Känsliga läsare varnar

Av alla dumma och deprimerande samtida påfund är det här det mest deprimerande sedan idén att jämställdhetsmärka filmer: känslighets-läsare.

Enligt en artikel i The Independent har det blivit allt vanligare att förlag anlitar så kallade sensitivity readers. En känslighetsläsare påstås besitta specialkompetens inom rasism och sexism och anlitas för att identifiera och varna för när »känsliga ämnen« hanteras »klumpigt«. På så sätt, skriver TT, kan förlag undvika klagomål från känsliga läsare och drev på sociala medier. Och, kan man tillägga, artiklar i kvällspressen och på DN Kultur som blåser upp tre misslynta inlägg på Twitter från Afrosvenskarnas förbund, Expo eller SUM till »massiv kritik«.

På »Writing in the Margins« listas 125 personer med unik kompetens som kan anlitas som sensitivity readers. För 250 dollar kan du få ett första utlåtande angående den aktuella textens kränknings-potential.

Det är en intressant samling experter som erbjuder sina tjänster. Påfallande många marknadsför sig med att de kämpar med psykisk ohälsa, som exempelvis Kalliope. Hon beskriver sig själv som »queer kvinna med en diagnostiserad psykisk sjukdom« och tar sig gärna an science fiction och fantasy. Lily lider av ångest, är pansexuell samt astmatiker. Dessvärre, skriver hon, är hon vit och kan därför inte ge utlåtanden om manus med rasifierade karaktärer. Då kanske Zo La, bisexuell, svart muslimsk kvinna passar bättre?

Utbudet av queera kvinnor är för övrigt imponerande stort. Ollie, som enligt beskrivningen är en »kinky solo-polyamorös vit fet kvinna med mentala problem« har dessutom erfarenhet av att »leva i fattigdom«. Hon föredrar att arbeta med texter i genren »dark humour«. Jag missunnar varken Kalliope, Lilly, Zo La, Ollie eller några av de övriga 120 personerna med »life experience« den här möjligheten till inkomst. Det som gör mig deprimerad är synen på litteratur som med nödvändighet uppbygglig, inskränkningarna i författarens frihet, ängsligheten och den absurda idén att det är omöjligt att skriva om någon som är annorlunda än man själv.

Låt oss för Guds skull slippa kravmärkt litteratur. Den som inte klarar av att läsa Houllebecqs misogyna dystopier, E L James heteronormativa sexism eller Mark Twains stereotypa skildringar av svarta kan väl helt enkelt låta bli.

Text: