Thomas Engström

När vi låter oss hunsas av skitländer som dagligen slickar Putins stövlar är det en skymf, ett fullkomligt vidrigt hån, mot de tiotals miljoner ukrainare som varje dag slåss för vår civilisations överlevnad. 

Den radikala högern känner medvind, och sätter nu allt på spel.

Inte bara för Biden som makthavare, eller för den delen som offentlig person överhuvudtaget, utan för Demokraternas möjligheter att få fram en annan kandidat. 

Kalla mig gammaldags, men jag tror inte att AI kan ersätta det förbannade eländet det innebär att sätta sin mänskliga prägel på en berättelse.

Det är troligtvis kört för de konservativa. Men tro för den sakens skull inte att Starmer går mot en promenadseger, eller en enkel tid vid makten efteråt.

Att Apple som alltid gett sken av att stå på vår sida nu hyllar, med ett slags triumferande hånleende, även de dystraste konsekvenserna av digitaliseringen, det känns som ett oerhört svek. 

Partiet gick från att vara konservatismens sista utpost på svensk landsbygd till att bli nyliberalismens fyrbåk på Stureplan. 

Det har varit ett par jävliga decennier, men det kan snart bli ännu jävligare. Är man inte amerikan eller britt kan man inte påverka det ett dugg.