När Berlin kokar beställer vi kräftor från Amazon
Solfjädrar hjälper inte i den 39-gradiga hettan. Man får vara nöjd med det man får.
Bild: TT / AP / Ebrahim Noroozi
Mycket gaddar ihop sig, även om detta inte verkar vara en getingsommar. Gratia Vespidae! Jag är svårt allergisk och måste släpa runt på adrenalinsprutor och piller som jag hoppas inte har gått ut. Kan vara slut på apoteken ibland.
De står kanske inte ut i den berlinska hettan, 39 grader varmt under jag vet inte hur länge. Solfjädrar hjälper inte. Men vi har en liten fjuttig fläkt, och blöta kläder hjälper. En stund.
Och förlåt mig min höga ålder och konservatism i vissa avseenden. Jag är beroende av skrivare. Kan inte läsa mina texter på skärm. Måste ha papper och rödpenna.
Den senaste HP-printern gav upp andan efter bara ett år. Den är nu fulslängd och ersatt av en annan, tyvärr nattsvart så att man knappt kan tyda rätt sifferserie på baksidan. Förstoringsglaset är borta i något som kallas flyttstök. Kan ligga i någon av de flyttlådor som jag inte har skrivit ordentligt på. Inte heller alltid vikt ihop korrekt eller gaffat igen så bra, eftersom tyskarnas motsvarighet till gaffatejp är högst bristfällig. Arma flyttkillar som ska komma hit och ta med sig typ rubbet till Sverige/Öland.
Våra tyska vänner har lite olika, ibland helt konträra, åsikter hur det hela ska gå till. Hyresvärden är sträng och stundom svårbegriplig. Trasig tvättmaskin bort, okej. Fungerande kylskåp och kyl kvar. Ännu oklart hur sådant som elektroskräp ska bort. Även om vi har märkt att våra tyska grannar minsann slarvar med sopsorteringen. Att trampa wellpapplådor platta innan man lägger dem i rätt kärl är en närmast okänd välgärning.
En får vara glad så länge en eller rentav två av gasspisens lågor funkar i denna DDR-lägenhet. Å andra sidan vill man inte äta varm mat i värmen. Man får därtill vara nöjd med att inte ens pallisar – Palestinaaktivister – eller klimathysteriker orkar ge sig ut i hettan. Enstaka totalt svarthöljda muslimskor trotsar den emellertid tappert. Slickar ibland på glass, förhoppningsvis utan gelatin.
Vi försöker pigga upp oss med att beställa flodkräftor på det moraliskt månne tvivelaktiga Amazon. Men de är små som insekter. Kan i bästa fall innehålla spår av dill. De franska ostron som samma bolag levererar är i alla fall utsökta.
Apropå skaldjur har vi läst Richard Swartz sorgliga, stilistiskt spetsiga samt sarkastiskt och melankoliskt humoristiska bok ”Rapport från kräftsäsongen”. Som nu är försvunnen i någon låda, ve och fasa! Man kan i och för sig köpa en ny på Adlibris eller Bokus, men då utan alla mina hundöron och förstrykningar.
För övrigt är jag välsignad med att ha fått i gång en mejlkonversation med superstjärnan Swartz. Lika underbart som en bal på slottet. Men förstås än mer sorgesam i och med hustrun Slavenka Drakulićs död. Låt Richard leva vidare och skriva ännu ett bra tag.
I vår digitala brevväxling dyker så min älskade, döda storebror Tomas Blom upp. Den pedantiske redaktören och inbitne situationisten, vän med såväl Peter Luthersson som Fredrik Ekelund/Marisol M. Så mycket hänger samman på ett både spöklikt och vackert vis.
En bra sak: har blivit en baddare på utlandsbetalningar with a little help från banken. Flygbokningar är en annan sak. Vi ska åka ”Low fare” från vidriga flygplatsen BER i Berlin. Vilken blev löjligt dyr i och med handikappanpassning och en massa bagage som jag inte vågar eller kan väga på hemmavågen. Väskor som kan krossa allt i sin väg. Min siste mans bästa barn ska hämta oss på Kastrup och köra till Öland. Hoppas hon har luftkonditionering i bilen.
39 grader, du kan lita på oss, lita på oss?
***
