Därför är det risk för vattenbrist i Sverige: »I ett värsta scenario«

I slutet av påskhelgen vållade Maria Bergstrand, enhetschef på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), visst huvudbry på myndigheternas sedvanliga, lite sömngångaraktiga, presskonferens om coronapandemin.

– I ett värsta scenario kan pandemin skapa fördröjning i leveransen av olika kemikalier som vi behöver för att rena vårt dricksvatten och för att rena vårt avloppsvatten, sa hon.

Men förtydligade senare att ingen vattenbrist hotar; att hon lyft ämnet för att framhålla vikten av att »människor förstår att pandemin påverkar hela samhället«.

Svallvågorna stillnade. Men frågorna blev hängande i luften – som osynliga aerosoldroppar.

Kan vårt dricksvatten hotas av pandemin?

– Ja, även om kemikaliebrist inte råder nu, skulle Sverige behöva säkra sin beredskap av de kemikalier vi är beroende av för att rena vårt ytvatten till dricksvatten, uppger Pär Dalhielm, vd på Svenskt Vatten, för Fokus. Nu i coronatider, när chaufförer blir sjuka eller permitteras, kan det påverka import och kemikalieleveranser till Sverige.

Svenskt Vatten har inte fått signal om någon svag länk i importkedjan av kemikalier till kommunerna, som ansvarar för vattenförsörjningen i landet. Däremot tycks det ha gått något trögare att få tillgång till saltsyra; den huvudingrediens som krävs för att tillverka fällningskemikalier, och en av beståndsdelarna i tillverkningen av flockningsmedel.

– Vid sådana tillfällen kan det handla om problem i logistiken, som många sjuka chaufförer samtidigt. Eller länder som stänger sina gränser, trots avtal om import, och trots att man på EU-nivå säger att vi ska prioritera livsmedelsförsörjningen, säger Pär Dalhielm.

Hade processen varit automatiserad hade produkter och tjänster nog kunnat flyta bra, funderar han.

– Men när människor är inblandade kan det bli problem med logistiken, eftersom personer inte reser fritt i dessa tider.

Går det att tillverka saltsyra och kemikalier inhemskt för att säkra tillgången?

– Det är en fråga om prioriteringar. Och jag tror att dessa frågor kommer att ställas på sin spets när pandemin är över.

De flesta större vattenverk har sjöar som ytvattentäkt, och kräver kemikalier för att kunna skapa rent, tjänligt dricksvatten. I dag produceras dricksvatten till runt 50 procent av landets befolkning – bland annat till alla storstadsregioner – med ytvatten som råvatten, framför allt i södra Sverige.

För att rena ytvattnet – som till skillnad från grundvatten inte renas genom marken – måste man ta bort organiskt material som humus (nedbrutna växt- och djurdelar) och partiklar. Då används en fällningskemikalie som attraherar dessa partiklar elektriskt för att föra ihop dem till flockar; därav benämningen flockningsmedel.

Varje VA-enhet ansvarar för sin kommun. Men hur väl rustade är landets kommuner när det gäller kemikalielagring för dricksvatten?

– De flesta är rustade. Lagringskapaciteten varierar beroende på hur stort vattenverket är och vilken typ av kemikalier som används. I samband med denna kris har man nog fyllt upp sina lager. Men det kanske finns behov av att bygga ut på sina ställen, säger Birger Wallsten, dricksvattenexpert på Svenskt Vatten.

Vid Stockholm Vatten säger man sig ha kemikalielager för att klara sig upp till fyra månader utan leverans.

Umeåregionen har grundvatten, som inte måste renas med flockningskemikalier. Men även där används fällningskemikalier för att fälla ut fosfor ur avloppsvattnet. Vattenverket har fällningskemikalier på lager som räcker för att rena avloppsvattnet i flera månader.

– Men i slutänden är vi beroende av att det kommer transporter från andra länder, säger Birger Wallsten.

Vilka länder det handlar om är han förtegen om; det tycks oklart; men han nämner Kina och Italien.

Kommer vi att behöva mer kemikalier för att rena vattnet?

– Svårt att svara på. Det beror på lokala förhållanden. Ökar den organiska halten i ytvatten krävs mer fällningskemikalier. Förbättrad reningsteknik, membranfilterteknik, kan minska behovet av vissa kemikalier, men skapa behov av andra.

Av de kemikalier som importeras till Sverige går en liten del till dricksvattenproduktion och rening, jämfört med den mängd som går till att rena skogsprodukter, som papper.

– Om kemikalierna riskerar att ta slut kan man behöva prioritera dricksvattnet. Men då måste skogsindustrierna kunna tänka sig att minska sina lager, säger Pär Dalhielm.

VA-organisationerna köper sina kemikalier från privata företag, som i sin tur har flera andra kunder, däribland skogsindustrin. Fördelningen av kemikalier görs därmed utifrån marknadens behov, vilket i sig inte är något problem – så länge tillgång finns.

Redan innan coronan kom drevs ett MSB-finansierat arbete vid Livsmedelsverket. Projektet ska bland annat mynna ut i förslag till hur Sverige kan öka uthålligheten i sin dricksvattenförsörjning, med fokus på kemikalier för vattenberedning under, kris eller krig. Resultatet ska redovisas den sista december 2021.

***

FAKTA: Grundvatten

Med naturligt grundvatten behövs inte fällningskemikalier. Däremot kan man behöva motverka för hög järnhalt.

Grundvattnet kan behöva renas med filtermassa, som höjer vattnets pH-värde och minskar risken för rostangrepp på rör och hemutrustning. Utan filtermassa skulle grundvattnet smaka surare, men inte bli odrickbart eller hälsofarligt.