Det är orsaken till att piloter säger ”Gott folk”

Därför talar kabinpersonal och piloter som de gör.

Till slut, i dessa covidtider, vågade man besöka även släktingar som bor lite ocentralt. Hustruns äldsta syster fick jobb på Kanarieöarna redan på sextiotalet och kom aldrig hem igen. Det årliga besöket kräver ett rejält uttag ur CO2-kvoten, men vad gör man inte för släktfriden?

Efter två år på marken känns det både ovant och skamligt att flyga, särskilt när världens klimatelit kivats i Glasgow om hur man ska få stopp på sådana som mig.

Men ombord känns det genast hemtamt och tryggt av att höra två röster:

Kabinchefen: »… och på den här flygningen har vi några små jordnötsallergiker med oss, så vi vill be er som eventuellt köpt nötter att inte öppna era förpackningar så mår vi alla bra på vår resa till Las Palmas.«

Kaptenen: »Gomorron, gott folk, det här är kapten  …, ja, gott folk, jag återkommer med lite mer information när vi nått vår marschhöjd.«

Bortsett från att jordnöten är en ärta och inte ens släkt med nötter finns, trots otaliga omfattande studier, inga som helst vetenskapliga bevis för luftburen jordnötsallergi. Provokationsstudier med blindtest har enbart kunnat framkalla placeboreaktioner. Men på flyget, som skryter med sin effektiva ventilation, lever smittan envist kvar.

Cockpit är också det enda ställe där uttrycket »gott folk« lever kvar. Kabinpersonal säger »mina damer och herrar och alla små barn«, piloter säger »gott folk«.

Allt är Chuck Yeagers fel, den legendariske provflygaren som blev först att spränga ljudvallen 1947 och var förebild för Tom Wolfes bok Rätta virket. Han hade ett släpigt sätt att säga »well folks« som spred sig bland trafikpiloter i USA på femtiotalet och med tiden översattes till »gott folk«.

Han summerade sitt liv som stridsflygare med orden »år av tristess, ögonblick av panik«.

Text: