Eberhard: Barnaflockens immunitet

Text:

Toppbild: TT

Toppbild: TT

Det är spännande tider vi lever i. Häromkvällen var jag och min fru på after work. Vi satt hemma i vårt kök och via videolänk samtalade vi med några goda vänner i Vasastan och några andra i Täby. Vi skålade i champagne och åt olika rätter på var sitt håll. Det var ju trevligt, men nog hade det varit roligare att ses på riktigt.

Det där får mig att tänka på den yngre generationen. Jag har en ansenlig mängd barn och de umgås visserligen IRL med varandra av helt naturliga skäl. De måste helt enkelt, eftersom de bor under samma tak. Värre är det i deras umgänge med kompisar. De ses bara via nätet.

De lever, så att säga, i en självvald karantän. Och till skillnad från oss äldre har de alltid gjort det, så jag tror inte att de funderar särskilt mycket över det där med covid-19. Mer än att de borde vara missnöjda med att inte skolorna har stängt här i Sverige. Ett sådant scenario vore ju optimalt för barnen, med tanke på deras digitala livsstil. Då kunde de helt ostört sitta hemma och glo på varandra genom ett dataspel, i stället för att ses på skolgården.

LÄS OCKSÅ: David Eberhard: Alla partier torde hitta något korn i dagens kriser att glädjas åt

Sådant värmer ett barnahjärta nu för tiden. Så vilken tur det måste vara för alla de barn som inte råkar bo i Sverige. Tänk vilken glädje det måste vara, att vara något av alla de barn som bor i ett av alla andra ivriga länder, där man utlyst en tävling om vilken regering som kan dra till med mest drakoniska åtgärder och totalitära förbud för att verkligen skita i sina medborgares rättigheter. Allt i den fanatiska ivern att skydda dem från en smitta med ungefär en halv procents dödlighet och vars sammanlagda påverkan på den totala dödligheten under varje given månad är minimal.

Jaja, tänker ni, men de vill ju bara skydda sina äldre. Därför låser de in hela befolkningen och hotar med dryga böter om man går ut på stan och köper sparris eller vad man nu önskar handla för lyxigheter. Det är därför de saboterar hela världen.

Fast är det där så smart? Det där med att stänga skolor och att låta alla småföretagare gå i konkurs? Vart hade de tänkt att barnen skulle ta vägen? Ingen skola att gå till och utblottade föräldrar. Då finns det ju bara mormor och morfar kvar. Dit måste de dra med sina Ipads och tv-spel.

En minst sagt genial plan i så fall. Den äldre generationen orkar ofta inte sätta stopp för dataspelande eller begränsa nättid, eftersom de är färdiga med att vara föräldrar. Så när skolan stängt är det perfekt för de små att sticka dit och spela. Eller varför inte för att kanske få lite högläsning och läxhjälp, om de vill fortsätta leva i den verkliga världen ett tag till, trots att det inte finns någon skola att gå till.

LÄS OCKSÅ: David Eberhard: Varför måste »alla andra« skyddas från sin egen dumhet?

Så har de nog tänkt, alla de där förståsigpåarna som pekar med hela handen i ivern att påtala att alla måste ta ansvar för att skydda de äldre. De tänker på barnen förstår man. De stackars barnen måste ju också skyddas till varje pris. Alltså inte från covid-19, det är en sjukdom som inte drabbar dem särskilt hårt, men från den hemska verkligheten. Den där de små träffar varandra och bidrar till flockimmunitet, som i sin tur minskar risken för att gamla blir sjuka och dör. Den där de samlas på en plats och inte sprider virus annat än till varandra. I stället kan de nu sitta hemma hos farmor och farfar i några månader och spela dataspel.

Så om bara den äldre generationen inte dör på kuppen kan barnen sitta i sin karantän och höra av sig via Skype till mamma och pappa om de vill träffa dem ibland. För är det något vi föräldrar lärt oss av covid-19 så är det virtuella möten. Undrar om det var så de tänkte, de som stängde världen: Låt barnen äta middag med 80-plussare och samtidigt chatta med sina föräldrar via länk. Ett genialt sätt att minska det digitala utanförskapet.

Läs alla krönikor av David Eberhard här!

Text:

Toppbild: TT