”Historia är mycket svårare än hjärnkirurgi”

Det var efter terrorattackerna mot USA den 11 september 2001 som den amerikanske historikern Francis J. Gavin på allvar började reflektera över hur kunskap om historia kan få politiska ledare att fatta klokare beslut. USA valde då att invadera både Afghanistan och Irak i kriget mot terrorismen.

– Det blev uppenbart för mig att man saknade förmågan att tänka historiskt, att en sådan kunskap hade gjort amerikanska politiker visare och de hade valt att hantera situationen på ett annat vis, säger Francis J. Gavin.

Vi söker analogier i historien för att få svar på dagens frågor. I dagens debatt refereras ständigt 1930-talets skeenden för att förstå samtiden.

– Länge var de alltid två historiska analogier i amerikansk debatt, Vietnamkriget och Münchenöverenskommelsen med Hitler 1938. Den ohistoriska slutsatsen man drog av det var att man aldrig någonsin förhandlar med diktatorer. Men USA och Storbritannien allierade sig med Stalin under andra världskriget och kunde på så vis besegra Hitler och under hela kalla kriget förhandlade vi med auktoritära regimer. Historien lär oss att vi visst behöver komma överens med diktaturer ibland.

– Samtidigt kan vi inte undvika att tänka i analogier och jämföra oss med det förflutna, det gör också professionella historiker. I dag nämner exempelvis Niall Ferguson 1970-talets värld som det som mest liknar det kaos vi nu befinner oss i.

Francis J. Gavin är i Sverige för att berätta om sin till svenska nyligen översatta bok Tänka historiskt. Inte minst föreläser han för ledamöterna i riksdagen. Hans budskap är att politiska och strategiska beslut kan fattas under klokare omständigheter om makthavarna också har tillgång till kunskap om historien.

Vi har för vana att göra moraliska bedömningar av hur ledare har agerat genom historien. Kan kunskap om historien också göra oss till bättre människor?

– Jag hade tänkt att tala om det i riksdagen, men jag valde att stryka det. För det är en svår fråga, vi kan inte utifrån historien dra slutsatser om vad som är moralisk riktigt, men vi kan bli medvetna om att värderingar och uppfattningar har skiftat genom tiden.

– Vi har en tendens att döma människor i historien för deras handlingar och värderingar. Om 50 år kommer människor att tycka att sådana uppfattningar som vi två nu hyser är helt obegripliga. Det vi lär oss av historia är empati, vi kan förstå att människor handlar på ett visst vis utifrån sin tids kunskap och normer.

Francis J. Gavin ger exempel på hur kunskap om historien vidgar vår horisont och fördjupar vår förståelse för människans villkor. Redan den grekiska antikens historiker bidrog med det.

– Jag läste nyligen om Herodotos Historia och det slog mig vilken stor antropolog han var. Väldigt respektfullt skriver han om alla de kända kulturerna kring östra Medelhavet på den tiden. Han berättar om hur olika de är, hur allt från könsroller, sexuella relationer och äktenskap till matvanor och kläder skiljer sig åt mellan samhällena. Han ger oss en större bild av hur man kan vara människa.

Samtidigt ger historiestudiet oss en bild av hur omdömen om personer och händelser förändras med tiden.

– När slaverimotståndaren John Brown bröt sig in i Harpers Wests vapenkammare 1859 var det egentligen startskottet för det amerikanska inbördeskriget. Han dömdes till döden och de allra flesta amerikaner, till och med de som var emot slaveriet, uppfattade honom som en farlig terrorist. I dag 2026 framställs han som en frihetshjälte.

I Tänka historiskt skriver Francis J. Gavin om den gamle amerikanske utrikesministern och rådgivare Henry Kissingers insikt om “49–51-beslut”, att makthavare nästan alltid ställs inför val av den typen som är närmast omöjligt att bedöma följderna av.

– Henry Kissinger var utan tvekan en av 1900-talets största statsmän och han hade stor historisk medvetenhet och kunskap. Han skrev också en avhandling om historiens mening. Problemet han såg är att också ett icke-handlande får konsekvenser. Ett exempel på det är inbördeskriget och folkmordet i Rwanda 1993–1994, där valde USA att inte agera och det fick ofattbara följder.

Den 60-årige Francis J. Gavin började sin bana som statsvetare och studerade internationella relationer, men när Berlinmuren föll förändrades allt för honom.

– Åren 1989–1991 var det som i filmen Trollkarlen från Oz, världen slog om från att vara svartvit till att bli i färg i ett ögonblick. Allt det jag dittills hade lärt mig om världspolitiken visade sig inte gälla längre. Det var då jag upptäckte det sanna värden av historia.

– När jag började undervisa i historia var de flesta av mina studenter unga män som fascinerades av konspirationsteorier. Det är ironiskt för det finns inget bättre sätt att slå hål på sådana än att ägna sig åt historien. Den visar oss ständigt att allt är mycket mer komplicerat och slumpartat här i världen än vad vi tänker oss.

