Lösningen finns hos världens fertilitetsmästare

Jag gav min hustru en bukett blommor häromdagen. Det gör jag egentligen alltför sällan, men eftersom det var Mors dag (som av någon anledning infaller 15 maj i Japan) och våra barn ännu inte är i stånd att minnas sådana förpliktelser själva, tog jag en för laget. Jag komponerade buketten själv, och även om jag inte skulle kunna namnge en enda av blommorna var jag nöjd med resultatet. Det var någonting matt och anspråkslöst över det hela som snarare förde tankarna till skånsk dikesflora, än till Junichiro Tanizaki.

Det dröjde bara några dagar innan de började sloka. Eftersom jag blivit ganska förtjust i blommorna och ville förlänga livet på dem skyndade jag mig att byta vatten. Utan resultat. Jag dopade det med diverse näringsämnen. Ansade stjälkarna. Provade till och med att flytta över blommorna till en rymligare vas. Men stjälkarna bara fortsatte att buga sig allt djupare över kanten.

Denna min fåfänga kamp mot naturen och lagen om alltings oundvikliga död fick mig att tänka på västvärldens avtagande fertilitet, eller i varje fall den statliga utredning som ska finna åtgärder för att återställa den igen. Det är nu knappt en månad kvar tills utredarna ska redovisa sina resultat, men det har inte hindrat en handfull otåliga politiker från att under de senaste månaderna dela med sig av sina egna lösningar.

Bara häromdagen kopplade till exempel Ulf Kristersson det minskade barnafödandet till bristen på lämpliga familjebostäder, och föreslog att fler och större villor borde byggas. Vänsterpartiets Dadgostar å sin sida påtalade i sitt jultal vikten av pålitlig välfärd. I en debattartikel i Aftonbladet hävdade Miljöpartiet, eller åtminstone några av dess hejdukar hos bland andra Klimatpsykologerna, att sänkta utsläpp och återställda våtmarker nog är det enda sättet att få folk att vilja föda barn igen.

En ganska fantasilös flora av förslag, får man tillstå, mer eller mindre identisk med den politik de alltid stått för. Jag hade förväntat mig mer från våra folkvalda. Inte för att jag personligen sitter på något svar i frågan. Liksom alla famlar jag i mörkret. Men en sak jag fått lära mig är att om man är osäker på något, då kan det vara bra att snegla på vad andra gör. Här följer därför en lista på länderna med världens högsta nativitet. Låt oss ta dem till förebild.

1. Niger. 6,06 barn/kvinna.

Ett av världens fattigaste länder, där 40 procent av befolkningen lever på under 1 dollar om dagen. Här styr sedan en statskupp 2023 en militärjunta med general Abdourahamane Tiani i spetsen. Oppositionella och journalister är fängslade. I landets norra delar har Islamiska Staten och Al-Qaeda infört sharialagar och för en våldsam kamp mot landets regujära armé.

2. Tchad. 6,12 barn/kvinna.

Ett land präglat av etniska konflikter mellan nomader och bofasta. Landet styrs sedan 2021 av general Mahamat Idriss Déby, som övertog makten efter sin far, som hade den i trettio år. Häromåret blev ledaren för oppositionen skjuten av säkerhetsstyrkor. I norr har islamistiska Boko Haram orsakat 30 000 döda och tvingat två miljoner människor på flykt.

3. Somalia. 6,13 barn/kvinna

Kännetecknande för ettan på listan över världens mest fertila länder är fattigdom och naturkatastrofer. Torka och översvämningar inträffar frekvent, med massflykt, svält och ofantligt lidande till följd. Det politiska landskapet utmärker sig genom klanbaserade konflikter, korruption samt en envis kamp mot den islamistiska rörelsen Al-Shabaab.

I enlighet med UD:s rekommendationer har jag aldrig besökt dessa länder, och kan därför inte säga någonting med säkerhet, men jag misstänker att ingen av dem stoltserar med massivt utbud av tvåvåningsvillor. Knappast förhastar jag mig heller när jag antar att välfärden – om ens existerande – är särskilt pålitlig. Vad gäller klimatångest och oro för katastrofer torde den vara högst reell. Inget av detta verkar ha stoppat länderna från att föröka sig.

Nej, våra politiker är i vanlig ordning fel ute. Förutsättningarna för högt barnafödande stavas auktoritära regimer, etniska konflikter och blodtörstiga islamister. Slutsatsen gör mig optimistisk. I Sverige har vi ju snart allt det där. Vi kan således lugnt luta oss tillbaka och vänta. Snart går barnafödandet upp av sig själv. Men det antar jag att våra begåvade fertilitetsutredare kommer att redovisa 30 juni.

***

Läs även: Politiker vet att väljare är idioter 

Läs även: Råder det andra ekonomiska lagar i rymden?