Presidenten använder favoritkränkningen »Sleepy Joe« oräkneliga gånger, medan den 77-årige utmanaren Joe Biden i svaga ögonblick, under de verbala terrorbombningarna, tappat behärskningen och kallat Donald Trump för »clown« och »rasist«.

Efter att Joe Biden hävdat att Donald Trump genom alla lögner har likheter med Adolf Hitlers propagandaminister Joseph Goebbels, kom protester från The Jewish republican coalition i USA.

»Om ditt enda argument i en debatt är att kalla din motståndare för nazist, då är det inget argument«, menade Matt Brooks, chef för den judiska koalitionen.

Han krävde att Joe Biden skulle be Trump om ursäkt. Fast om en spade är en spade bör man säga just »spade«. Biden saknade knappast sakargument i frågan.

»Om man uttalar en lögn tillräckligt länge, upprepar den om och om igen, blir den till slut allmän kunskap«, påpekade Biden med stöd av Goebbels mest välkända tes, utan att därmed säga att Trump är nazist.

Som president har Donald Trump däremot framfört över 20 000 direkta lögner eller vilseledande uppgifter, enligt Washington Posts faktadatabas. I genomsnitt sprider Trump varje dag ut 15–20 lögner via den trollfabrik som han degraderat Vita huset till.

Trump är, oavsett om han är påläst eller ej, trogen de goebbelska propagandatricken. Han kan påstå vad som helst och hackar sedan fram lögnerna som en repad grammofonskiva.

»Med tillräcklig repetition och psykologisk förståelse är det inte omöjligt att bevisa att en fyrkant faktiskt är en cirkel«, framhöll den tyske ministern för propaganda, medier och kultur.

Många beteendevetare och opinionsbildare har studerat värdet av denna utmattningstaktik, inte minst för politisk kommunikation och kommersiell reklam. Ett nytt budskap måste nötas, tjatas och tuggas om för att på sikt utmana etablerade värderingar. Denna åsikt är i dag stapelvara inom kommunikation.

Personligen tycker jag att Donald Trump förtjänar ett »ad hominem hitlerum«, alltså brunstämpling. Han motarbetar valprocessen, tänker inte acceptera en förlust, inte heller lämna över makten fredligt och presidenten missbrukar uppenbart den federala våldsmakten för egna politiska syften.

I åratal har han relativiserat nynazister och vit makt-aktivister. När FBI pekade ut extremhögern som det största inrikes terrorhotet i USA viftades analysen bort av Trump, som på rutin beskyller »vänstern« och Demokraterna för allt elände i USA.

Under debatten med Joe Biden uppmanade han gatumilisen Proud Boys att »stå kvar och stå beredda«, vilket ledde till jubel i dessa mäns mörka sinnen. Därefter säger Donald Trump att han »inte vet vilka Proud Boys är«.

Trumps oblyga förståelse för rasistiska högermiliser för tankarna till nazisternas paramilitära stormtrupper (SA), vilka på 30-talet förföljde och mördade judar och oppositionella i Tyskland.

1932 trodde ingen att de konservativa i Tyskland skulle avhända sig hela makten. Året därpå var nazistaten huggen i sten. Vem insåg 2016 att Grand Old Party så geschwint skulle förvandlas till Donald Trumps hantlangare?

Och ingen tror väl, på allvar, att Ulf Kristersson och Ebba Busch någonsin skulle knäfalla för bruntrollen från Sverigedemokraternas mörkaste skrymslen?

Ad hominem, halleluja!

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera