Françoise Sagan, inget charmigt litet monster

Text: Jean-Paul Enthoven Översättning: Elsa Westerstad

Bild: Scanpix

Françoise Sagan har nästan aldrig varit en så stor legend som just nu. Författaren som 1954, bara 19 år gammal, skrev den skandal­omsusade »Bonjour tristesse« (»Ett moln på min himmel«).

Borta är de kritiska rösterna som förminskade hennes författarskap och tjatade om »det charmiga lilla monstret« som slarvade i sina romaner.

Att personen Sagan, snarare än författaren, hamnat i rampljuset de senaste åren har sina förklaringar. Dels dog hon nyligen (vilket brukar ha en uppiggande effekt på ett insomnat konstnärskap), dels hade hon en personlighet som manar till mytbildning (bästsäljande författare som förde ett självförbrännande liv, körde runt i sportbil och bjöd in till vidlyftiga fester).

Nu kommer levnadsteckningarna, i alla fall i hemlandet Frankrike.

I höstas släpptes boken »Un amour de Sagan«, en verklighetsbaserad roman där Sagans älskarinna från sent 70-tal, den franska Playboy-redaktören Annick Geille, utmålar henne som en fascinerande person. Karismatisk och intelligent, men också elak och full av lögner. Lagom till sommaren visas i Frankrike en tv-serie i två delar om författarens liv, och i januari kom Marie-Dominique Lelièvres hyllade biografi »Sagan à toute allure«.

Marie-Dominique Lelièvres bok är empatiskt och informellt berättad, liksom skriven med öppen gravsten. Vi hör fågelkvitter från Sagans barndom, rossel från korrugerad plåt, gröna mattors frasande, sorl från vänner, och en längtan efter att förlora sig. Vi besöker Sagans semesterparadis (New York, Saint-Tropez, Capri), upplever solens stingande, de normandiska molnen och de svepande stormarna.

Sagan skildras på samma gång som återhållsam och kaotisk, strikt men ändå spritt språngande galen. Det är vännerna som vittnar; bekantskaper och sängkompisar som dansaren Jacques Chazot, modestylisten Peggy Roche, presidenten François Mitterrand och sångerskan Régine. Likaså Florence Malraux (Sagans tvillingsjäl genom livet) och Guy Schoeller (Sagans förste make, och den ende man som inte sårade henne).

Françoise Sagan föredrog kvinnor framför män. Hon roade sig med att vara en sorts sapfisk och manipulerande Don Juan. Till och med den amerikanska skådespelaren Ava Gardner sägs ha hamnat mellan författarens lakan, om än under slutet av sin glansperiod.

I »Sagan à toute allure« befolkas kapitlen av mondäner klädda i Yves Saint Laurent, och med Elnett-ångande håruppsättningar, konstant twistande till tonerna av Chubby Checker. Här finns så klart också Ferraris och Aston Martins, ångest, smärtstillande, depressioner i extralarge, skattefusk, bourgeoisie i tjusiga kvarter – men också sårade hjärtan och ärr som tenderar att aldrig läka.

Det är svårt att få ihop ekvationen Sagan. Blev böckerna inte bästsäljare så fick hon inga pengar, och utan pengar blev det inga droger (hon söp och använde kokain om vartannat), och inga droger innebar att hon inte kunde fly den rädsla hon kände inför livet.

Françoise Sagans liv började stökigt och slutade sorgligt (när hon dog 69 år gammal stod hon anklagad för skattebrott, var sjuk och utfattig). Däremellan var det tvångsintaget av Litteraturen.

Men i återseendet med legenden möter vi framför allt hennes romaner. De sammanfattar tankarna hos en hel generation. Den generösa generationen.

I framtiden kommer vi att titta tillbaka på den som den mest utlevande av dem alla under 1900-talets slut.

Françoise Sagan föddes 21 juni 1935 i den sydfranska staden Cajarc. Hon växte upp i en välbärgad familj. När hon var 19 år skrev hon den skandalomsusade debuten »Bonjour tristesse« (»Ett moln på min himmel«). Historien om 17-åriga Cécile som tillbringar semestern på Rivieran, och vars tillvaro tar en ny farlig riktning när pappan förälskar sig i en kvinna, gjorde Sagan världsberömd.

Hon varvade författande med jetset-liv. Drogade, söp och åkte runt i snabba bilar. I slutet av 50-talet kraschade hon sin Aston Martin, men överlevde mirakulöst. Hennes liv kantades av skandaler: 1990 dömdes hon för kokaininnehav, några år senare blev hon anklagad för inblandning i mutskandalen kring oljeföretaget Elf – som också involverade den dåvarande presidenten François Mitterrand – och på 2000-talet dömdes hon för skattebrott. Hon dog utfattig.

Romaner i urval

»Ett moln på min himmel« (1954)
»Tycker ni om Brahms« (1960)
»Själens blåmärken« (1973)
»Den osäkre älskaren« (1983)
»Kryssningen« (1983)

»Sagan à toute allure« ges ut på det franska förlaget Denoël.