Enligt Francis J. Gavin ägnar vi oss alla åt historia utan att vi tänker på det. Varje dag blickar vi tillbaka till förflutna, sådant som ligger flera år tillbaka i tiden eller bara några timmar bort, för att orientera oss och fatta beslut i nuet.

– Vi alla tänker historiskt, men de flesta är väldigt dåliga på det. Det gäller inte minst politiker. För det är det absolut mest krävande man kan ägna sig åt, historia är mycket svårare än hjärnkirurgi exempelvis. 

Historia är också något som präglar vad alla yrken sysslar med.

– Läkare ägnar sig åt historia. När du kommer till doktorn börjar de fråga dig om din medicinska historia, vilka sjukdomar du haft sedan tidigare eller dina vanor, hur du äter, dricker, sover och rör på dig. Sedan försöker de reda ut om du har ärftliga sjukdomar. Jag tror att läkarna skulle bli mer ödmjuka om de blev mer kunniga om medicinhistorien, hur deras föregångare på 50-talet diagnostiserade och behandlade annorlunda utifrån den kunskap och de metoder de hade tillgång till på den tiden.

Samtidigt vänder sig politiker först och främst till statsvetare för att få råd och kunskap?

– Det är för att både statsvetare och ekonomer kan visa på tydliga resultat och orsakssamband utifrån deras avgränsade sätt att se verkligheten. Det är begripligt, men det visar sig alltid att mätbara resultat kring tillväxt eller politiska balanser är otillräckliga.

– Enskilda människors beslut och separata händelser får stor betydelse för vad som sedan sker. Ett bra exempel på det är om Franz Ferdinand hade haft en bättre chaufför som svängde höger i stället för vänster i Sarajevo den 28 juni 1914. Då hade inte Gavrilo Princip inte kunnat skjuta honom och det är inte säkert att första världskriget hade brutit ut.

Villkoren för det mänskliga livet har förändrats något så oerhört genom historien. Samhälls- och teknikutveckling har gett oss helt andra möjligheter än tidigare generationer. Är det verkligen så att historien upprepar sig själv, kan vi jämföra oss med det som varit?

– Historikern måste försöka finna det som är stabilt mänskligt genom tiden, till och med filosofer måste utgå från att det finns något gemensamt i hur människor uppfattar världen. Nu står vi inför den omvälvande förändring som AI kommer att innebära. Vi kan se tillbaka på tidigare enorma förändringar av de mänskliga livsvillkoren. Elektriciteten exempelvis, under 1920-talet förändrade den samtidigt livet för människor i Washington, Stockholm, Bogotá och Osaka.

Historien ger oss mening, hävdar Francis J. Gavin.

– Något som vi ser i vår tid och som jag har skrivit om är den paradox det innebär att fler människor är någonsin kan läsa, har bättre välfärd och lever längre i vår tid än någon annan gång i historien. Samtidigt är människan olycklig och ångestfull. Det beror på att vi i vår tid saknar det historiska sammanhanget, det är det som kan ge oss svaret på vilka vi är och visa den större mänskliga gemenskap vi ingår i.

Du skriver om hur vi kan få ett positivt bruk av historien, men kan den inte också missbrukas?

– Jo, absolut. Som jag sa tidigare, de allra flesta av oss är dåliga historiker. Problemet är att historia ofta används för att odla en offermentalitet, man låter den förklara de oförrätter en grupp har utsatts för. Visst är det så att grupper utsätts för orättvisor, förtryck och diskriminering genom historien, men det är farligt att bygga en identitet kring det.

– Samtidigt är historia viktigt för att forma den patriotism och medborgaranda som samhällen behöver. Det viktiga är att vara medveten om att våra nationalstater har formats ur ett sådant intresse för historien. Jag pratade med en dansk student hur danskarna under 1800-talet grävde fram de omkring tusen år äldre vikingarna för att skapa en nationell identitet när landet genomled krigsnederlagen 1806 och 1864 och blev en betydligt svagare makt i Europa.

I dag pågår en debatt i USA, Sverige och andra länder om humanioras kris både när det gäller finansiering och hotet mot den akademiska friheten.

– Det är en tragisk situation och det är lätt att hela tiden peka på yttre hot mot den humanistiska forskningen, men för historieämnets del har det själv satt sig i den här sitsen och gjort sin forskning irrelevant för samhället. Många historiker är nöjda med att ägna sig åt sitt lilla och specialiserade område i stället för att angripa de stora frågorna i vår tid.

– När jag började min akademiska bana skrev jag uppsatser och avhandlingar om orsakerna till den ekonomiska depressionen och om risken för kärnvapenkrig. Problemet i dag är att så få unga människor vill bli historiker och de som blir det vill inte forska om så svåra och omfattande frågor som rör internationell politik.

Samtidigt ser Francis J. Gavin möjligheter i att förmedla kunskap om historia till våra ledare.

– Man kan inte påstå utifrån dess handlande att den amerikanska administrationen nu är genomsyrad av historisk kunskap. Samtidigt föreläser jag inte för historiker längre, det är numera politiker och tjänstemän som är intresserade av min kunskap.

***

Läs även: Mark Sedgwick: “Högern har alltid brist på idéer”

Läs även: ”Vänstern skyller helst på någon annan”