Grönland äger ingen

Text:

Inför den avgörande arbetsintervjun för posten som direktör för Nordens institut på Grönland – en av Nordiska ministerrådets fem kulturinstitutioner – fick kandidaterna resa till landets huvudstad Nuuk. De skulle få uppleva vad det innebar att bo och leva här: 74 mil från Nordpolen, på en ö som består till mer än 80 procent av is och där inga vägar finns mellan städerna utan flyg och båt är enda sättet att resa inom landet. För Mats Bjerde var känslan omedelbar.

– Det var helt oemotståndligt. Det var som att komma någonstans i rymden. Allting är så väldigt väldigt stort. Man har den här skalan som man inte har någon referens från någon annanstans. Det kändes som om det fanns alla möjligheter här.

Det var mitt i den arktiska vintern, den 1 januari 2014, som Mats Bjerde tog familjen – de skulle senare flytta hem – och lämnade jobbet som kulturchef inom studieförbundet Bilda för att slå sig ner på Grönland. Förordnandet som direktör för Nordens institut på Grönland är på fyra år och i somras skrev han på för ytterligare fyra år. Hans uppdragsgivare är de fem kulturministrarna i Norden som gemensamt formulerar en kulturpolitik som ska gälla för regionen.

– Vårt uppdrag är att vara en bro mellan Grönland och Norden. Att bland annat se till att det sker kulturutbyten mellan länderna. Det finns ett stort intresse för och förväntan på det nordiska samarbetet.

Mats Bjerdes kontor på kulturhuset Katuaq är välstädat och i ett hörn står två stolar med sälskinnsöverdrag. Från våningen under hörs soundcheck från en av akterna som uppträder på Nuuk Nordisk kulturfestival. Festivalen, som äger rum vartannat år och som i år sammanföll med den första upplagan av Nuuk International Film Festival, var den andra i ordningen och bland de svenska deltagarna syntes hiphopartisten Erik Lundin, elektroniska sångerskan Vanbot och »Sameblod«-regissören Amanda Kernell. På programmet fanns också punkter som »At skrive kriminalromaner i Grønland«, finsk tangoafton under ledning av svenske Joxaren, graffiti workshop (”Iikkanut qalipaaneq« på grönländska) och litteraturprojektet »Living books« där ett antal frivilliga lärt sig böcker utantill för att sedan lånas ut på biblioteket och återberätta boken för låntagaren.

Till de grönländska affischnamnen hörde producenten och dj:n Uyarakq som flankerades av Josef Tarrak Petrussen – en 19-årig rappare från staden Nanortalik på södra Grönland. Den sistnämnde har på kort tid singlat upp som en stjärna på den inhemska hiphopscenen med texter som ringar in rasism och språkdiskriminering mot landets inuitbefolkning. Tarrak Petrussen är en del av den politiska kulturrörelse som fått mer luft under vingarna de senaste åren. Självständighetsrörelsen är ständigt närvarande på Grönland.

– Det finns en grupp kulturskapare där självständigheten är den självklara vägen som man ska gå, säger Mats Bjerde. Men det finns också en annan grupp unga konstnärer som vill sätta kulturen och kreativiteten i första rummet. De ser sig först som konstnärer och sedan som grönlänningar. Den inställningen tycker jag inte att man ser hos den äldre generationen konstnärer. Där är kultur framför allt ett kulturarv och en kulturell identitet.

Är den grönländska kulturscenen sluten?

– Man kan nog uppfatta den som det. Det första som jag slogs av när jag besökte konstmuseet i Nuuk var att det nästan bara finns grönländska konstnärer eller konstnärer som skildrar Grönland i den permanenta utställningen. Det finns en tydlig grönländsk blick. Det kanske hänger samman med det koloniala arvet, att man är väldigt mån om det genuint egna.

Grönland blev en dansk koloni 1814 och hade kolonistatus fram till 1953 då Danmark ändrade sin författning. Ön började då att ses som ett danskt landområde snarare än en kolonial plats. 1979 infördes en form av självstyre, så kallat hjemmestyre, som utökades efter en omröstning 2008. Grönlands statschef är den danska drottningen men till skillnad från Danmark är man inte med i EU. Frågan om självständighet är en ständig fråga som följer med genom decennierna men Mats Bjerde har märkt en skillnad under de fyra år som han varit stationerad på Grönland.

– Självständighetsfrågan har skärpts och närmat sig någon slags realitet nu. Det finns en fråga om språkpolitik – att man ifrågasätter danskans roll i skolan. Man har också en självständighetskommitté och ett konstitutionsarbete. Dessutom bygger man landets första fängelse – tidigare har fångar som dömts till fängelsestraff transporterats till Danmark. Men nu arbetar man för att ta hem fler administrationer.

Att det är den vilda naturen som står i fokus på Grönland är svårt att komma ifrån men det finns också ett rikt kulturutbud. En grönländsk författare som hyllats över världen – senast i januari i år publicerade tidskriften The New Yorker en intervju med rubriken »Den unga queerförfattaren som blev Grönlands otippade litterära stjärna« – är 27-åriga Niviaq Korneliussen. Också på den grönländska filmscenen finns en vilja att expandera trots det ständiga motståndet med höga produktionskostnader och krånglig logistik. Det konstnärliga skapandet pågår hela tiden men kulturdebatterna är desto färre.

– Grönland delar en upplevelse med andra ö-samhällen och små samfund vilket är att människor inte gärna vill stöta sig med varandra. Det gör att det till exempel är svårt att få en kvalificerad konstkritik som utvecklar och driver estetiken. Recensionerna här är mer anmälningar än recensioner. Där skulle vi väldigt gärna vilja få i gång ett recensentutbyte med andra länder i Norden. Att någon kommer hit och recenserar och så åker en grönländsk recensent till något annat land.

Vad är det bästa med att bo i Nuuk?

– Det är som ett vitt ark som man kan projicera drömmar och förväntningar på. På Grönland finns ett annat sätt att se på människan och relationen till naturen. Det går till exempel inte att äga land här vilket jag tycker är en utmärkt idé. Det är ett ifrågasättande av äganderätten som är så självklar i resten av världen. Det är inspirerande att behöva tänka nytt – att någon kommer med ett motbud och så tvingas jag att fundera över var mina egna föreställningar kommer ifrån. <