Johan Norberg: Hur funkar en mellovinnare i Tranås?

Bombastiska slut på låtarna passar bra i Melodifestivalen, men kan kännas mer aparta vid en konsert i Tranås Stadshuspark.

Text: Johan Norberg

Bild: Fredrik Sandberg / TT

Melodifestivalen hovrar som ett rymdskepp över landet och har sedan några månader satt svenska låtskrivare i arbete. Det är mycket som ska få plats i en låt när man vill vinna: introduktion, vers, refränger, ett plötsligt lugnt parti och sedan full fart mot klimax. 

ALLT PÅ EN GÅNG, som hela musikalen West Side Story komprimerat till tre minuter, och låtarna blir också så fullmatade av uttryck att de sällan fungerar lika bra utanför det uppskruvade sammanhang de skapades för. 

När finalisterna sedan åker ut på sin första turné blir de grandiosa musikarrangemangen en smula oproportionerliga. Artisterna står där på Tranås kommuns 100-årsfest (om de har tur) och mimar till en inspelad bakgrund som avslutas med ett crescendo som skulle kännas adekvat, om artisten avslutade med att krypa in i en kanon för att skjutas ut över publiken. 

Melodifestivalens låtformat har ju inbyggt i hela sitt dna, i varje melodi och rytm: »jag föddes för att vinna« och trissar upp en förväntan som bara kan infrias med seger, jubel och tårar i direktsändning. Då blir musikens bombastiska arrangemang, det som kändes toppen på Friends Arena inför 50 000 jublande människor, mest en besk påminnelse om verkligheten – den där man delar bajamaja med publiken, i Stadshusparken i Tranås. 

Tvåan i »andra chansen« står där och skriker ut sitt »tass kanni ha« men de otåliga barnen, Melodifestivalartisternas viktigaste kärntrupp, gick till hoppborgen redan efter första refrängen. 

HÄR FÅR NYBÖRJARNA i genren sin första bittra erfarenhet: Alla vill se någon som varit med i Melodifestivalen »i verkligheten«, men ingen vill höra dem sjunga. Den här typen av låtar är resultatet av en helt egen evolution, ett musikens Madagaskar, som utvecklats vid sidan av den fortlöpande delen av branschen. 

På det musikaliska fastlandet skulle ingen komma på idén att ha en tonartshöjning i slutet av en låt, inte ens de som satsat hela sin talang på att skapa hits – som Max Martin eller Per Gessle – använder det knepet. I Melodifestivalen anses det tvärtom alltid som en toppengrej, tillsammans med en spektakulär scenshow där dansandet har fått en allt större och självklar del av ett uppträdande. 

Man kan tycka vad man vill om dagens sångare men deras syresättning är på en historiskt hög nivå, att de över huvud taget kan ta en ton med det ivriga gymnastiserandet är imponerande. Den som sitter hemma framför tv:n och gnäller kan ju prova att ta ett par danssteg och sjunga samtidigt. 

Abborna hade svimmat av andnöd innan första versen, men dagens unga artister verkar ha ett maraton i benen, minst. Och, om de har tur, får de får visa upp det i Stadshusparken i Tranås. 

Johan Norberg är gitarrist och skribent.

JOHAN NORBERG VÄLJER/Tidernas bästa i MELLO
Carola (1983, 1991, 2006)

Magnifika tonartshöjningar i alla de tre stora bidragen: Främling, Fångad av en stormvind och Evighet, som förgylls av att Carola alltid tar i en aning för mycket. Hon struntar i att behålla perfekt kontroll över sin röst, och det är just det som gör henne fantastisk. Hon har gjort andra bra saker också, men det är bara i Melodifestivalen hon blommar ut till 100 procent.

Loreen (2012)

Precis som med Carola en artist som fungerar perfekt i den storslagna sändningen, men aldrig lika magisk i den »vanliga« musikbranschen. Hennes bidrag Euphoria skapade samma landsomfattande jubel som Flottarkärlek och Främling, och allt var upplagt för en storartad karriär men så blev det inte, obegripligt nog. Rent kvalitetsmässigt, den bästa ettan genom tiderna.

The Ark (2007)

Aldrig har jag varit så tvärsäker på en vinst som när The Ark sjöng sin Waterloo-pastisch The Worrying Kind 2007, men i stora finalen blev det en 18:e plats. Det var delvis en effekt av att sångaren Ola Salo året innan, på en spelning i Washington, skämtade om 9/11. Det lade sig som en skämskudde över bandet, och karriären tappade fart. Men det är fortfarande en av de bästa låtarna som deltagit i tävlingen.

Teckna din Fokusprenumeration här.