Nu mobiliserar USA:s kvinnor

Text: Jacob Bojesson

Bild: SCOTT APPLEWHITE/AFP

Drygt ett år har gått sedan den historiska kvällen som aldrig blev av.

Hillary Clinton hade hyrt den inglasade byggnaden Javits Center på Manhattan av en enda anledning. Hon ville avsluta sitt segertal som nyvald president med att krossa glas­taket som blivit en symbol för den osynliga gränsen somliga menar finns för kvinnors möjligheter att avancera i samhället.

Men konfettin föll aldrig över valvakan. När besvikna demokrater lämnade Javits Center under småtimmarna var glastaket kanske­ tydligare än någonsin. I stället för en kvinna­ i Vita huset hade USA valt en president som hörts skryta om hur han greppar kvinnors könsorgan.

Men Donald Trumps seger skulle snabbt visa sig ha en förenande effekt på kvinnor i landet. Dagen efter Trumps installation marscherade miljontals kvinnor i Women’s March-demonstrationer runt om i världen. I takt med Trumps uttalanden och lagförslag tog debatten kring jämställdhet, sexuell läggning och mångfald fart på ett sätt som aldrig skådats i USA.

Elva månader senare finns det inga indikationer på att trenden kommer att avta, snarare tvärtom. Organisationer som hjälper kvinnor att ta sig in i politiken rapporterar en lavinartad ökning i antalet förfrågningar sedan Trumps valseger. Emily’s List – en grupp som arbetar med att ta fram demokratiska kandidater som kämpar för abort­rätt – har kontaktats av fler än 20 000 kvinnor under det senaste året. Sammanlagt hade bara 920 personer anmält intresse under hela valkampanjen 2016.

Organisationen She Should Run rapporterar en liknande trend med en ökning från 1 800 förfrågningar förra året till cirka 15 000 i år. Trycket har blivit så stort att organisationen nu blivit tvungen att expandera verksamheten för att kunna bemöta intresset.

I valet till representanthuset förra året ställde 272 kvinnor upp runt om i landet. Med ett år kvar till nästa val har redan 353 kandidater anmält sin kandidatur, enligt den oberoende organisationen Center for American Women and Politics.

»Jag tror att Women’s March bidrog till två viktiga saker. Det genererade en stor aktivism att bemöta Trumps agenda och det aktiverade vanliga kvinnor som annars inte skulle engagera sig politiskt mer än att gå och rösta«, sa författaren Jennifer Lawless i en intervju med CNN.


När några av
USA:s delstater höll lokala val i bör­­jan av november fick man för första gången se hur utbredd effekten är. I Virginia ställde mer än 50 kvinnliga kandidater upp. I New Jersey var siffran nära 80. För båda staterna var det de högsta noteringarna på åtminstone ett decennium.

I Virginias delstatskongress ökade antalet kvinnliga ledamöter med hela 60 procent. Ett av mandaten kommer hädanefter innehas av Danica Roem, den första öppet transsexuella personen att någonsin väljas in i en delstatskongress. Det som gör bedriften extra noterbar är att Roem lyckades besegra Robert G Marshall, en republikan som representerat distriktet i hela 13 mandatperioder. Marshall kämpade länge mot homoäktenskap och han presenterade nyligen ett förslag om begränsningar för transpersoners tillgång till offentliga toaletter.


Trump har ställt
sig bakom liknande förslag och förbjöd i våras transpersoner från att tjänstgöra i militären. Likt Trump försökte Marshall vinna röster på att gå hårt åt sin motståndare och hennes personlighetsdrag. Taktiken misslyckades totalt vilket tyder på en attitydförändring sedan Trumps valkampanj. Sex trans­personer lyckades vinna val runt om i landet. I Minnea­polis kommunfullmäktige blev Andrea Jenkins och Phillipe Cunningham de första svarta transpersonerna att väljas till någon form av politiskt uppdrag. Även om framgångarna bara märks på lokal nivå så nådde transpersoner milstolpar som var otänkbara för bara ett par år sedan.

Även på andra håll lyckades minoriteter sätta sprickor i glastaket. I Seattle blev den öppet homosexuelle Jenny Durkan den första kvinnan att vinna borgmästarvalet sedan 1920-talet. Vi Lyles lyckades som den första svarta kvinnan göra detsamma i North Carolinas största stad Charlotte. I Montanas huvudstad Helena vann Wilmot Collins, som 1994 kom som flykting från Liberia, borgmästarvalet mot en republikan som suttit 16 år på posten.


Att trenden med
outsiders i politiken är en direkt reaktion på Trumps politik råder det inga tvivel om. Flera av dem förklarade att deras motivation bottnar i vrede mot den nye presidenten. Men Trump är inte bara en fiende för USA:s kvinnor och minoriteter. Lustigt nog blev han också en form av förebild när han bevisade att man inte måste gå den traditionella vägen för att uppnå framgångar inom politiken. Trumps segerrecept byggde på att vara annorlunda, vilket på många sätt krossade glastaket för personer som aldrig sett sig själva i ledarroller.

»Han har startat en konversation om att det inte bara finns en väg in i Vita huset, att man inte bara kan ha en sorts bakgrund. Väljarna vill uppenbarligen se en annorlunda modell och ett annat typ av ledarskap«, sa She Should Runs grundare Erin Loos Cutraro i en intervju med CNN.

När Demokraterna blickar framåt mot det nationella kongressvalet 2018 och presidentvalet 2020 står kvinnorna också i centrum. Partiets framgång i delstatsvalen är en direkt effekt av att en större andel kvinnor sluter upp bakom partiet. Clintons förlust har förklarats med att hon inte lyckades utöka Barack Obamas stöd bland kvinnliga väljare samtidigt som hon tappade bland männen. En ny Washington Post ABC-undersökning visar att Demokraterna leder med 20 procent bland kvinnor och håller sig på samma nivå som Republikanerna bland männen. Totalt leder Demokraterna med elva procentenheter vilket kan göra det svårt för Republikanerna att behålla greppet om kongressen över de kommande mandatperioderna.


Flera kvinnor har
nämnts som tänkbara presidentkandidater om tre år. Framför allt har Massachusetts-senatorn Elizabeth Warren lyfts fram som en tidig favorit efter att hon ställt sig långt fram i ledet av Trumpkritiker.

»Vi kommer att vara smarta, vi kommer att vara organiserade, vi kommer att använda vår tid på ett strategiskt och försiktigt vis, men vi kommer att slåss tillbaka. Vi kommer inte att ge upp landet för det Trump har sålt in«, sa Warren i en intervju med MSNBC.

Andra tänkbara namn är senatorerna Kamala Harris från Kalifornien och Kirsten Gillibrand från New York. Det som talar emot dem är att det just var en kvinna som förlorade mot Trump. Oavsett vilket kön Trumps framtida utmanare har så hoppas Demokraterna att debatten som Women’s March startade, och som #metoo-kampanjen förstärkt, håller i sig. Trumps politiska strategi har byggt på att förnedra sina motståndare, ofta baserat på deras karaktärsdrag. Om samma taktik går hem i stugorna om tre år känns mer och mer tveksamt.

Även om Hillary Clinton aldrig kommer att uppnå sin dröm om att bli den som till slut krossar glastaket så innebar hennes förlust att kvinnor och minoriteter tog sig betydligt närmare sina mål. Förvånande är bara att det verkar vara Trump, och inte Clinton, som på ett ofrivilligt sätt lagt grunden för framtida framgångar.

Läs mer

Kampen om Asien

Ständigt denne Trump