”Lönegolv för arbetskraftsinvandrare är idiotiskt”

Sveriges arbetslöshet är med 8,7 procent den tredje högsta i EU. Samtidigt vittnar arbetsgivare om brist på arbetskraft, både inom högspecialiserade yrken som ingenjörer och it-specialister men också för till exempel kockar, taxi- och bussförare. Kombinationen kan vara svår att förstå: hur kan ett land med hundratusentals arbetslösa ha så stora rekryteringsproblem?

Förklaringen ligger i det som kallas dålig matchning. Arbetskraft finns, men den saknar de kvalifikationer som efterfrågas. Arbetslösheten är dessutom i hög grad kopplad till bakgrundsland – den är nästan tre gånger så hög bland utrikes som bland inrikes födda. Allra störst är den bland invandrare från tidigare stora asylländer. Bland personer födda i Afrika är siffran till exempel 29 procent.

Med ett nytt lönegolv för arbetskraftsinvandrare vill regeringen styra rekryteringen utomlands mot mer kvalificerade jobb – samtidigt som arbetsgivarna ska tvingas vända sig till de många arbetslösa på hemmaplan för att besätta de mindre kvalificerade tjänsterna. Reformen har nu blivit ett stridsäpple för arbetsmarknadens parter. LO försvarar lönegolvet och ser det som en grund för bättre ordning och reda på arbetsmarknaden. Svenskt Näringsliv – å andra sidan – anser att reformen är ett stort hot mot Sveriges redan svaga tillväxt.

– Att sätta ett lönegolv på det här sättet är helt idiotiskt. Det är företagen som vet vilken kompetens de behöver, inte staten, säger Svenskt Näringslivs chefsekonom Sven-Olov Daunfeldt.

Han menar att de företag som redan idag har svårt att hitta rätt personal nu riskerar att få det ännu svårare. Effekten, säger han, blir att investeringar uteblir och att jobb som kunde ha skapats aldrig kommer till.

Från LO:s håll tycker man att golvet behövs för att förhindra lönedumpning och hålla fast vid principen om att det är staten som ska reglera migrationen till landet.

– Det är inte arbetsgivarnas eller fackets roll att avgöra vem som ska komma till Sverige. Det är en statlig uppgift, säger LO:s chefsekonom Torbjörn Hållö.

I hans ögon skulle ett lägre lönegolv öppna för en fortsatt ansvarslös invandring som pressar lönerna och undergräver den svenska modellen. Ett tydligt lönegolv är, menar han, är en grundförutsättning för ordning och reda på arbetsmarknaden – och även för invandringen.

– Arbetskraftsinvandringen har i praktiken blivit en annan väg in för människor från MENA-länder när asylmöjligheterna minskat, säger Hållö.

Han anser att systemet därmed tappat sitt ursprungliga syfte. I stället för att handla om att locka hit spetskompetens till bristyrken har det, enligt Hållö, använts för att kringgå asylreglerna. Resultatet har blivit en arbetsmarknad där låglönejobb har fyllts på med nyanländ arbetskraft – medan integrationen av de som redan fanns i landet aldrig kom till stånd. Men att lägga ett högt lönegolv ovanpå redan komplexa processer riskerar enligt Svenskt Näringsliv att slå mot tillväxten i sektorer där behoven är som störst.

– Ta restaurangbranschen. Utan den specialiserade kocken kan den där fine-dining-restaurangen aldrig öppna. Och då uppstår aldrig de övriga jobben på det företaget, som servitörer, diskare och lokalvårdare, säger Sven Olov Daunfeldt.

Exemplet återkommer ofta i hans resonemang: att en enskild nyckelkompetens kan skapa ringar på vattnet och bidra till fler arbetstillfällen.

– Det är därför jag kallar det här för en tillväxthämmande politik.

Torbjörn Hållö menar å sin sida att det är orimligt att Sverige har Europas tredje högsta arbetslöshet och samtidigt öppnar för en generös arbetskraftsinvandring.

– Vi är tio miljoner människor i landet och en halv miljard i Europa. Den kompetens vi behöver borde gå att hitta här, säger Torbjörn Hållö.

Men det är en förenklad bild av arbetsmarknaden enligt Daunfeldt.

