Låt barnen vara ifred

Av gammal vana har jag P1 som ett ständigt soundtrack till mitt liv. Jag vaknar och somnar till P1, dricker morgonkaffet, rättar tentor, skriver, lagar middag, diskar och så vidare – och när jag lämnar hemmet låter jag P1:s röster fortsätta att mala så att hunden har sällskap. Då och då tänker jag att jag borde stänga av P1, eller i alla fall hitta något annat att lyssna på, kanske en pigg pod, kanske leta upp något barskt brittiskt eller återhållet tyskt. Det blir aldrig mer än en tanke, men tanken ifråga tänks ofta eftersom jag i genomsnitt varannan dag blir så irriterad på något som strömmar ut ur min radio att huvudvärk bryter ut. Det som väcker min irritation är, utan undantag, den mästrande och uppfostrande ton som präglar allt för många P1-inslag.

I lördags var det hälsomagasinet »Kropp & själ« som retade upp mig. Temat var »Den laddade sexdebuten« och samtalet mellan de inbjudna sexologerna och den välmenande programledaren gick ut på att diskutera vad föräldrar kan göra för att göra »barnens« sexdebut så bra som möjligt. Ett av de käcka råden som utdelades var att ställa en skål fylld med färgglada kondomer centralt i hemmet i syfte att »avdramatisera kondomanvändande«. Ett annat råd var att införskaffa filmer och böcker med erotiskt innehåll för den unge att fördjupa sig i »när föräldrarna är på jobbet«.

I det här hemmet behövs inga skålar med kondomer – det dräller nämligen av kondomer i fjortonåringens rum (i obrutna förpackningar, thank God). Skolan har nämligen försett henne med kondomer sedan hon började sjuan. Jag behöver alltså inte bekymra mig om dotterns tillgång till kondomer. Jag tror inte heller att jag behöver bekymra mig om huruvida hon har tillgång till erotisk film. Jag är nog, ärligt talat, mer bekymrad över att hon översköljs av sexuella budskap på film och bild i tid och otid.

Jag är enormt trött på den samtida sexualmoralen – eller ska jag skriva sexmoralismen? – som kräver »normalisering« och »öppenhet«. Det bästa jag kan göra för min dotter, i det här avseendet, är att låta henne ha sina hemliga rum. Vuxna ska inte rota och dra i allt deras barn tänker på och gör. En tonåring behöver kärlek och stöd, regler och krav – men hon har också rätt till något som är bara hennes. Jag tror att ordet jag söker är »integritet«.

Text: