Släpp in den talande vargen i rampljuset
Leder alla dessa talande djur verkligen till ökad försäljning? Uppenbarligen.
Bild: TT / Yvonne Åsell / SvD / Scanpix
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Jag såg en björn på svensk tv för några veckor sedan. Den var klädd i en grön skjorta. Den talade svenska. Den försökte sälja in såpa för rengöring av terrasser. Tror jag. Jag kan ha missförstått något.
En annan kväll såg jag också en talande häst. Då handlade det om att spela på hästar. Tele2 i sin tur gör reklam med ett får som dricker kaffe och talar engelska. Och Ica gör reklam med hjälp av en talande gris med bländvita människotänder à la fotbollstränaren Jürgen Klopp.
Det är lite märkligt det hela. Jag menar, hur tänker reklammakarna? Leder alla dessa talande djur verkligen till stigande försäljning och till nya abonnemang? Uppenbarligen. Och vad i så fall med mottagarna, de som köper? Är det ett Lady-och-Lufsensyndrom på julafton-året-om inbyggt i detta?
Förvirringen når en ny nivå när man betänker att just björnar tar livet av folk med jämna mellanrum. I maj dödades en yngre man i Bulgarien. I Japan dödas människor av björn var och varannan vecka. Vad däremot gäller de hatade vargarna finns inga rapporter om dödsfall på många decennier. Ändå skrämmer vargen skiten ur folk medan björnen, ja, poängen är väl redan gjord.
Jag saknar alltså en talande varg i svensk tv-reklam. För om en björn kan sälja in terrassåpa så borde väl vargen kunna sälja in exempelvis trosskydd med hjälp av Rödluvan. Eller något ditåt. Men nej. Vargen är nu en gång för alla stämplad opålitlig och falsk och icke lämpad för reklamkampanjer. Det är lite orättvist mot vargen.
På tal om Rödluvan, ja. I fablernas uråldriga värld dräller det av talande djur, eller av djur med människolika egenskaper. Fablernas moraliserande didaktik har dock i reklammakarnas händer förvandlats till renodlad kommersialism. En björn är där en björn är där en björn.
Jag var för övrigt nere i Spanien för någon vecka sen. Där åt jag mat på en italiensk restaurang med namnet ”In bocca al lupo”. Det betyder ungefär (in) i vargens mun. Idiomet används i den motsägelsefulla betydelsen lycka till. På detta skall den som blir tilltalad då helst svara ”crepi il lupo”, eller bara ”crepi” som betyder må vargen dö. För att slippa plågas av otur, då.
På tyska hojtar man enligt samma komplicerade (men vargbefriade) logik ”Hals-und Beinbruch!” när man menar lycka till. I Tyskland kan man dock också bli unter die Wölfe geraten, vilket indikerar dåligt sällskap eller fientligt sinnade individer i ens omgivning.
Franskan känns i språkligt varghänseende lite tydligare. Mitt favorituttryck lyder ”entre chien et loup”. Det betyder ”mellan varg och hund” och anspelar på skymningstimmen men också på allmänt diffusa situationer. I ljuset hunden, i mörkret vargen, så där lite ungefär.
Min sympati för den tidigare förbundskanslern Angela Merkel är numera så stor att den också inkluderar hennes aversion mot hundar. Därför har jag tvingats lära mig den mest elementära skillnaden mellan hund och varg. Hundens svans är konkav och drar uppåt. Vargens svans är konvex och drar neråt. Jag räknar med att detta skall vara ett lämpligt samtalsämne när jag i en svensk skog någon dag möter en talande varg.
***