Busch kräver svenska värderingar – av andra
KD säger sig stå på familjernas sida när pappamånaderna ska bort. Medan jämställdhet används i kritik mot muslimer, tycks den inte gälla den egna politiken.
Bild: TT / Adam Ihse
Fredag den 17/4 klockan 06.30 ringer min nyhetsknarkande syster, Evin, och undrar om jag har sett Ebba Busch senaste utspel. Jag svarar att jag nog inte orkar engagera mig i ännu ett ogenomtänkt uttalande av Busch. Då säger Evin: “Jo, men det här gäller ju din hjärtefråga. In på Aftonbladet nu!”
Jag klickar mig in, fortfarande halvsovande och vaknar tvärt. Busch vill alltså slopa alla pappamånader om de vinner nästa val.
Min första tanke: är hon inte klok? Min andra: ska jag skratta, gråta eller bara hälla upp mer te och låtsas som ingenting? Jag har trots allt en arbetsdag med patienter att ta mig igenom. Innan vi lägger på frågar Evin, lärare i en förort, hur hon ska argumentera för jämställdhet i klassrummet när landets vice statsminister verkar vilja backa bandet till en tid då män omyndigförklarades som pappor.
På väg till jobbet slår det mig att det är samma Busch som gärna uppmanar muslimer att anamma ”svenska värderingar”, som jämställdhet. Men nu inser jag att individualiserad föräldraförsäkring inte ingår i hennes jämställdhet. Jag är inte förvånad över hennes utspel. Högern i allmänhet och Kristdemokraterna i synnerhet har alltid varit mot jämställdhetsreformer. Deras ideal är att männen är familjeförsörjare och kvinnorna tar hand om barnen.
När jag i början av 2000-talet drev frågan om en individualiserad föräldraförsäkring blev jag inbjuden till en folkhögskola i Dalarna. Läraren varnade mig för att eleverna var mycket kritiska till mitt förslag. Jag svarade att jag var van att möta motstånd. När jag hade åkt runt och pratat om föräldraförsäkringen hade jag insett att Sverige var mer konservativt än jag hade föreställt mig.
Jag började mitt anförande med att det finns invandrarfamiljer som tycker att det är självklart med jämställdhet mellan pojkar och flickor. Och så finns de som absolut inte håller med, som vill begränsa tjejernas liv. Som till och med gått till ytterligheten att mörda sina döttrar. Men den stora majoriteten av invandrarföräldrar är mitt emellan. Lite rörlig, beroende på hur pendeln svänger.
Invandrarföräldrarna säger: Sverige ska inte komma och påtvinga oss sina värderingar. På samma är det med föräldraförsäkringen. Det finns föräldrar som delar rakt av. Det finns pappor som inte tar en enda dag. Och så finns den stora gruppen däremellan. De som är emot individualiserad föräldraförsäkring har samma argument som de konservativa invandrarföräldrarna. ”Staten” ska inte påtvinga dem sina värderingar.
Busch säger att KD står på familjernas sida. Frågan är bara vilka familjer och på vems villkor
Det var lustigt att notera den besvärade tystnaden bland alla svenskar efter den historien. Ingen ville bli jämförd med de inskränkta föräldrarna från Mellanöstern.
Den svenska kvinnorörelsens långa kamp för jämställdhet tycks ha gått Ebba Busch förbi. Hon använder jämställdhet i sin kritik mot muslimer, men har tydligen inte förstått innebörden. Det är 55 år sedan vi gick över från sambeskattning till särbeskattning. Detta innebar en stor skillnad för kvinnans frigörelse på det sättet att kvinnor hade rätt till sin egen inkomst. Föräldraförsäkringens utformning sticker ut som en anomali i ett samhälle där i stort sett alla skatter och transfereringar är individuella.
Det ojämna uttaget av föräldraledigheten försvagar pappornas relation till barnen och bidrar till att återskapa stereotypa föreställningar om hur män och kvinnor ska vara. Med pappamånader kommer papporna att upptäcka att omvårdnad om barn inte är någon medfödd kunskap som kvinnor har, utan någonting man lär av praktiken.
I dag delar bara runt 20 procent av föräldrarna lika. Kvinnor tar ut cirka 69 procent av dagarna – en förbättring från tidigare, men fortfarande långt ifrån jämställt.
Busch säger att KD står på familjernas sida. Frågan är bara vilka familjer och på vems villkor. I praktiken handlar det om ett val mellan två goda saker: full valfrihet eller ett system som aktivt stärker banden mellan pappor och barn och samtidigt förbättrar kvinnors ställning på arbetsmarknaden.
Stödet för individualiserad föräldraförsäkring är stort enligt Som-institutet. Endast 20 procent tycker att pappamånader är ett dåligt förslag. Precis som Expressens ledarsida skrev den 20/4: ”En jämlikhetssträvande föräldraförsäkring är alltså inte något politiskt ’woke-projekt’ som verklighetens folk dignar under”.
Ebba Busch kommer ständigt med nya, märkliga utspel. Menar hon det hon säger, eller försöker hon desperat hitta röster?
***
