Brorsdottern anammade budskapet

Jag brukar ta med mina syskonbarn och deras sysslingar på museibesök. Min sexåriga brorsdotter Stran är yngst i gänget, så jag hämtar alltid henne först. Sedan blir det uppsamling hemma hos min syster Evin innan expeditionen mot dagens museum kan börja.

Varje gång jag ringer på dörren hör jag henne ropa till sina föräldrar:

– Lägg mobilerna högt upp på hyllan! Nu är faster här!

Jag blir glad över att budskapet har gått hem.

Bakgrunden är att jag i många år har oroat mig över hur tidigt barn får mobiler och iPads och hur de ibland knappt märker att de får besök eftersom blicken är fastklistrad vid en skärm. För fyra år sedan införde jag därför en ny familjetradition: mobilfria släktträffar.

Min tioåriga systerdotter Dilan Necla har alltid varit ett barn som hellre pratar, leker och läser böcker än sitter vid en skärm. Medan de äldre kusinerna försvann in i sina mobiltelefoner blev hon den som uppskattade mobilförbudet allra mest.

Numera kommer hon fram till mig så fort släkten samlas och frågar:

– Är det dags att ta fram mobillådan?

Sedan hjälper hon stolt till att samla in allas telefoner innan jag ställer undan lådan. Hon ser sig själv som min officiella assistent i kampen mot mobilberoendet.

Den sexåriga brorsdottern Stran har hört mig prata om det här sedan hon var två år gammal. Hon vet att jag tycker att små barn inte ska ha egna mobiler och att det är ganska oförskämt att sitta med telefonen när det finns andra människor i samma rum.

Hon har verkligen anammat budskapet.

När vi sitter på tunnelbanan kan hon plötsligt högt med sin genomträngande röst deklarera, så att hela vagnen hör:

– Barn ska inte ha mobiler! Barn ska inte ha iPads! Barn ska läsa böcker! Och vuxna ska inte hålla på med mobiler när barnen är med!

Äldre medresenärer nickar instämmande och hon tar det som en bekräftelse på att hon har rätt. Och hon säger det med en sådan övertygelse att jag ibland väntar mig att någon ska börja argumentera emot henne.  Hittills är jag glad att ingen har gjort det.

Mina släktingar brukar för det mesta acceptera mina lite udda idéer och lägger undan telefonerna utan större protester. Även om jag misstänker att en och annan ingift släkting tycker att jag är för nitisk i min uppfostran av släktens barn, är det ingenting som bekommer mig.

Jag håller mig inte bara till släktes barn även grannar och vänner som känner till min inställning ber ibland om hjälp med sina barn. Jag minns särskilt en pojke som spelade spel på datorn hela nätterna och struntade att gå i skolan. Föräldrarna tjatade och bråkade men de kom ingen vart. När hon tog upp det med mig gav jag rådet att stänga av internet vilket hon gjorde. Han var 13 och stor för sin ålder och visste hur han skulle skrämma sin stakars mamma. Hon ringde mig i panik. Jag sprang genast över och ställde mig framför pojken och talade om att hans föräldrar bestämde fram tills han blev 18 år. Pojken blev fruktansvärt arg och knöt näven så jag väntade mig att jag skulle få stryk. I stället skrek han ”håll käften jävla kärring”. Mamman skämdes och började gråta. När pojken gav upp och gick till sitt rum sade jag till mamman att hon skulle vara glad över att han inte slog mig.

Det gick väldigt bra för pojken sedan och han bjöd mig till sitt bröllop. Han visste att jag skulle hålla tal och vädjade att jag inte skulle berätta om det värsta.

Jag är varken forskare eller expert. Jag såg bara vad som hände omkring mig. Jag såg barn som alltmer slutade läsa böcker, som blev svårare att få kontakt med och som ofta valde skärmen framför samtalet.

Därför blev jag glad när Folkhälsomyndigheten nyligen rekommenderade att barn bör vänta med en egen smarttelefon tills det år de fyller 13.

Folkhälsomyndigheten skriver ”Att vänta minskar risken för att barn exponeras för skadligt innehåll, får sömnproblem eller utvecklar en beroendeliknande användning”. Vidare skriver myndigheten att barn får bättre möjligheter till umgänge ansikte mot ansikte och löper mindre risk att hamna i olämpliga digitala miljöer.

Dessutom rekommenderas vuxna att själva begränsa sin mobilanvändning när barn är med. Barn gör ju inte som vi säger för de gör som vi gör.

Om Folkhälsomyndigheten någon gång behöver en ny informationskampanj vet jag någon som är beredd att hjälpa till: min sexåriga brorsdotter Stran.

***

Läs även: Från Marx till Allah

Läs även: Snart är allt Södermalm