– Det är här man tänker fel. Arbetskraft fungerar inte som proppar i ett proppskåp, där man kan byta ut en mot en annan. Företagen söker ofta mycket specifik kompetens. Saknas den kan hela satsningar utebli.

För Torbjörn Hållö handlar frågan dock inte bara om praktisk kompetensbrist utan innehåller också en djupare ideologisk konflikt. I hans ögon har den generösa arbetskraftsinvandringen drivits av en vilja från delar av borgerligheten att försvaga facket. Med hjälp av lågkvalificerad arbetskraftsinvandring har man velat pressat villkoren på arbetsmarknaden för att knäcka den svenska modellen.

Att en traditionellt högerorienterad organisation som Svenskt Näringsliv i den här frågan placerar sig närmare Miljöpartiet och Centerpartiet, medan LO hamnar på samma linje som regeringen och Sverigedemokraterna, markerar en ovanlig positionsförskjutning i svensk arbetsmarknadspolitik.

– Under Reinfeldt-åren drevs en politik som fortfarande präglar delar av Moderaterna och deras närstående tankesmedjor. Arbetskraftsinvandringen blev då inte bara en fråga om kompetensförsörjning, utan också ett ideologiskt projekt, säger Torbjörn Hållö.

– Det är inte hela Svenskt Näringsliv som resonerar så, men de strömningarna finns. Och de ligger nära till hands hos exempelvis Timbro.

Sven-Olov Daunfeldt betygar att arbetskraftsinvandring på intet sätt handlar om att underminera den svenska modellen, tvärtom. Att staten på förhand ska avgöra vilken kompetens som är en ”riktig” brist menar han vore ett större avsteg från modellen.

– Myndigheter kan aldrig veta bättre än företagen vilken kompetens som behövs. Och att myndigheter ska bestämma lönenivåer vore verkligen att frångå modellen. Migrationsverkets lista över bristyrken är också ett steg bort från den, säger han.

För att mildra effekterna av lönegolvet har Migrationsverket alltså tagit fram en lista över yrken där arbetskraftsinvandring även fortsättningsvis ska kunna ske på nivåer under golvet. Det handlar om yrken som bedömts vara bristyrken i Sverige – allt från kockar och bussförare till officerare och olika vårdyrken. Tanken är att listan ska underlätta för arbetsgivare att rekrytera i sektorer där den inhemska arbetskraften inte räcker till.

På den punkten får Daunfeldt medhåll från Torbjörn Hållö. Han är lika kritisk till Migrationsverkets lista – men av andra skäl. För honom är problemet inte att staten blandar sig i, utan att att listan är så omfattande – och märkligt sammansatt.

– Att sätta upp officerare på listan är ju bisarrt. Och när man definierar brist som att folk inte vill ta dåligt betalda jobb med usla villkor har man missförstått begreppet. Brist ska inte betyda att arbetsgivare kan slippa höja lönerna, säger han.

Fast när det kommer till arbetsgivaravgifterna är enigheten åter slut. Regeringen har beslutat om en sänkning av dem för ungdomar upp till 23 år.

– Det är att kasta pengarna i sjön. De borde användas till utbildning och investeringar i välfärden, säger Torbjörn Hållö.

– Att göra det billigare att anställa är ett av de mest träffsäkra sätten att få ner arbetslösheten. Här missar LO poängen, anser Sven-Olov Daunfeldt.

Det finns också några punkter i regeringens budget där de båda chefsekonomerna har hyfsad samsyn. En gäller förslaget om att halvera matmomsen.

– Det är klart att det ger en viss lättnad i hushållens plånböcker, men det är samtidigt inte här de stora pengarna borde läggas. Det finns viktigare reformer som väntar. En höjning av barnbidragen skulle till exempel kunna stimulera konsumtionen bättre, säger Hållö.

– En momssänkning kan stärka köpkraften, absolut. Men det är inget som löser Sveriges långsiktiga problem. De resurserna hade kunnat användas bättre, till exempel för att ytterligare sänka arbetsgivaravgifterna, säger Daunfeldt.

***

Läs även: Kris i försörjningsfrågan

Läs även: Ingen åtstramning i anhöriginvandringen för nyblivna medborgare