Från ”Lära för livet” till ”Klass 9 A” – så har bilden av skolan förändrats

I tv‑serien Lära för livet från 1977 kommer en vikarie i samhällskunskap Jan Eriksson ny till en skola i Göteborg. Han vill lära eleverna att förstå sammanhang, inte bara ”korvstoppning”. Han vill skapa relationer och låta undervisningen blir ett demokratiskt projekt.

Kollegorna i lärarrummet står för yrkets tystare kunskap som bygger på förståelse över tid, erfarenhet och timing, att välja sina konflikter och att prioritera utifrån verklighet och sammanhang. Att läsa en klassrumssituation långt innan den formuleras i ord. En kunskap som är svår att undervisa om och nästan omöjlig att mäta – men helt avgörande för att undervisning ska fungera.

Strukturella problem, många förändringar i läroplaner och betygssystem präglar diskussionerna vid sidan om tids- och resursbrist och en verkligheten utanför som påverkar klassrummet. Svenskläraren Katarina försöker förklara för sin mamma som är pensionerad från läraryrket att skolans verklighet förändrats. Tuggummituggande är inte det största problemet, säger Katarina. Det är boffning, thinnersniffande och otrygghet. Franskläraren Gunilla känner sig otillräcklig när eleverna kommer från så olika bakgrunder, förkunskaper och behov av hjälp och stimulans.

I dokumentären Klass 9A från 2008 – 2011 byts några av klass 9A:s ordinarie lärare på Johannesskolan i Malmö ut mot de externa ”superlärarna” Stavros Louca, Gunilla Hammar-Säfström och Igor Ardoris som ska höja elevernas betyg. Under säsong 1 coachar de eleverna med tydliga metoder, strukturerade arbetssätt och löften om snabba, mätbara förbättringar.

I säsong 2 från Mikaelskolan i Örebro 2011, coachas elever och skolans ordinarie lärare av Stavros, Gunilla och Thomas Lövqvist, utbildare och expert på att coacha lärarlag. Det gör ordinarie lärare mer synliga här.

Att skolans problem snabbt behöver åtgärdas förstärks i uppföljaren Tillbaka till Klass 9A från 2024 där intervjuade forskare pekar på en fortsatt nedåtgående spiral. Färre elever än 2008 klarar idag betygen för att söka till gymnasiets nationella program.

Dramatiken bygger på tidsbrist, administrativa krav som tar tid ifrån lektionerna, krav från föräldrar. Oron för betygen är stor. Det är sista terminen på grundskolan. En stor skillnad är att i Lära för livet finns fortfarande möjligheten att börja jobba efter nian. Kraven på gymnasieexamen på 2000-talet gör det betydligt svårare.

Dramaturgin i Klass 9A bygger på tydliga kontraster: före och efter, kaos och ordning, låga mot höga resultat. Pedagogik blir metod, undervisning blir struktur och lärarrollen ett verktyg för mätbar förändring som förstås genom resultat, effektivitet och intervention.

Känslor spelar naturligtvis också en stor roll. Vi får följa både elever och föräldrar med problem som påverkar skolarbetet. Exempelvis Camilla i Lära för livet som får ta en mycket större börda hemma än hon borde och Liu i Klass 9A vars mamma flyttar till Thailand, vilket gör att han får bo hos en klasskamrat. Här finns också glädje när elever i Klass 9A får veta att de fått VG eller MVG i betyg. Lärarna vill eleverna väl och oroar sig för deras framtid. Många av dem berörs så starkt att de offrar tid utanför arbetet för att hjälpa.

Tv‑formatets krav på kontraster och dramatik påverkar. Tillsammans tecknar tv-serierna, trots tidsgapet på över 30 år, en berättelse om en misslyckad skola i kris. Problem måste identifieras och åtgärdas inom överskådlig tid. En logik som passar skolans vardag dåligt där relationer, tillit och kunskap tar år att bygga upp.

Mediebilden påverkar hur yrket värderas, lärarutbildningens utformning och vilka som söker sig till yrket. Berättelsen om skolan påverkar samtalen vid köksborden, det offentliga samtalet, valdebatter och vilka beslutsfat politikerna fattar.

Här uppstår en diskrepans mellan mediebilden och erfarenheterna hos de som arbetar i skolan. När läraryrket och skolan framställs som ett problem som behöver åtgärdas riskerar professionens erfarenhet som utövas dagligen i klassrummet att osynliggöras. Berättelsen om en krisande skola gör skolans värld till objekt, något som behöver åtgärdas, justeras och effektiviseras.

Utmaningarna i tv-serierna lever i dagens skoldebatt i media. Det handlar om tid och resurser att räcka till för att stimulera och hjälpa elever i olika utvecklingsstadier och med olika möjligheter till hjälp hemifrån. Olika yrkesgrupper på skolan behöver samverka och koordinera för att fånga upp problem i tid och hjälpa eleverna. 

Efterdebatten av både Lära för livet och Klass 9A visade på skillnader mellan å ena sidan tv-seriernas och mediernas bild och å andra sidan lärares, föräldrars och beslutsfattares reaktioner och beslut.

Det blir tydligt att debatten om skolan påverkas av vem som äger berättelsen och kan påverka den. Är det professionen själv – med dess komplexa och ofta motsägelsefulla kunskap och erfarenhet som formats genom år av praktik – eller är det externa aktörer?

Därför är nästa nödvändiga skildring av skolan inte den som utlovar snabba lösningar. Det är den som vågar stanna i det reflektiva, motsägelsefulla, komplexa, i yrkeskunskapen och de mänskliga relationer som läraryrket består av. Vi behöver skolledarnas och lärarnas berättelse om sin verklighet och skolans utmaningar och deras förslag till förändringar.

Lära för livet och Tillbaka till klass 9A finns att se på SVT Play.

***

Läs även: Kommunalisering och friskolor skapade en tusenhövdad hydra

Läs även: ”Det behövs så lite för att ses som avvikande”