De dödligaste grenarnas lockelser

"Om all risk för allvarlig olycka och död skulle plockas bort från de farliga sporterna – skulle vi då fortsätta titta med samma intresse?"

Två av mina favorit-James Bond-scener tar fasta på en aspekt av vintersport – ja, sport överhuvudtaget – som vi inte så ofta talar om. Den ena från For Your Eyes Only (1981). Bond, i skepnad av Roger Moore, vräker sig på slalomskidor ner i en backhoppningsbacke, flyger därpå ut i snötäckt skog, där han ägnar sig åt, typ, freestyleskidåkning (big air, puckelpist, slope style!). Hela tiden beskjuten av motorcykelförare med automatvapen. 

Han hamnar också i en bobsleighbana, där han på sina skidor kör i kapp med ett bobsleigh-team. 

Det blir nästan som ett vinter-OS. I miniatyr.

I On Her Majesty’s Secret Service (1969) med George Lazenby, får vi en lång härlig skurk-jagar-Bond-sekvens med enbart bobsleighåkning. Ärkefienden Blofeld reser sig i en passage ödesdigert ur sin bob. Hans hals kommer i höjd med en trädgren, i vilken han blir dinglande (till synes död).

Det finns en tragisk resonansbotten här. När For Your Eyes-only-sekvensen spelades in i Cortina d’Ampezzo, dog den 23-årige stuntmannen Paolo Rigon. Han fastande under en skenande bob. Och veckan innan hade olympiske bobsleigh-deltagaren James Morgan kraschat till döds i samma bana i Cortina.

”Kälksporterna” bobsleigh, skeleton och rodel är inte att leka med. I en uppställning på Wikipedia, hittar man nästan 20 dödsolyckor i bob från 1900-talets början. Givet att så få tävlar i bob, måste siffran anses hög. 

Det senaste dödsoffret, Yvonne Cernota, avled under träning i Tyskland år 2004.

Och rodelsporten krävde ett olympiskt liv så sent som under Vancouver-OS 2010, när georgiern Nodar Kumaritashvili under träning kraschade in i en järnkonstruktion 2010. (Rodel krävde ett olympiskt liv, en britt, även 1964.)

Skeleton kan tyckas vara farligast eftersom åkarna kör med huvudet först, men där påpekas det från kännare att en skeleton-kälke är lättare att styra.

***

För läsare av denna blogg, kan det inte råda något tvivel om hur mycket jag beundrar och inspireras av elitidrottare. I någon mening lever de livet ”åt oss”. På samma sätt som en god skräckfilm/thriller låter oss deala med ondska och rädsla känslomässigt, utan att sätta den egna tryggheten på spel.

Att jag å det varmaste tillstyrker det säkerhetsarbete som ständigt pågår i olika sporter bör därför inte förvåna någon. Jag vill skydda atleteerna!

1994 dog Pernilla Wibergs konkurrent Ulrike Maier från Österrike i en störtloppskrasch under tävling. 1994 var också året då brasilianske Formel 1-ikonen Ayrton Senna och förarkollegan Roland Ratzenberger (den senare på träning dagen innan) dog i samband med San Marions Grand Prix.

Efter det lade F1-cirkusen in en extraväxel vad gäller säkerhetsarbete. Det kom att dröja 20 år till nästa F1-dödsolycka. Alpinsporten har också sett färre allvarliga olyckor (genom bättre skyddsnät et cetera.) En utveckling att applådera.

I natt avgörs damernas störtlopp. Till alla oss som tittar, kan jag inte låta bli att ställa en filosofisk fråga (som jag här och nu inte har ett svar på):

Om all risk för allvarlig olycka och död skulle plockas bort från de farliga sporterna – skulle vi då fortsätta titta med samma intresse?

***

Köp din prenumeration på Fokus här.

Text:

Toppbild: TT Nyhetsbyrån