Bjälken i Europas öga

Det är en grundbult i europeisk världsutblick att amerikaner är inskränkta och självgoda. Visst, jänkarna kanske lyckas ställa till med en och annan skräll – flyga folk till månen, kartlägga arvsmassan – men till och med då måste förklaringen vara att de drivs av det odrägliga barnets massiva självförtroende. Låt den feta humlan ta sig en flygtur; den kraschar ändå snart.

Men den kraschar ju inte. Inte heller är den särskilt självgod, i alla fall inte om man jämför med oss på den här sidan Atlanten. Enbart på senare tid har amerikanerna fört en rad våldsamma debatter om sitt lands tillkortakommanden, dess annalkande kriser och vad som måste till för att möta dem. Här följer några exempel.

Håller vi på att halka efter Kina, Indien och Brasilien vad gäller utbildning och tillväxt? Håller vi på att bli dumma i huvudet av internet? Vad ska vi göra åt den extrema överrepresentationen av svarta och latinamerikaner i fängelserna? Har vi råd att fortsätta låna till ett gigantiskt försvar? I vilken utsträckning vill vi privatisera pensionssystemet? Har fackföreningsrörelsen trängts tillbaka för långt? Är vapenlagarna en internationell skamfläck? När och hur ska vi göra oss kvitt beroendet av olja från Mellanöstern? Är det kontraproduktivt att lägga sig i revolterna där borta, eller är det hög tid att vi bekänner färg och ställer oss på demokratins sida? Är det verkligen förenligt med vår självbild att hålla misstänkta terrorister fängslade utan rättegång? Vad får det för följder att datorernas artificiella intelligens snart överträffar vår egen? Är den amerikanska romanen död? Varför är våra kändisar galna och antingen antisemiter eller scientologer eller både och? I vilken utsträckning underblåses motståndet mot presidentens agenda av att han är svart? Vill vi fortsätta att vara ett land av och för invandrare? Vad är vår fysiska trygghet värd när själva vår individualitet håller på att malas ner i en virvelström av övervakning och registersamkörning? Hur kan vår självbild vara så kopplad till rätten att bära skjutvapen? När blir delstaternas självständighet så stor att nationen hotar upplösas? Hur kan motsättningarna mellan nord och syd finnas kvar i ett »post-rasistiskt samhälle«? Hade Eisenhower rätt när han varnade för det militärindustriella komplexets inflytande? Vilka felaktiga teorier finns i dag som ställer till med lika stor skada som en gång dominoteorin? Ska skolorna vara en förlängning av nationens eller föräldrarnas identitet? Hur ska risktagande och uppfinningsrikedom kunna uppmuntras utan att vi inbjuder till ännu fler finanskriser? Är det viktigt för ett lands ekonomi och ett folks självkänsla att tillverka fysiska föremål som någon vill köpa? Kan en mormon bli en bra president? Är USA ett imperium? Är USA på väg utför? Är USA en myt?

Detta var bara ett litet axplock – från de gångna månaderna. Jag skulle vilja se en liknande sammanställning för Europa. Eller nej, det skulle jag inte. För den skulle se ut så här.

Är det nyttigt att proppa i sig fett? Hur många prostitutionshärvor kan en italiensk premiärminister hamna i på ett halvår? Hur mycket skäll per euro ska grekerna ha för nästa lånepaket? Är franska viner fortfarande prisvärda? Hur slaskig akademisk bakgrund får en tysk försvarsminister ha? Är det där en fransk utrikesminister på en tunisisk privatjet? Är det där hundratals bankkonton som späckas av diverse tredje klassens kleptomandiktatorer? Är det där Khadaffi på alla foton av flinande europeiska statsmän?

Text: